Angående att reporäntan nyligen lämnades oförändrad.

Jag har tidigare skrivit om Forex internetbank här. Sedan en tid har Forex även släppt en mobilapp. Jag har testat androidvarianten.

Precis som internetbanken är appen enkel och tydlig. Man loggar in med perssonnummer och sexsiffrig pinkod. Väl inloggad kan man:
- Överföra pengar till andras konton
- Betala räkning
- Se kommande betalningar
- Se transaktionshistorik
- Ställa in regionspärr för Visa-kortet

Det är även möjligt att just nu ansöka om lån och beställa utländsk valuta men dessa val ser lite ut som annonser och kan nog vara av mer dynamisk art.

Jag har inte testat att betala räkning eller föra över pengar till annans konto men antar att det då även krävs en engångskod.

En något irriterande detalj är att tillbaka-knappen som alltid finns på androidenheter inte fungerar i appen. Av någon för mig okänd anledning har dom gjort designen så. Kanske för att appen skall funka liknande och se likadan ut som på andra platformar.

Ingen har väl missat att Hakon Invest köpt 60 procent av Ica. Jag har länge gillat Ica och tittat på Hakon Invest som redan innan affären hade en stor post i Ica. Men ledningens övriga affärer och tillväxtförsök har avskräckt. Valet föll istället på Axfood som är mer av en kassako. Stora delar av vinsten delas ut och tillväxtmålen är måttliga. Dessutom har de tunga namnen i Axfoods styrelse största delen av sina förmögenheter i just axfoodaktier vilket innebär att de risker de tar med Axfoods pengar gäller även för den egna pengapungen.

Nu är jag ändå indirekt ägare av Hakon Invest eftersom jag har aktier i Industrivärden. Hoppas att Hakon väljer att koncentrera sig på Ica framöver och finslipa och förbättra den verksamheten istället för att drabbas av högmod och försöka köpa upp halva detaljhandeln och ägna sig åt utlandssatsningar.

Något som tyder på det är namnbytet. Flera versioner har figurerat i media. "Ica Gruppen", "Ica-gruppen" och Icagruppen". Dn har den goda smaken att skriva Icagruppen. Att så många versioner figurerar tyder på att det är just "Ica Gruppen" som är det riktiga namnet. Men eftersom det är en så avskyvärd särskrivning väljer en del journalister att göra en liten modifiering. Om det nu är så att det verkligen är "Ica Gruppen" som gäller undrar man ju verkligen hur dom tänker. Säger dom "Rök Fritt" istället för Rökfritt och "Kassa Biträden" istället för Kassabiträden också eller?

Om tanken är att ge namnet en internationell karaktär hade väl "Ica Group" eller likande passat mycket bättre.

Att spara och investera pengar är härligt men jag rekommenderar alla att även spara sitt digitala avtryck. Göra backup av filer helt enkelt.

Akta dig för molnet och webbtjänster
Tänk på att ditt konto när som helst riskerar att bli kapat och att leverantören kan få tekninska problem. Det är även viktigt att materialet från dessa sidor går att exportera på ett vettigt sätt om man skulle vilja byta till en annan tjänst.

Akta dig för backupprogram
Förvånande många backupprogram packar ihop och kanske även krypterar datan på ett sätt så att samma program krävs för att återställa backupen. Tänk om backupprogrammet inte går att få tag på längre eller inte funkar när väl datan behöver återställas.

Fysiskt åtskilda platser krävs
Utöver eventuella molntjänster bör man ha sin data på minst två fysiskt skilda platser för att skydda sig mot brand och inbrott.

Själv har jag löst det som följer:

Alla filer
Har jag dels på min dator som står hemma, dels på en extern hårddisk som finns hemma plus en kopia på jobbet. Kopian på jobbet uppdaterar jag genom att ibland ta med jobbets laptop hem.

Mindre filer
Mindre filer som ändras ofta så som källkoden till den här bloggen, mail och minnesantekningar laddas utöver backupen ovan upp till en webbtjänst varje dygn.

