Nu är det snart dags för mig att bege mig hemåt och jag skall försöka ge mig på att beskriva arbetsklimatet i Silicon Valley.

Det är inte helt lätt eftersom jag mestadels bara sett min egen lilla grupp hos min arbetsgivare.

Silicon Valley lockar talanger från hela världen. Flest kommer från China, Indien och Japan samt övriga Asien och Europa. En vild gissning är att långt över hälften av de som jobbar i IT-branschen här inte är födda i USA. Därför vet jag inte om man kan kalla det jag kommer beskriva för amerikansk arbetskultur. Å andra sidan är ju USA just så. En blandning av personer från hela världen med olika ursprung.

Kalifornien var först koloniserat av spansktalande som kom från Mexikohållet. De kom bra överens med Indianerna och det var först under guldruschen när landbrytarna kom frän öst som det blev stridigheter med ursprungsbefolkningen. Spanjorernas arv lever kvar i form av namn på städer och vägar. Ex. San Fransisco, San Mateo och Santa Cruz. Den berömda 'stadsgatagata' som går ända från San Francisco till San Jose heter El Camino Real. Det är också fortfarande en stor del av befolkningen som är spansktalande och myndigheter erbjuder service på spanska och även mandarin.

Men i IT-branschen är det 100 % engelska som gäller och det är ju tur för mig det. Så till några reflektioner i punktform.

Personal
Det är inte lätt att rekrytera här om man inte är en av de mest absolut populära arbetsgivarna. Amerikaner har en tendens att överskatta sig själv och pratar gärna vitt och brett om allt de kan. Bara under min korta tid här har personer fått sluta som inte hållit måttet. Och där glider vi över till en annan skillnad. Här får man lön varannan vecka och alltid på en fredag. Det är inte ovanligt att man skall vara ute ur kontoret 15 minuter efter att man fått besked om uppsägning. Detta eftersom arbetsgivaren är rädda för sabotage. Det kan gälla även när någon slutar på eget initiativ. Framförallt om det kommer negativa nyheter från företaget kan anställda helt enkelt bara sticka där ifrån utan någon överlämning.

Teknik
I Sverige finns en förkärlek att utveckla saker från grunden för då får man det precis som man vill ha det och man vet att det blir bra. Här är mer fokus på att få något gjort så fort det bara går, gärna med produkter och tjänster från hyllan. Vidare är det mer trial and error. Ut med produkten till kunderna för att få feedback istället för att lägga enorma resurser på test och analys.

Organisation
Har inte så mycket att säga här. Jag jobbar ju med teknik. Men det är mer av en befordringskultur här. I Sverige skall ju alla tjänster läggas ut så att alla kan söka men här funkar det inte så. Cheferna frågar den de vill ha helt enkelt och man pratar även vitt och brett om att man just blivit befordrad om man blivit det.

Allmänt på jobbet
Jag upplever det som att fler sitter och pratar eller surfar med privata grejer. Det är inte ovanligt att man hör en timslång konversation om helt privata grejer i kontorslandskapet. Å andra sidan är det ingen som tar fikapaus. Utan de flesta sitter på sin plats hela dan. Det kan vara ganska tomt på kontoret och det är mer jobb hemifrån. Läsk finns gratis i kylen men det var inget jag utnyttjade i någon större omfattning. Matlåda är vanligt och den äts vid det egna skrivbordet. Själv har jag inte kört med matlåda och jag tror jag hade saknat det sociala att luncha med kollegorna om jag gjort det. På kontoret i Sverige får vi matlådehunkar äta matlåda tillsammans med de normala i lunchrestaurangen.

Klädsel
Mark Zuckerberg har gjort en grej av att alltid gå klädd i likadana jeans och likadan T-shirt. Även om ingenjörer och tekniker nog ganska länge varit motvilliga till att ta på slipsen så tror jag ändå att Mark har haft en viss effekt åtminstone på mellanchefer och icke-tekniker på teknikcentrerade arbetsplatser. Här får man helt enkelt ha på sig vad helst man vill. Gränsen går väl någonstans vid om man skulle lukta riktigt illa men det hade nog gått an det med om bara personen i fråga hade varit tillräckligt duktig. Nu är det dock inte så att denna frihet utnyttjas till att gå runt i basketlinnen och rosa tights direkt. De allra flesta har jeans eller shorts på underkroppen och T-shirt eller skjorta på överkroppen. En del amerikaner tycker jag klär sig riktigt trist. Det var en lite mellanäldre herre på jobbet som envisades med att alltid gå i brun-orange-gula-gröna toner och matchade dessutom alltid färgen på byxorna och tröjan rakt av. Så hade han bruna kostymbyxor drog han på sig en brun stickad tröja med krage. Det var alltså tydligt att han var aktiv i sitt klädval men gick ändå alltid i kostymbyxor och den typen finstickad tröja med skjortkrage. En annan förklarade stolt hur han med jämna mellanrum åkte till Target och köpte fyra par likadana jeans och sen klarade han sig ett bra tag.

