Säkert är det nu många som har några julklappar kvar att köpa men inte riktigt kan komma på vad. Här kommer tre tips som kanske kan inspirera någon:

Stor klapp:
Min favorit är naturligtvis att ge bort aktier. Särskilt till personer som inte har några men som man tycker borde ha. Hur det går till i praktiken har jag inte testat själv än men man får väl kontakta sin bank/mänlare och undersöka möjligheterna.

Mellanklapp:
En bra kökskniv är det inte många som har och där skulle jag rekommendera en Santoku eller Nakiri. Jag har skrivit ett inlägg om ämnet tidigare: Med en riktigt vass kniv blir det roligare att laga mat. En bonus är om man även slänger med ett bra bryne i paketet.

Liten klapp:
En parmesanost eller en flaska olivolja går väl alltid åt. Eller kanske får både och plats i paketet.

På min arbetsplats har jag den stora förmånen att omfattas av en tjänstepension och för min del är det ITP 1 som gäller. Jag har i många år bara blivit frustrerad när valet om hur pengarna skall placeras har erbjudits. Informationen har varit dålig och valmöjligheterna små. Hälften måste placeras i ett av ca fem bolags traditionella pensionsförsäkringar. För den andra hälften är valmöjligheterna något större men inte mycket.

Så fort jag ser namnen på alternativen går en rysning genom kroppen. Om man vet att man skall drabbas av en parasit, som sakta men säkert skall äta upp en inifrån, är det en klen tröst att man får välja vilken. Oavsett val av parasit kommer man inte heller ifrån den obligatoriska rakningen som består av att Collectum tar 1% direkt från premien som min arbetsgivare betalar.

Men min uppfattning är att informationen trots allt har blivit något bättre. Jag valde nu att hälften skall placeras i Alectas traditionella försäkring och resten i SPP:s fondförsäkring.

Det jag vill åt är låga avgifter och en hög andel aktier i förvaltningen. Dessa kriterier tyckte jag Alecta och SPP uppfyllde bäst.

I SPP:s fondförsäkring skall man dessutom kunna välja fonder vad jag förstår. Jag lyckas logga in på SPP men kan inte hitta något om valet. Kanske har det inte hunnit slå igenom ännu. Första premien är inte inbetald.

I bilden ovan visas OMX SPI från september 2005 tills idag och mina inköp av aktier under den tiden. Nåja, inte riktigt tills idag, jag började med det här inlägget för några dagar sedan. Jag har använt Avananza och Gimp för att ta fram grafiken. Tack för det. Tyvärr blev bilden lite suddig när jag skalade ner den för att passa bloggmallen men tittar man noga så skall det gå att tyda allt.

Inköpen som illustreras av röda prickar är följande:

0 Nordea bank AB  200 à 84,75 SEK

1 Industriv. C   250 à 75,00 SEK

2 ABB LTD        175 à 137,9 SEK

3 Kungsleden   1 000 à 49,3 SEK

4 Axfood         170 à 216,7 SEK

5 Nordnet B      450 à 19,8 SEK

6 Securitas      300 à 75,8 SEK

7 SCA A        1 000 à 81,3 SEK

8 Fortum         600 à 16,56 EUR(8,91SEK/EUR)

9 Fortum	 750 à 14,11 EUR(8,63SEK/EUR)

10 TeliaSonera 1 904 à 43,9 SEK

11 Industriv. C  950 à 115,6 SEK

Att jag bemödat mig med att ta fram den här bilden beror framförallt på två orsaker. För det första tycker jag det är kul att se en överblick i efterhand av ren nyfikenhet. För det andra för att jag just nu funderar mycket på om jag kan dra större nytta av börsens svängningar, vad skall jag ha för strategi framöver när min nuvarande inte är applicerbar längre?

Bortsett från inköpet av Nordea i början av 2006 är det ganska tomt på inköp fram till hösten 2009. Det berodde inte på någon brist på likvida medel utan snarare på att mitt spar och investeringsintresse inte riktigt blommat ut. Sen gick det ganska snabbt att definiera min nuvarande strategi - att successivt öka andelen aktier genom att ha två inköpsperioder per år och inte sälja. Senast köpte jag för omkring 7 % av portföljvärdet och nu ligger jag på ca 50 % aktier. Men man kan inte successivt öka andelen aktier i all evighet. Därför funderar jag redan nu på vad nästa steg blir.