Kuriosa
Värt att nämna är att jag även sparar mina sms och har nyligen löst exportering av den här bloggen till ett format som jag förstår.

Jag tror det kan vara riktigt kul och givande att ha ett enormt arkiv att gräva i den dag man sitter på ålderdomshemmet. Vad sms:ade och bloggade jag om för 50 år sen?

Alla behöver vi lite spänning i tillvaron. Lite av den varan innehar jag just nu.

Jag har nämligen, inspirerad av grabbarna på The Droners Club, beställt en kostym från Charles Tyrwhitt i London. För mig som inte ens vågat köpa en T-shirt online tidigare, av rädsla för att det inte riktigt skall passa, är det ett oväntad drag. Det kan låta väldigt ologiskt men det finns en avgörande skillnad mellan T-shirts och kostymer. På kostymer är måtten de som anges, på en T-shirt vet man aldrig om den är stor eller liten i storleken. Jag har dessutom en kropp som kan liknas vid en provdocka så jag vet att om bara måtten stämmer kommer kostymen sitta bra.

Valet föll på en charcoalfärgad(mörkgrå) i twill. Tyvärr var jackan slut i lager så det dröjer ända till början på april innan jag får den. Men byxorna skall komma inom femton dagar. Lovar att uppdatera med hur det går.

Jag hade inte haft något emot att köpa på rea eller second-hand. Men när det gäller kostymer är det svårt. Det som reas ut är sällan tidlösa varianter i standardfärger. Och på second-hand tror jag aldrig jag sett en kostym som både varit snygg och i rätt storlek.

Jag levde länge i illusionen att det finns en summa pengar likt sedlarna i ett Monopolspel. Somliga har mer andra har mindre. Monopolspelets bank kunde ses som svenska Riksbanken med skillnaden att Riksbanken kan skapa nya pengar för att undvika deflation när befolkningen och ekonomin växer. Ungefär som om man i Monopol kom överens om att utöka sedlarna med hemmagjorda varianter om bankens pengar tog slut.

Men här hade jag fattat helt fel. Och jag vågar påstå att de flesta gjorde mig gott sällskap och kanske fortfarande inte förstår.

I Monopol finns det från första början en total summa pengar, en penningmängd. Tänk dig att ett nytt land skapades och de följde Sveriges modell för banksystemet. Skulle den nya Riksbanken börja med en lagom summa pengar beroende på befolkningsmängden? Svaret är nej. Riksbanken skulle börja från noll.

För att börja någonstans tar exempelvis istället staten ett lån* av Riksbanken. Nu är det lätt att slarvigt säga att Riksbanken skapar pengar. Men så är inte fallet. Staten får ett negativt saldo på ett konto och positivt på ett annat. Men summan är likväl fortfarande noll. Den fundamentala penningmängd som man i Monopolspelet får fram genom att räkna alla sedlar är i mitt scenario fortfarande noll.

Sen börjar pengarna cirkulera. Staten betalar ut löner, lönerna sätts in på privata banker som i sin tur lånar ut dessa pengar. Riksbanken får in ränta både från lånet till staten och från eventuella lån till banker och överskottet går till staten via utdelning. Nu snurrar pengarna runt i systemet likt energi, de kan inte skapas och inte förstöras. Om man skulle räkna allas innehav och sedan dra ifrån skulder skulle summan bli noll.

Det är faktiskt så här det funkar i Sverige idag. Några måste stå i skuld för att andra skall kunna ha en förmögenhet. Summan av alltsammans är noll.

* I Sverige får inte staten låna direkt av Riksbanken men det påverkar inte principen i exemplet ovan.

Jag har valt att inte använda en bloggplatform eller bloggverktyg så som Blogger eller Wordpress.

Fördelen med det är att jag bestämmer precis hur bloggen ser ut, vilka loggor som visas på den, vilka funktioner som finns i användargränsnittet för mig som bloggare med mera.

Nackdelen är att varje liten funktion som behövs, och ofta redan finns på plats i ett bloggverktyg, måste jag lägga ner timmar på att koda själv.