Toaletterna
En kul detalj är att toaletten på kontoret är av krogmodell med pissoarer i det gemensamma rummet och bås där avskärmningarna inte är högre än att en reslig svensk ser in om man går tillräckligt nära. De går inte heller närmare golvet än att man ser kalsongerna på den som sitter på plats om man hukar sig något. Ljudisoleringen är obefintlig, det märks särskilt när ingen står och tvättar händerna för tillfället och man hade kunnat höra en fjäder falla. När det är upptaget på alla pissoarer ställer sig amerikanarna vid en toalett istället och stänger inte till båsdörren under besöket.

Facebooks kontor
Måste även passa på att berätta lite om Facebooks kontor vilket jag hade förmånen att besöka. Kontoret består av flera byggnader och området är nästan lite som en liten stad med restauranger, glassbarer, barer, pizzerrior hamburgeställen med mera i markplan. Alltsammans är gratis så länge man kommit innanför spärrarna. Det är en mysig stämning på stadens gator men som en kontrast till det är det en industriell stil på själva kontoren. Betonggolv och naket tak med ventilationstrummor och elledningar. Men ändå trevligt och jag hade inte haft något emot att jobba på ett sånt ställe.

Nu är jag lite sugen på att veta hur många av mina läsare som har lån på sin bil. Men oavsett skall ni få läsa en sågning a là Sparatilltusen.

- En bil är såpass stort inköp att man måste låna och det gör alla andra jag känner också.

Nej du måste inte låna. Det faktum att du tar ett lån för att köpa bilen gör att allt sammans blir dyrare än om du inte lånat. Ränta är ingenting annat än en överföring av pengar från de som har till de som inte har. Och lånar du till bil så ställer du dig frivilligt i gruppen som inte har. Det är billigare att köpa en skrotbil som man kör slut på varje år än att köpa en nyare Peugeot, Renault eller Citroën. Själv har jag en Mazda från -98 som jag köpte för sju och ett halvt år sen för 45 000 och det är en summa som du kan spara ihop till snabbt om du har marginalerna att ens ha en bil. Att nästan alla lånar till bil gör det inte rätt. Det är som att försöka övertyga en Japansk sashimikock att börja använda slöa knivar med argumentet att nästan alla svenskar använder slöa knivar dagligen.

- Bilar är mitt största intresse och jag vill ha både komfort och kräm när jag trycker på gasen.

Ok, du får lägga hur mycket pengar du vill på bilen men du kommer få ännu mer bil för pengarna om du inte lånar. Om du lånar göder du bara en fet direktör som lever gott på dina surt förvärvade pengar utan att lyfta ett finger. Jag har sagt det förut och säger det igen. Man blir inte lycklig av att ha det bra. Man blir lycklig av att tro att man kommer få det bättre. Köp en billigare, äldre och slitnare bil. Kanske en med några rejäla bucklor och solblekt lack och dröm om vad du skall köpa härnäst så fort du fått ihop pengarna istället. Så får du behålla hela räntekostnaden själv och får därmed mer bil för pengarna.

- Det blir billigare att köpa en ny bil för den behöver inte åka skytteltrafik till verkstan.

Jag vågar påstå att det här är en sanning med modifikation. Mina bilar som har tagit mig fram i 10 år. Först en Toyota Celica från -91 och sen en Mazda 626 från -98 har under dessa 10 år varit färre gånger på verkstan än vad en bekants Renault Clio var under ett år i mitten på 2000-talet. Lär dig byta däck, olja, bromsbelägg och köp en bil baserat på bilprovningens statistik och det kommer gå fint. Dessutom kan man ju knappt fixa med en ny bil själv eftersom garantin går förlorad om man inte lämnar in den på verkstad för svindyr service enligt serviceschemat och dessutom är serviceintervallen tätare på en ny bil än på en gammal.