Det jag skulle vilja åstadkomma framöver är att köpa tätare i svackorna och glesare på topparna. Tidigare har jag tänkt få den effekten genom att alltid hålla en fix andel likvida medel. När börsen då dippar kommer andelen likvida medel öka och inköp måste till för att återställa balansen. Nackdelen med det är att om det skall bli någon skillnad att tala om måste man ligga med ganska mycket likvider - kanske runt 30 %. Eftersom jag i stort tror att börsen avkastar bättre än räntemarknaden känns det inte helt rätt.

Så skall man kanske ta till belåning? Tidigare har jag inte alls förstått de som tar till belåning men har på senare tid börjat överväga den saken. Kanske kan man konstruera en liknande strategi fast där man i snitt ligger  med nästan 100 % i aktier men med hjälp av belåning ändå kan köpa tätare i svackorna. En tanke skulle kunna vara att ha två regler.
1. Aldrig mer än x %(kanske 10%) likvid.
2. Aldrig tillåta att aktieportföljens totala värdering går under x %(kanske 90%) av ett tidigare lokalt max. Om så belåning krävs för att köpa till aktier när det rasar.

Nackdelen med belåning är naturligtvis risken. Det låter väldigt bra i dagens läge när många företag delar ut mer än vad man betalar i ränta. Men vem vet om det kommer ett läge med stigande räntor och fallande börser. Då är det inte säkert det är lika roligt.

Varför inte bara köpa när det är bra pris i förhållande till värde kanske du undrar. Orsaken är att jag inte riktigt sätter så stor tillit till mina färdigheter inom det området ännu. Min strategi skall inte kräva att jag känner av börsklimatet på ett korrekt sätt. Jag vill ha en mekanisk strategi som är lätt att följa utan att blanda in min känslor.

Nå vad säger den enorma läsarkretsen? Några synpunkter och idéer?

Sjunde AP-fonden, AP7 såfa, soffliggarfonden... Begreppen är många runt statens erbjudande i PPM.

Själv har jag läst på de senaste dagarna och skall dela med mig av min bild av begreppen:

Sjunde AP-fonden
Sjunde AP-fonden är en myndighet som tillhandahåller två fonder, AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond. 2012 hade myndigheten 18 anställda och hade ett överskott på ca 64 miljoner kronor.

AP7 Såfa
AP7 Såfa är en åldersanpassad portfölj som är valbar i PPM. Portföljen består av två fonder - gissa vilka - AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond. Fördelningen mellan dessa bestäms av din ålder. Upp till 56 år är det 100 % aktiefonden som gäller och efter det trappas andelen aktiefond gradvis ner för att sluta på 35% aktiefond och 65% räntefond vid åldern 75.

Personligen är jag skeptisk till risknedtrappningen vid stigande ålder, vilket jag utvecklat i ett inlägg  tidigare.

AP7 Offensiv, AP7 Balanserad, AP7 Försiktig
Är fondportföljer som alla är valbara i PPM och består av 75, 50 resp 25% AP7 Aktiefond och resten  AP7 räntefond. En omplacering sker varje år för att återupprätta balansen. Det känns lite som att gå över ån för vatten att kombinera en aktiefond med hävstång med en räntefond. Men jag gillar att det sker en ombalansering varje år vilket kommer ge effekten att aktier köps när de står lägre och tvärt om.

AP7 Aktiefond
En global aktiefond med spridning på olika branscher men har också etiska riktlinjer vilket gör att en del företag är uteslutna. Vid utgången av 2012 var största innehaven Apple, Exxon Mobil, General Elictic, Nestle. Exempel på några uteslutna bolag pga de etiska riktlinjerna är Boeing, BP, Deutche Telecom.