Därför dröjer en del funktioner. Det som ligger i planen just nu är följande.

- Export av databas till json-filer för backup
- Sida där min portfölj visas hela tiden
- Taggning av inlägg, typ aktier, spartips m.m.
- Möjlighet att kommentera inlägg

Cornucopia? har idag lagt upp ett gästinlägg om vårt penningsystem.

Det är ett intressant ämne. Det är även intressant att så fort skapandet av pengar nämns så utbryter ett kommenteringskrig. Förvirringen är uppenbart total. Jag säger inte att nationalekonomi är enkelt men själva teorin bakom banksystemet är enkel. Det handlar i stort sett bara om plus och minus i slutändan.

Frågan är bara, varför krångla till det när det är så enkelt.

Rice and Beans eller bönor och ris översatt till svenska är basmat i stora delar av världen. Själv uppskattar jag det mycket eftersom det är lättlagat och billigt. Ingredienserna är sådana som håller sig länge. Ris och bönor tillsammans innehåller alla de aminosyror som kroppen behöver för att bygga protein.

Rätten passar dessutom väldigt bra att variera beroende på vad man har hemma. Här är presenterar jag en variant, 4 port:

4 dl ris
1 burk bruna bönor
1 stor morot
1 grön paprika
1 stor gul lök
Lagom mycket rapsolja.

Koka riset, fräs resten av ingredienserna i en stor stekpanna lite lätt. När riset kokat klart rörs det ner i stekpannan.

Servera med en kall sås gjord på hemgjord majonäs blandad med naturell yougurt(3% fett) och curry efter behag.

Det går även bra att köpa torkade bönor och koka själv. Då blir det ännu billigare.

I pressen hör man ofta att centralbankerna låter "sedelpressarna gå" för fullt eller att de "trycker sedlar". Eller så används termen "skapa pengar", men det är mer sällan. Själv undrar jag lite hur dom tänker när dessa bildliga begrepp används. Alla förstår nog att Federal Reserve inte kör över en lastbil med nytryckta dollar till Obama för att underlätta budgeten en aning. Men vad menas då? Att det skapas nya pengar fast i digital form?

Till och med Cornucopia använder det luddiga begreppet "trycka pengar" om ECB när de ger lån till banker. Läser man kommentarerna till inlägget ser man att det råder delade meningar om det verkligen skapas nya pengar.

Hyperinflationen i Weimarrepubliken(Tyskland) under 1920-talet berodde på att staten hade stora utgifter och helt enkelt löste detta genom att trycka sedlar att betala dessa med. Ju fler sedlar det kom ut ju dyrare blev varor och tjänster. Här skapades pengar, här trycktes sedlar. Staten puttade bara in dessa sedlar i kassan. Det här är dock inte något som förekommer idag.

Faktum är att det enda ECB gör är att ge ut lån. En bank får en summa insatt på sitt konto men i samma ögonblick får samma bank en skuld till ECB på samma belopp som sattes in på kontot. Inga pengar har skapats. Inga sedlar har tryckts. Banken har en summa pengar att tillgå men har samtidigt en skuld på samma belopp att betala tillbaka. Banken har varken mer eller mindre nettotillgångar jämfört med före operationen.

Kvantitativa lättnader, emission av skuldcertifikat, finjusterande transaktioner, krediter med mera. Kärt barn har många namn men alla betyder samma sak. Pengar lånas ut men skapas inte.

Säkert är det nu många som har några julklappar kvar att köpa men inte riktigt kan komma på vad. Här kommer tre tips som kanske kan inspirera någon:

Stor klapp:
Min favorit är naturligtvis att ge bort aktier. Särskilt till personer som inte har några men som man tycker borde ha. Hur det går till i praktiken har jag inte testat själv än men man får väl kontakta sin bank/mänlare och undersöka möjligheterna.

Mellanklapp:
En bra kökskniv är det inte många som har och där skulle jag rekommendera en Santoku eller Nakiri. Jag har skrivit ett inlägg om ämnet tidigare: Med en riktigt vass kniv blir det roligare att laga mat. En bonus är om man även slänger med ett bra bryne i paketet.