Som ni kanske anar har jag ingen jättekoll på räntenivån på billån eftersom jag aldrig ens varit i närheten att fundera på det. Men en snabb googling gav att effektiv ränta på nästan 6% är vad man får av Forex. Lita inte på den ränta som skrivs ut om det inte står effektiv ränta före och får du lägre ränta hos en bilhandlare kan du räkna med att du blir blåst på mellanskillnaden på annat sätt. Gör det enkelt för dig och låna inte till bil om du inte är en sjärnförvaltare som de senaste fem åren åtminståne slagit index med en sådär 3 procentenheter per år de senaste fem åren.

Nu har alla mina utdelningar ramlat in för 2014 och jag ser det som mycket osannolikt att jag skulle köpa någon utdelare i höst som delar ut efter det. Därför kan jag redan nu redovisa utdelningarna för 2014.

Aktie | Före skatt | Efter skatt | Yield on cost(%)

H&M B          475	     333              7.50

Fortum      13 422         9 395              7.46

Axfood       2 550         1 785              6.92

TeliaSonera  6 000         4 200              6.55

SCA A        4 750         3 325              5.84

Industriv, C 6 600         6 188              5.13

ABB            908           636              4.89

Nordea Bank    768           538              4.48

Nordnet B      382           268              4.29

Securitas B    900           900              3.96

Kungsleden   1 250           875              2.54



Totalt       38006        28 444              5.92



Alla summor i SEK.

Skattesituationen är lite blandad eftersom jag både har ISK och värdepappersdepå. För vissa innehav blir det än värre eftersom delar av dem ligger i VP och resten i ISK. Jag redovisar även 'Yield on cost' trots att jag tycker det är ett lite skenheligt mått. Det tar ju inte hänsyn till hur länge man haft innehavet. HM ligger i topp men det är också det äldsta innehavet näst efter en liten del av TeliaSonera. HM köpte jag i mars år 2000 och då är inte ett Yield on cost på 7.5 % så himla imponerande med tanke på att HM ofta är prissatt som en tillväxtaktie. Då imponerar Fortum, Axfood, TeliaSonera och SCA A desto mer. Större delen av dessa innehav har inhandlats de fyra senaste åren.

Kungsledens låga utdelning är förhoppningsvis tillfällig då de bunkrar pengar till skatteskulder för tillfället.

Vissa delar ut och andra växer och det enligt mig bästa sättet att utvärdera utvecklingen är med totalavkastning som tar hänsyn till både utdelningar och kursutveckling. Det har jag senast gjort i ett inlägg här.

Förra årets sammanfattning av utdelningar hittar ni här och jag kan glatt konstatera att den totala summan efter skatt stigit från 16 522 kr till 28 444 kr. Det går fort när man har roligt!

Jag har roat mig med att rita min egna pensionstriangel. Det gröna fältet är mitt privata sparande, det blå är tjänstepension och det oranga är den fiktiva summa av insparad statlig pension inklusive premiepension.

Areorna på de olika fälten har samma förhållande som summorna i mitt fall. Det är intressant hur en bild ofta ger en ny insikt även om man hade koll redan innan. Tycker den blå delen ser ganska klen ut minst sagt.

I höstas tog jag äntligen tag i mitt ITP lite mer än tidigare. Valet präglades främst av jakt på låga avgifter men även jakt på möjlighet att själv påverka förvaltningen så mycket som möjligt. Det slutade med att de 50 % som jag är tvingad att placera i traditionell förvaltning hamnade hos Alecta och resterande 50 % hamnade i fondförsäkring hos SPP tjänstepension.

Nu har några premier betalats in och jag har fått lite bättre grepp om hur fondvalet hos SPP fungerar i praktiken. Än så länge har jag kommit upp i 5 672 kr och jag gillar att man kan logga in med BankId för att se det, inget nytt konto med ännu ett lösenord att hålla koll på här inte. Utbudet är inte enormt men i mitt fall hittar jag vad jag är ute efter. Valet föll på SPP Aktiefond Global och SPP Aktiefond Sverige. Avgifterna på dessa är 0,18 % respektive 0.12 % och båda har fyra stjärnor hos Morningstar. Eftersom man är tvingad att placera i fonder hur man än väljer i ITP vill jag passa på att få global exponering 'billigt' eftersom jag i övrigt mest är exponerad mot svenska företag. Men kunde inte låta bli att även ta lite SPP Aktiefond Sverige som har lägre avgift än globalfonden.