En intressant sak med fonden är att den har en hävstång och lånar upp ca 50% av de insatta medlen för att få ett ännu större kapital att jobba med på aktiemarknaden. Dock skall hävstången "normalt motsvara 50% av fondkapitalet". Jag tolkar det som att ca 50 % kall hållas oavsett börsklimat. Det innebär att vid en eventuell börskrasch måste en hel del aktier säljas av för att inte lånen skall bli för stora i förhållande till fondkapitalet. Utan att ha räknat på det så tror jag att det förtar lite av effekten med hävstången.

Avgiften är 0.14% vilket får anses vara billigt i sammanhanget.

AP7 Räntefond
Räntefond som huvudsakligen placerar i svenska statsobligationer. Avgiften är 0.08% vilket också är billigt jämfört med andra alternativ.

Måste säga att jag i stort är imponerad av soffliggaralternativen. Det är låga avgifter och enkla i sin struktur utan att förlita sig på aktiv förvaltning. Man får del i många av värdens företag och svenska räntepapper och inget tjafs med spekulation i ädelmetaller, råvaror, hedgefonder eller valutor.

Jag var nog ute och cyklade i mitt förra inlägg.

Att räkna ut pe för en samling bolag kan inte göras genom att ta medelvärdet av de enskilda bolagens pe. För att få det rätt får man istället summera alla företags resultat och värderingar och utifrån det beräkna ett slutgiltigt pe. Gör man så kommer aktier med negativt pe bidra till att kollektivets pe ökar. Om man bara beräknar genomsnitt av enskilda pe får det motsatt effekt - företag med förlust kommer dra ner kollektivets pe vilket blir helt missvisande.

Men faktum ett kvarstår. Pe är ett trubbigt nyckeltal där engångsposter har stor effekt. Man tänker sig att med ett stort antal bolag så tar dessa engångsposter ut varandra men jag är alltid försiktig med sådan slutsatser.

Bland oss som följer ekonominyheter från media och bloggar är det ingen nyhet att börsen anses historiskt högt värderad. Det motiveras ofta genom att det pe(P/E, Price/Earnings) för hela börsen är historiskt högt. Inte minst togs detta upp i senaste och 10:e avsnittet av Sparpodden med Gunther Mårder och Jan Dienkelspiel. Vill minnas att de sa att genomsnittligt pe för stockholmsbörsen nu ligger på 18 medans en mer normal värdering ger ett pe på 15.

Men är genomsnittligt pe verkligen ett bra nyckeltal för att avgöra börsens värdering?

Jag gick in på Börsdatas screener och sorterade alla bolag efter pe. I topp låg då Lundin Petroleum med ett pe på hela 2601 och i botten återfanns Ericsson B med ett pe på - 217. Redan här börjar jag fundera på det enorma spannet. Pe är definitivt något man måste ta hänsyn till med försiktighet och framförallt ta reda på varför det ligger på den nivå det ligger. I Ericsson fall tror jag det låga pe talet handlar om avvecklingen av ST-Ericsson som tidigare var en hyfsad post i deras balansräkning.

Att titta på genomsnittligt pe blir då som att gå ut på stan och fråga folk om något de inte har en aning om och sen se det genomsnittliga svaret som en sanning.

Vidare kan man se att i grova drag har ca en tredjedel av bolagen negativt pe. Det ger en absurd effekt. En stor andel bolag med negativt pe drar ner genomsnittligt pe. Ett genomsnittligt lågt pe kan alltså tolkas på två sätt:
1. Värderingarna är låga i förhållande till vinsterna.
2. Andelen företag som går med förlust är stor.

Spontant tänker man ju sig att lågt pe indekerar nån slags kassako där vinsterna snart återbetalar investeringen. När det gäller genomsnittligt på kan det dock lika gärna bero på att många företag inte gör vinst över huvud taget som att börsen är en kassako.

Funderar på om jag är överkänslig? Skall man se genomsnittligt pe som en bra indikator på börsens värdering eller inte?

Hmm. Kan det här bero på hur man räknar? Skall räkna lite ikväll...

Lovade i tidigare inlägg att komplettera med en lista. Nu har jag vaskat fram alla innehav i fonden som jag har 70 procent av mina PPM-pengar placerade i, 'Seligson & Co Global Top 25 Brands'.