Liten klapp:
En parmesanost eller en flaska olivolja går väl alltid åt. Eller kanske får både och plats i paketet.

På min arbetsplats har jag den stora förmånen att omfattas av en tjänstepension och för min del är det ITP 1 som gäller. Jag har i många år bara blivit frustrerad när valet om hur pengarna skall placeras har erbjudits. Informationen har varit dålig och valmöjligheterna små. Hälften måste placeras i ett av ca fem bolags traditionella pensionsförsäkringar. För den andra hälften är valmöjligheterna något större men inte mycket.

Så fort jag ser namnen på alternativen går en rysning genom kroppen. Om man vet att man skall drabbas av en parasit, som sakta men säkert skall äta upp en inifrån, är det en klen tröst att man får välja vilken. Oavsett val av parasit kommer man inte heller ifrån den obligatoriska rakningen som består av att Collectum tar 1% direkt från premien som min arbetsgivare betalar.

Men min uppfattning är att informationen trots allt har blivit något bättre. Jag valde nu att hälften skall placeras i Alectas traditionella försäkring och resten i SPP:s fondförsäkring.

Det jag vill åt är låga avgifter och en hög andel aktier i förvaltningen. Dessa kriterier tyckte jag Alecta och SPP uppfyllde bäst.

I SPP:s fondförsäkring skall man dessutom kunna välja fonder vad jag förstår. Jag lyckas logga in på SPP men kan inte hitta något om valet. Kanske har det inte hunnit slå igenom ännu. Första premien är inte inbetald.

I bilden ovan visas OMX SPI från september 2005 tills idag och mina inköp av aktier under den tiden. Nåja, inte riktigt tills idag, jag började med det här inlägget för några dagar sedan. Jag har använt Avananza och Gimp för att ta fram grafiken. Tack för det. Tyvärr blev bilden lite suddig när jag skalade ner den för att passa bloggmallen men tittar man noga så skall det gå att tyda allt.

Inköpen som illustreras av röda prickar är följande:

0 Nordea bank AB  200 à 84,75 SEK

1 Industriv. C   250 à 75,00 SEK

2 ABB LTD        175 à 137,9 SEK

3 Kungsleden   1 000 à 49,3 SEK

4 Axfood         170 à 216,7 SEK

5 Nordnet B      450 à 19,8 SEK

6 Securitas      300 à 75,8 SEK

7 SCA A        1 000 à 81,3 SEK

8 Fortum         600 à 16,56 EUR(8,91SEK/EUR)

9 Fortum	 750 à 14,11 EUR(8,63SEK/EUR)

10 TeliaSonera 1 904 à 43,9 SEK

11 Industriv. C  950 à 115,6 SEK

Att jag bemödat mig med att ta fram den här bilden beror framförallt på två orsaker. För det första tycker jag det är kul att se en överblick i efterhand av ren nyfikenhet. För det andra för att jag just nu funderar mycket på om jag kan dra större nytta av börsens svängningar, vad skall jag ha för strategi framöver när min nuvarande inte är applicerbar längre?

Bortsett från inköpet av Nordea i början av 2006 är det ganska tomt på inköp fram till hösten 2009. Det berodde inte på någon brist på likvida medel utan snarare på att mitt spar och investeringsintresse inte riktigt blommat ut. Sen gick det ganska snabbt att definiera min nuvarande strategi - att successivt öka andelen aktier genom att ha två inköpsperioder per år och inte sälja. Senast köpte jag för omkring 7 % av portföljvärdet och nu ligger jag på ca 50 % aktier. Men man kan inte successivt öka andelen aktier i all evighet. Därför funderar jag redan nu på vad nästa steg blir.