Det här inlägget är sponsrat av SPP

Storbolag och stora myndigheter har ett klassiskt problem: De anställda stiger i graderna tills de inte gör ett bra jobb längre. Om de hade gjort ett bra jobba hade de ju klättrat ännu längre. Eller?

Själv är jag inte helt säker på att det verkligen stämmer. Det kan ju också vara så att konkurrensen om högre tjänster är tuffare ju högre upp man kommer och att det är det som sätter stopp på karriären.

Vad kan vi lära oss av detta? En sak är i alla fall säker. På börser och andra handelsplatser gäller något helt annat. Där kan vem som helst ta en VD-tjänst(göra flera affärer varje dag, blanka, investera i guld m.m.) men lär inte bli långvarig om det saknas talang, engagemang, kunskap eller erfarenhet. För även på börsen råder en stenhård konkurrens på toppen.

Även de med försiktighet, de som börjar med en enkel strategi för att lära sig mer och sen går vidare kan misslyckas. Tillslut har de nåt en nivå där talangen helt inte räcker och där säger det stopp.

Det gäller att hitta en strategi som man klarar av och det är viktigt att inse att lika lite som alla kan bli fotbollsproffs kan inte alla bli börsproffs. Det spelar ingen roll hur mycket man tränar, har man inte talang blir man inte proffs. De som lyckas är de som både tränat mycket och har talang.

Själv har jag en 'pest eller kolera'-syn på investeringar. Guld, råvaror, valutor tycker jag är helt värdelöst. Samtidigt vill jag komma åt bättre avkastning än sparkonto. Direktägande av fastigheter innebär mycket jobb eller dålig lönsamhet om man lejer ut det på någon annan. Fonder har en massa avgifter. Listan på investeringar jag skyr kan göras lång men det alternativ som återstår och som jag ser som bäst av de dåliga är direktägande av aktier på börsen.

Jag gör inga anspråk på att köpa och sälja vid rätt tidpunkter utan köper istället regelbundet 2 gånger per år och säljer inte i första taget. Bolag väljs i klassiska branscher där jag oftast själv har ett behov av det som produceras. Jag håller mig till företag jag gillar, som går med vinst med ändå inte är helt galet prissatta i förhållande till det värde jag tycker bolaget har. Man kan väl säga att jag inte ens ger mig på korpligan utan spelar istället i en park med smågrabbar med utlagda skor som mål. Det är lättare att vinna då även om prissumman inte är lika stor.

Jag tänker mig att om jag har talang så kommer det ge positiv effekt på avkastningen på grund av att jag väljer  bra bolag till bra pris när jag köper. Om jag saknar talang ser jag ändå inte hur jag som talanglös skulle kunna investera bättre. En win-win situation.

Så går det att få någon vidare avkastning på min enkla strategi? Det skall bli mycket spännande att se mina vänner.

Nu skall väl deklarationen redan var inne och de flesta kör väl kapitalförsäkring eller investeringssparkonto numera. Men för de som fortfarande fyller i K4 vill jag tipsa om skatteverkets aktiehistorik.

Där kan man se historiken för noteringar, splittar, emissioner, återköp med mera för alla bolag noterade på Nasdaq OMX Stockholm, NGM Equity, Nasdaq OMX First North Stockholm och Aktietorget samt NGM Nordic MTF.

Den här information är inte bara bra att ha vid deklaration. Den är dessutom mycket värdefullt inför ett köp oavsett depåtyp. Att känna till exempelvis nyemissioner och återköp är viktigt om man tittar på ett företags historik. Om exempelvis ett företag visar bra tillväxt är den ju inte lika mycket värd om den finansierats med nyemission efter nyemission. 40procent20 år har skrivit ett läsvärt inlägg om den saken.

En sen sommar i början av 00-talet flyttade jag hemifrån för att studera på Linköpings Universitet vid Campus Norrköping. Vid det laget hade jag omkring 200 000 kr i sparkapital på grund av sparsamma och snälla föräldrar som sparat barnbidraget i mitt namn sedan länge. Jag bestämde mig ganska snabbt att jag inte skulle ta något studielån utan istället använda sparkapitalet vid behov. Jag som många andra hade ju hört hur tufft studenterna hade det ekonomiskt och jag tänkte dessutom klara mig utan lånet vilket innebar omkring 2200 kr per månad under terminerna. Här gäller det att hålla ner utgifterna tänkte jag.