Här följer hela listan:

GOOGLE INC-CL A             7,68 %

MICROSOFT CORP              6,77 %

PROCTER & GAMBLE CO/THE     6,07 %

MCDONALD'S CORP             5,66 %

COCA-COLA CO/THE            5,41 %

NOKIA OYJ                   4,84 %

SONY CORP                   4,76 %

NIKE INC -CL B              4,00 %

AMERICAN EXPRESS CO         3,79 %

WALT DISNEY CO/THE          3,61 %

HENNES & MAURITZ AB-B SHS   3,49 %

BAYERISCHE MOTOREN WERKE AG 3,40 %

MONDELEZ INTERNATIONAL INC  3,33 %

L'OREAL	 		    3,32 %

KERING                      3,30 %

TIFFANY & CO                3,30 %

BURBERRY GROUP PLC          3,28 %

PEPSICO INC                 3,13 %

COLGATE-PALMOLIVE CO        3,10 %

DANONE                      3,02 %

KELLOGG CO                  2,95 %

NESTLE SA-REG               2,93 %

UNILEVER NV-CVA             2,78 %

YUM! BRANDS INC             2,38 %

NINTENDO CO LTD             2,25 %

Kassa                       1,45 %

Min portfölj består mestadels av svenska företag. Flera av dem är globala vilket ger en global exponering men största marknaden är ändå Sverige. Därför försöker jag få en mer global exponering i PPM. Där är man ju ändå tvungen att välja fonder vilka öppnar stora möjligheter att investera i den marknad man vill.

I PPM valde jag för två år sedan 'Seligson & Co Global Top 25 Brands'. Jag ville ha en billig global indexfond och gick in på Morningstar och plockade den billigaste som hade 5 stjärnor. I PPM är avgiften 0.3%

Jag lät dock 30 procent vara kvar i fonden jag hade rubbet i sen tidigare, 'SPP Aktiefond Sverige'.

Top 25 Brands har jag nu haft i två år och under den tiden har den gått som tåget. Den har gått upp i snitt 19 % per år. Den har till och med gått bättre än soffliggaralternativet AP7 Offensiv som har visat sig vara ett riktigt bra (icke)val.

Nåja slut på struntsnacket om utveckling under en kort tidsperiod. Här har ni största innehaven i Top-brands. Är lite förvånad att inte Apple är med på listan. Hittade bara de 10 största innehaven nu på morgonen men skall leta upp hela listan senare.

GOOGLE INC-CL A         6,8 %

MICROSOFT CORP          6,6 %

PROCTER & GAMBLE CO/THE 6,0 %

MCDONALD'S CORP         6,0 %

SONY CORP               5,6 %

COCA-COLA CO/THE        5,5 %

NOKIA OYJ               4,4 %

NIKE INC -CL B	        4,1 %

BURBERRY GROUP PLC	3,6 %

AMERICAN EXPRESS CO	3,6 %

Det är rätt ofta jag hör något i stil med: - Mina amerikanska aktier har gått riktigt bra men tyvärr har ju dollarn rasat senaste tiden så värdet i kronor har stått still.

Tänk dig nu en investerare som har investerat i ett index som följer äggpiserna på en marknadsplats i Zimbabwe när inflationen var som störts.

Investeraren: - Jag träffade precis rätt med min ägginvestering i Zimbabwe, äggpriserna har gått upp flera tusen procent. Men tyvärr har Zimbabwiska dollar tappat rejält mot kronan så i kronor har det gått i stort sett jämt ut.

Det jag vill ha sagt med det här är att ett företags värde är oberoende av hur den valuta går som aktien är noterad i.

För att veta vilken valutarisk man tar med ett innehav måste man istället titta på verksamhetens utgifter och inkomster. Vilka valutor dessa poster handlas i och hur tröga nivåerna är.

Köper man exempelvis aktier i ett gruvbolag som till största delen säljer på export samtidigt som största delen av utgifterna är löner i svenska kronor. Då tar man en valutarisk trots att aktien är noterad i svenska kronor på stockholmsbörsen. Lönerna är trögrörliga och företaget kan inte sänka lönerna bara för att kronan går starkt. För råvaran som säljs gäller dock spotpris vilket justeras dagligen.