Det jag skulle vilja åstadkomma framöver är att köpa tätare i svackorna och glesare på topparna. Tidigare har jag tänkt få den effekten genom att alltid hålla en fix andel likvida medel. När börsen då dippar kommer andelen likvida medel öka och inköp måste till för att återställa balansen. Nackdelen med det är att om det skall bli någon skillnad att tala om måste man ligga med ganska mycket likvider - kanske runt 30 %. Eftersom jag i stort tror att börsen avkastar bättre än räntemarknaden känns det inte helt rätt.

Så skall man kanske ta till belåning? Tidigare har jag inte alls förstått de som tar till belåning men har på senare tid börjat överväga den saken. Kanske kan man konstruera en liknande strategi fast där man i snitt ligger  med nästan 100 % i aktier men med hjälp av belåning ändå kan köpa tätare i svackorna. En tanke skulle kunna vara att ha två regler.
1. Aldrig mer än x %(kanske 10%) likvid.
2. Aldrig tillåta att aktieportföljens totala värdering går under x %(kanske 90%) av ett tidigare lokalt max. Om så belåning krävs för att köpa till aktier när det rasar.

Nackdelen med belåning är naturligtvis risken. Det låter väldigt bra i dagens läge när många företag delar ut mer än vad man betalar i ränta. Men vem vet om det kommer ett läge med stigande räntor och fallande börser. Då är det inte säkert det är lika roligt.

Varför inte bara köpa när det är bra pris i förhållande till värde kanske du undrar. Orsaken är att jag inte riktigt sätter så stor tillit till mina färdigheter inom det området ännu. Min strategi skall inte kräva att jag känner av börsklimatet på ett korrekt sätt. Jag vill ha en mekanisk strategi som är lätt att följa utan att blanda in min känslor.

Nå vad säger den enorma läsarkretsen? Några synpunkter och idéer?

Sjunde AP-fonden, AP7 såfa, soffliggarfonden... Begreppen är många runt statens erbjudande i PPM.

Själv har jag läst på de senaste dagarna och skall dela med mig av min bild av begreppen:

Sjunde AP-fonden
Sjunde AP-fonden är en myndighet som tillhandahåller två fonder, AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond. 2012 hade myndigheten 18 anställda och hade ett överskott på ca 64 miljoner kronor.

AP7 Såfa
AP7 Såfa är en åldersanpassad portfölj som är valbar i PPM. Portföljen består av två fonder - gissa vilka - AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond. Fördelningen mellan dessa bestäms av din ålder. Upp till 56 år är det 100 % aktiefonden som gäller och efter det trappas andelen aktiefond gradvis ner för att sluta på 35% aktiefond och 65% räntefond vid åldern 75.

Personligen är jag skeptisk till risknedtrappningen vid stigande ålder, vilket jag utvecklat i ett inlägg  tidigare.

AP7 Offensiv, AP7 Balanserad, AP7 Försiktig
Är fondportföljer som alla är valbara i PPM och består av 75, 50 resp 25% AP7 Aktiefond och resten  AP7 räntefond. En omplacering sker varje år för att återupprätta balansen. Det känns lite som att gå över ån för vatten att kombinera en aktiefond med hävstång med en räntefond. Men jag gillar att det sker en ombalansering varje år vilket kommer ge effekten att aktier köps när de står lägre och tvärt om.

AP7 Aktiefond
En global aktiefond med spridning på olika branscher men har också etiska riktlinjer vilket gör att en del företag är uteslutna. Vid utgången av 2012 var största innehaven Apple, Exxon Mobil, General Elictic, Nestle. Exempel på några uteslutna bolag pga de etiska riktlinjerna är Boeing, BP, Deutche Telecom.

En intressant sak med fonden är att den har en hävstång och lånar upp ca 50% av de insatta medlen för att få ett ännu större kapital att jobba med på aktiemarknaden. Dock skall hävstången "normalt motsvara 50% av fondkapitalet". Jag tolkar det som att ca 50 % kall hållas oavsett börsklimat. Det innebär att vid en eventuell börskrasch måste en hel del aktier säljas av för att inte lånen skall bli för stora i förhållande till fondkapitalet. Utan att ha räknat på det så tror jag att det förtar lite av effekten med hävstången.