När jag tackat ja till utbildningsplatsen fick jag hem en del info, bland annat en broschyr med alla studentboenden på orten samt information om nollning med en uppmaning att betala in 550 kr i nollningspeng. Faktum är att jag inte förstod om de 550 kr var något slags skämt bara för att se om nån idiot betalade. Det fanns inte i min värd att betala in. De boenden som erbjöds i broschyren tyckte jag var för dyra och istället tog jag och pappa familjens folkabuss till Norrköping för att leta på plats. Vi kom upp på kvällen och la oss att sova på sätena parkerade på gatan. Nästa dag in på Universitetet och där hade de en pärm med boendeerbjudanden från privatpersoner. På detta vis hittade jag en liten fin lägenhet på 1 rum och kök som jag hyrde i andra hand för 1700 kr per månad inkl. möbler, värme och el.

När plugget väl startade visade det sig att i princip alla betalat nollepengen och valt boende ur broschyren. Jag var dock nöjd med mitt val. Det var en trevlig egen lägenhet som ändå var billigare än sunkigaste korridorboendet på 'Bollen'. Första dagen var uppstyrd av faddrarna och vid lunchtid begav vi oss mot Studenternas hus för att äta lunch gemensamt. Själv kunde jag inte förstå hur en utelunch kunde föreslås, vi var ju fattiga studenter för fan. Kårlunchen på den tiden var billig och jag tror det handlade om 30 kronor med det var också mycket folk och jag vill minnas att jag löste situationen med att slinka förbi kassan utan att betala. En del fortsatte med att äta lunch på kåren varje dag medans jag ägnade 20 minuter åt att promenera hem för att laga mat och äta och sedan promenera 20 minuter tillbaka. Lunchrasten var 1 timme och en kvart och det dröjde inte länge förrän jag skaffade mig en begagnad cykel för några hundra vilket halverade restiden.

Medans klasskamraterna festade i nollningsperioden hade jag fullt upp med att hantera den nya situationen. Jag hade missuppfattat utbildningen och hade ångrat mig och var inte det minsta sugen på tramsiga lekar och barrundor. Men jag bestämde mig ändå för att stanna kvar under den inledande matteundervisningen, senare skulle det visa sig att jag blev kvar utbildningen ut.

I motsats till kamraterna hade jag ingen mobil men skaffade en hemtelefon. I övrigt köpte jag i stort sett endast mat. Jag cyklade runt stan och när jag skulle hem och hälsa på använde jag ett intyg på att jag låg i lumpen som jag fortfarande hade kvar och åkte således på alla er andras bekostnad. Kläder dröjde innan jag köpte och när jag väl gjorde det var det på Myrorna. Varje dag begav jag mig hem för att laga mat och äta lunch, av någon anledning lagade jag bara en portion om gången. Jag åt pannkakor, pasta med sås, potatis med sojakorv med mera. Inte en enda gång köpte jag lunch eller middag ute. Att köpa kaffe för en femma som alla andra gjorde varje dag var jag inte det minsta sugen på. Jag var dock med ute på kvällarna ibland men studentställena på den tiden var billiga och jag har aldrig varit någon stordrickare.

Terminen rullade på och jag trivdes allt bättre. Lägenheten jag hyrde var en bostadsrätt som hyrts ut under längre tid men just när jag flyttade in hade droppen runnit över för styrelsen i föreningen och jag fick besked att jag skulle vara ute innan årsskiftet. Nytt boende behövdes alltså och jag letade på anslagstavlorna på universitetet. Jag fick se en liten lapp med följande text: "Lägenhet säljes, 20 000 kr" och ett telefonnummer.

Även 20 000 kr kändes som mycket pengar och det tog nog en vecka eller två innan jag ringde och frågade mer. Inte långt där efter var jag på besök o tittade. Det var en äldre dam som täppt till all ventilation med tidningspapper för att hålla uppe värmen och anledningen till det låga priset var att hon ville prompt sälja med minimalt antal visningar på grund av hon var rädd för gubbar. Lägenheten var på 1 rum och kök med en liten toalett utan dusch men med fina trägolv. Dusch fanns dock i källaren 4 trappor ner och jag sa till att jag tar den. När vi sedan träffade för att skriva på papper hade jag med 20 tusenlappar som jag plockat ut från banken. Jag fick följa med damen till banken och sätt in dem för att hon inte vågade gå dit själv med pengarna på sig.