I dagarna läste jag ett för mig förvånande inläggg på Bra-ekonomi-bloggen.

Skandiabanken har gjort en höststädning av fondutbudet. 10 fonder kastas ut och 6 nya fonder tas in. De kunder som har pengar i någon av de utkastade fonderna får se sina pengar 'flyttade' till en av Skandiabanken bestämd ersättningsfond. Totalt är det ett sparkapital på 3 miljarder som flyttas.

Vänta nu. Läste jag rätt där. Så om jag själv med stor omsorg valt en fond som jag tror på så flyttar Skandiabanken mina pengar - utan att fråga - till en annan fond som i de flesta fall förvaltas av ett annat företag. Tänk om man själv inte gillar ersättningsfonden bättre? Tänk om man inte gillar förvaltaren av den nya fonden? Då kan man naturligtvis inte flytta tillbaka till den gamla fonden - den finns ju inte i utbudet. Men kan man byta den nya fonden mot en en ny fond utan skatteeffekter? Är tvångsflytten befriad från skatteeffekter?

Skandiabanken gör detta för att: "Vi byter helt enkelt ut fonder som vi inte tycker levt upp till våra högt ställda förväntningar, som inte har gett tillfredställande avkastning, som är för dyra, och fonder som är mycket snarlika i sin placeringsinriktning"

1. Jaha, så man kan basera en fonds kvalitè på hur den har gått. Det var nytt för mig.

2. 4 av de 10 utbytta fonderna har bytts mot dyrare alternativ.

3. Kunder har kanske valt fondförvaltare med omsorg. Det är lite som att få sin mammas bröstmjölk tvångsutbytt mot Nestlès ersättningsprodukt med motiveringen att den är "snarlik i sitt innehåll".

Här följer en lista på de fonder som plockas bort och var pengarna flyttas för de kunder som äger fonderna:

Befintliga fonder:      Pengarna flyttas till:

Carnegie Safety 90 Sv.  Lannebo Sv. Flex.

DWS Agribusiness        Carnegie WorldWide

DWS Clean Tech          Carnegie WorldWide

Enter Select            Odin Sverige

Fidelity Emerging Asia  Skandia Asien

JP Morgan Global Cons.  Carnegie WorldWide

JP Morg  an Russia      Prosperity Russia

Old Mutual World Equity Skandia Världen

Schroder Global Emer... Acadian Emerging M.

Skandia BRIC            Skandia Tillvä...

Själv reagerar jag på att hela tre av tio fonder byts ut mot Skandias egna fonder och bland de fonder som byts ut återfinns två fonder från Old Mutual. Kan det här ha ett samband med att Old Mutual tidigare ägde Skandia. Eller var Old Mutuals fonder tillräkligt bra medans Old Mutual ägde Skandia men nu är dessa helt plötsligt inte bra längre. Det känns helt klart som att fler parametrar tagits in än de som Skandiabanken hävdar.

Värt att notera är även att om man kollar upp fonderna visar det sig att fyra av de ersatta fonderna har ersatts med dyrare alternativ. Odin Sverige har exempelvis en avgift på 2% per år medans Enter Select hade en avgift på 1.7% Den är alltså 15 % dyrare.

Det är nästan så man tror att Skandiabanken även tagit hänsyn till den provision de får av fondbolagen när de gjort sitt urval. Provisionsnivån är något jag tycker Skandiabanken borde redovisat i det här fallet.

Personligen har jag i stort sett inte några fonder med undantag för ett innehav på runt 20 kronor som är ett resultat av det här avstannade projektet. Men om jag hade haft stora delar av min portfölj i fonder och någon av dessa var bland de drabbade hade jag blivit rasande.

Till Skandiabankens försvar vill jag ändå säga att jag respekterar dem för sin strategi. Det är ingen hemlighet för någon att de i motsatts till många andra aktörer vill hålla ett litet utbud av 'bra' fonder. Det kan finnas kunder som efterfrågar detta och det finns andra alternativ för oss som föredrar ett enormt utbud och hellre väljer själva. Men samtidigt visar det här bytet på att en sådan strategi medför förfärliga konsekvenser.