Avgiften är 0.14% vilket får anses vara billigt i sammanhanget.

AP7 Räntefond
Räntefond som huvudsakligen placerar i svenska statsobligationer. Avgiften är 0.08% vilket också är billigt jämfört med andra alternativ.

Måste säga att jag i stort är imponerad av soffliggaralternativen. Det är låga avgifter och enkla i sin struktur utan att förlita sig på aktiv förvaltning. Man får del i många av värdens företag och svenska räntepapper och inget tjafs med spekulation i ädelmetaller, råvaror, hedgefonder eller valutor.

Jag var nog ute och cyklade i mitt förra inlägg.

Att räkna ut pe för en samling bolag kan inte göras genom att ta medelvärdet av de enskilda bolagens pe. För att få det rätt får man istället summera alla företags resultat och värderingar och utifrån det beräkna ett slutgiltigt pe. Gör man så kommer aktier med negativt pe bidra till att kollektivets pe ökar. Om man bara beräknar genomsnitt av enskilda pe får det motsatt effekt - företag med förlust kommer dra ner kollektivets pe vilket blir helt missvisande.

Men faktum ett kvarstår. Pe är ett trubbigt nyckeltal där engångsposter har stor effekt. Man tänker sig att med ett stort antal bolag så tar dessa engångsposter ut varandra men jag är alltid försiktig med sådan slutsatser.

Bland oss som följer ekonominyheter från media och bloggar är det ingen nyhet att börsen anses historiskt högt värderad. Det motiveras ofta genom att det pe(P/E, Price/Earnings) för hela börsen är historiskt högt. Inte minst togs detta upp i senaste och 10:e avsnittet av Sparpodden med Gunther Mårder och Jan Dienkelspiel. Vill minnas att de sa att genomsnittligt pe för stockholmsbörsen nu ligger på 18 medans en mer normal värdering ger ett pe på 15.

Men är genomsnittligt pe verkligen ett bra nyckeltal för att avgöra börsens värdering?

Jag gick in på Börsdatas screener och sorterade alla bolag efter pe. I topp låg då Lundin Petroleum med ett pe på hela 2601 och i botten återfanns Ericsson B med ett pe på - 217. Redan här börjar jag fundera på det enorma spannet. Pe är definitivt något man måste ta hänsyn till med försiktighet och framförallt ta reda på varför det ligger på den nivå det ligger. I Ericsson fall tror jag det låga pe talet handlar om avvecklingen av ST-Ericsson som tidigare var en hyfsad post i deras balansräkning.

Att titta på genomsnittligt pe blir då som att gå ut på stan och fråga folk om något de inte har en aning om och sen se det genomsnittliga svaret som en sanning.

Vidare kan man se att i grova drag har ca en tredjedel av bolagen negativt pe. Det ger en absurd effekt. En stor andel bolag med negativt pe drar ner genomsnittligt pe. Ett genomsnittligt lågt pe kan alltså tolkas på två sätt:
1. Värderingarna är låga i förhållande till vinsterna.
2. Andelen företag som går med förlust är stor.

Spontant tänker man ju sig att lågt pe indekerar nån slags kassako där vinsterna snart återbetalar investeringen. När det gäller genomsnittligt på kan det dock lika gärna bero på att många företag inte gör vinst över huvud taget som att börsen är en kassako.

Funderar på om jag är överkänslig? Skall man se genomsnittligt pe som en bra indikator på börsens värdering eller inte?

Hmm. Kan det här bero på hur man räknar? Skall räkna lite ikväll...

Lovade i tidigare inlägg att komplettera med en lista. Nu har jag vaskat fram alla innehav i fonden som jag har 70 procent av mina PPM-pengar placerade i, 'Seligson & Co Global Top 25 Brands'.