Avgiften låg på låga 986 kr på grund av en sparsam styrelse. Trappen städade vi själva och när man skulle tvätta fick man betala 15 kr till vaktmästaren som själv bodde i huset. Tidningspappret i ventilerna åkte bort och ändå hade jag för varmt i lägenheten enligt min smak.

Jag trivdes snabbt i lägenheten och där blev jag kvar resten av min tid i Norrköping. En ny termin började och jag lunkade på i samma spår. Kommer ihåg hur jag cyklade förbi en pizzeria varje dag och ibland var jag rejält sugen på en pizza kan jag lova, men cyklade ändå förbi. I slutet på våren var snart första studieåret avklarat och jag kunde med förvåning konstatera att jag hade mer pengar än när jag började hösten året innan. Jag insåg att jag överdrivit och bestämde mig för att kosta på mig mer framöver.

Till hösten började jag äta lunch ute och spenderade mer rent allmänt. Men jag klarade mig fortfarande utan lån och utan att sparkapitalet sjönk med hjälp av att jobba halva sommarlovet och även en del bidrag från föräldrar, mor och farföräldrar. Jag kostade på mig allt mer och i slutet av studietiden tog jag motorcykelkörkort och köpte både motorcykel och bil, reste även långt utomlands och hade trevliga lov med uppskattade hemfärder.

Lägenheten sålde jag när jag var färdig för 115 000 kr och jag tjänade mer på den affären än vad jag betalat in i hyra under åren jag bott i den. I dag har priserna stigit ännu mer i Norrköping men man kan fortfarande bo mycket billigt i den staden. Skulle tro att om min gamla lägenhet var till salu idag skulle den kanske gå för omkring 250 000 kr och hyran är nog omkring 1300 kr i dagsläget.

I Kalifornien är det vanligt att två körfält slås ihop till ett. Då gäller dragkedjeprincipen. Först en bil från ena filen sen en från andra sen en från ena igen och så vidare. Visst man får vara lite på hugget för att få sin plats, men om man är det är det aldrig några problem. Om man inte är det är det inte värre än att man kommer en bil längre bak.

I alla fall i södra Sverige verkar det istället vara någon slags tävling om hur snabbt man kan inordna sig i det högra körfältet långt innan de två filerna blir till en. Detta resulterar i att kön blir dubbelt så lång och mer därtill. Att kön blir mer än dubbelt så lång beror på att utfarter täpps till i onödan och även de som skall svänga av där måste köa. Dessutom är det ju alltid några som drar förbi hela kön och skapar en och annan hjärnblödning bland dem som radat upp sig i högra körfältet.

Så snälla ni där hemma. Fyll upp alla körfält ända fram tills det blir ett fält. Det är inte det minsta svårt att sedan ordna in sig varannan precis när det behövs. Det blir så mycket bättre.

Det är april månad och därmed dags för det första av mina två årliga inköp. Valet föll på Castellum och i måndags köpte jag 800 aktier till kursen 109.9 kr. Inköpet gjordes i min ISK på Skandiabanken och courtaget var 69 kr. Jag brukar köpa för lite mer men glömde att föra över från stora sparkontot och ville få affären i hamn i måndags eftersom flickvännen åkte hem då. Hon har nämligen börjat skugga mina inköp och vi tycker det är roligast om vi köper samtidigt och till samma kurs.

I Castellum får man ett förvaltningsresultat på drygt 8 kr per aktie och därmed tycker jag inte 109.9 är allt för farligt pris. Dessutom vill jag öka på något i fastighetssektorn eftersom jag inte äger mitt boende. Det är ju inte säkert jag blir kvar i hyresrätt för evigt och skulle det visa sig att fastighetspriserna aldrig vill dämpas så har jag gärna en liten hedge mot det. Det blir även en viss hedge mot mitt största innehav, Fortum, eftersom Castellum är nettoförbrukare av en del energi.

Två saker kan göra det surt för Castellum framöver. Dels stigande realräntor och dels fallande fastighetspriser. Även konjukturen spelar in det klart med det gäller ju det flesta bolag. Fallande fastighetspriser bryr jag mig inte så mycket om, dels för att jag inte äger mitt eget boende och dels eftersom det inte påverkar förvaltningsresultatet i Castellum negativt i någon större utsträckning. Jag köper inte Castellum för att sälja dem igen om man säger så. När det gäller räntorna tror jag i strid med många andra att vi hittat en ny normalnivå snarare  än att dagens räntor är låga.