Här följer hela listan:

GOOGLE INC-CL A             7,68 %

MICROSOFT CORP              6,77 %

PROCTER & GAMBLE CO/THE     6,07 %

MCDONALD'S CORP             5,66 %

COCA-COLA CO/THE            5,41 %

NOKIA OYJ                   4,84 %

SONY CORP                   4,76 %

NIKE INC -CL B              4,00 %

AMERICAN EXPRESS CO         3,79 %

WALT DISNEY CO/THE          3,61 %

HENNES & MAURITZ AB-B SHS   3,49 %

BAYERISCHE MOTOREN WERKE AG 3,40 %

MONDELEZ INTERNATIONAL INC  3,33 %

L'OREAL	 		    3,32 %

KERING                      3,30 %

TIFFANY & CO                3,30 %

BURBERRY GROUP PLC          3,28 %

PEPSICO INC                 3,13 %

COLGATE-PALMOLIVE CO        3,10 %

DANONE                      3,02 %

KELLOGG CO                  2,95 %

NESTLE SA-REG               2,93 %

UNILEVER NV-CVA             2,78 %

YUM! BRANDS INC             2,38 %

NINTENDO CO LTD             2,25 %

Kassa                       1,45 %

Min portfölj består mestadels av svenska företag. Flera av dem är globala vilket ger en global exponering men största marknaden är ändå Sverige. Därför försöker jag få en mer global exponering i PPM. Där är man ju ändå tvungen att välja fonder vilka öppnar stora möjligheter att investera i den marknad man vill.

I PPM valde jag för två år sedan 'Seligson & Co Global Top 25 Brands'. Jag ville ha en billig global indexfond och gick in på Morningstar och plockade den billigaste som hade 5 stjärnor. I PPM är avgiften 0.3%

Jag lät dock 30 procent vara kvar i fonden jag hade rubbet i sen tidigare, 'SPP Aktiefond Sverige'.

Top 25 Brands har jag nu haft i två år och under den tiden har den gått som tåget. Den har gått upp i snitt 19 % per år. Den har till och med gått bättre än soffliggaralternativet AP7 Offensiv som har visat sig vara ett riktigt bra (icke)val.

Nåja slut på struntsnacket om utveckling under en kort tidsperiod. Här har ni största innehaven i Top-brands. Är lite förvånad att inte Apple är med på listan. Hittade bara de 10 största innehaven nu på morgonen men skall leta upp hela listan senare.

GOOGLE INC-CL A         6,8 %

MICROSOFT CORP          6,6 %

PROCTER & GAMBLE CO/THE 6,0 %

MCDONALD'S CORP         6,0 %

SONY CORP               5,6 %

COCA-COLA CO/THE        5,5 %

NOKIA OYJ               4,4 %

NIKE INC -CL B	        4,1 %

BURBERRY GROUP PLC	3,6 %

AMERICAN EXPRESS CO	3,6 %

Det är rätt ofta jag hör något i stil med: - Mina amerikanska aktier har gått riktigt bra men tyvärr har ju dollarn rasat senaste tiden så värdet i kronor har stått still.

Tänk dig nu en investerare som har investerat i ett index som följer äggpiserna på en marknadsplats i Zimbabwe när inflationen var som störts.

Investeraren: - Jag träffade precis rätt med min ägginvestering i Zimbabwe, äggpriserna har gått upp flera tusen procent. Men tyvärr har Zimbabwiska dollar tappat rejält mot kronan så i kronor har det gått i stort sett jämt ut.

Det jag vill ha sagt med det här är att ett företags värde är oberoende av hur den valuta går som aktien är noterad i.

För att veta vilken valutarisk man tar med ett innehav måste man istället titta på verksamhetens utgifter och inkomster. Vilka valutor dessa poster handlas i och hur tröga nivåerna är.

Köper man exempelvis aktier i ett gruvbolag som till största delen säljer på export samtidigt som största delen av utgifterna är löner i svenska kronor. Då tar man en valutarisk trots att aktien är noterad i svenska kronor på stockholmsbörsen. Lönerna är trögrörliga och företaget kan inte sänka lönerna bara för att kronan går starkt. För råvaran som säljs gäller dock spotpris vilket justeras dagligen.

I dagarna läste jag ett för mig förvånande inläggg på Bra-ekonomi-bloggen.

Skandiabanken har gjort en höststädning av fondutbudet. 10 fonder kastas ut och 6 nya fonder tas in. De kunder som har pengar i någon av de utkastade fonderna får se sina pengar 'flyttade' till en av Skandiabanken bestämd ersättningsfond. Totalt är det ett sparkapital på 3 miljarder som flyttas.

Vänta nu. Läste jag rätt där. Så om jag själv med stor omsorg valt en fond som jag tror på så flyttar Skandiabanken mina pengar - utan att fråga - till en annan fond som i de flesta fall förvaltas av ett annat företag. Tänk om man själv inte gillar ersättningsfonden bättre? Tänk om man inte gillar förvaltaren av den nya fonden? Då kan man naturligtvis inte flytta tillbaka till den gamla fonden - den finns ju inte i utbudet. Men kan man byta den nya fonden mot en en ny fond utan skatteeffekter? Är tvångsflytten befriad från skatteeffekter?

Skandiabanken gör detta för att: "Vi byter helt enkelt ut fonder som vi inte tycker levt upp till våra högt ställda förväntningar, som inte har gett tillfredställande avkastning, som är för dyra, och fonder som är mycket snarlika i sin placeringsinriktning"

1. Jaha, så man kan basera en fonds kvalitè på hur den har gått. Det var nytt för mig.

2. 4 av de 10 utbytta fonderna har bytts mot dyrare alternativ.

3. Kunder har kanske valt fondförvaltare med omsorg. Det är lite som att få sin mammas bröstmjölk tvångsutbytt mot Nestlès ersättningsprodukt med motiveringen att den är "snarlik i sitt innehåll".

Här följer en lista på de fonder som plockas bort och var pengarna flyttas för de kunder som äger fonderna:

Befintliga fonder:      Pengarna flyttas till:

Carnegie Safety 90 Sv.  Lannebo Sv. Flex.

DWS Agribusiness        Carnegie WorldWide

DWS Clean Tech          Carnegie WorldWide

Enter Select            Odin Sverige

Fidelity Emerging Asia  Skandia Asien

JP Morgan Global Cons.  Carnegie WorldWide

JP Morg  an Russia      Prosperity Russia

Old Mutual World Equity Skandia Världen

Schroder Global Emer... Acadian Emerging M.

Skandia BRIC            Skandia Tillvä...

Själv reagerar jag på att hela tre av tio fonder byts ut mot Skandias egna fonder och bland de fonder som byts ut återfinns två fonder från Old Mutual. Kan det här ha ett samband med att Old Mutual tidigare ägde Skandia. Eller var Old Mutuals fonder tillräkligt bra medans Old Mutual ägde Skandia men nu är dessa helt plötsligt inte bra längre. Det känns helt klart som att fler parametrar tagits in än de som Skandiabanken hävdar.

Värt att notera är även att om man kollar upp fonderna visar det sig att fyra av de ersatta fonderna har ersatts med dyrare alternativ. Odin Sverige har exempelvis en avgift på 2% per år medans Enter Select hade en avgift på 1.7% Den är alltså 15 % dyrare.

Det är nästan så man tror att Skandiabanken även tagit hänsyn till den provision de får av fondbolagen när de gjort sitt urval. Provisionsnivån är något jag tycker Skandiabanken borde redovisat i det här fallet.

Personligen har jag i stort sett inte några fonder med undantag för ett innehav på runt 20 kronor som är ett resultat av det här avstannade projektet. Men om jag hade haft stora delar av min portfölj i fonder och någon av dessa var bland de drabbade hade jag blivit rasande.

Till Skandiabankens försvar vill jag ändå säga att jag respekterar dem för sin strategi. Det är ingen hemlighet för någon att de i motsatts till många andra aktörer vill hålla ett litet utbud av 'bra' fonder. Det kan finnas kunder som efterfrågar detta och det finns andra alternativ för oss som föredrar ett enormt utbud och hellre väljer själva. Men samtidigt visar det här bytet på att en sådan strategi medför förfärliga konsekvenser.