Här är ett sevärt tal av Warren Buffett från 1999.



Redan när han testar micken visar han sin kvickhet och självdistans. Istället för det konventionella "Testing, one, two, one, two" kör han "Testing, one million, two millon". Sedan rullar det bara på. Han avråder starkt från lån, särskilt de med höga räntor. Man skall vara en av dem som tar ränta istället för en av dem som betalar ränta.

Han redogör även att man inte blir lyckligare av ett hus som är värt 20 gånger mer. Att man i längden kommer förlora pengar om man försöker köpa och sälja aktier med mera med mera.

Som jag tjatat om många gånger tidigare är det de fasta kostnaderna som är viktigast att hålla ner för att uppnå ett sparsamt leverne.

En kostnad som är att betrakta som fast är utgiften för mensskydd. Bindor och tamponger går åt i jämn takt och kronorna tickar. Men det finns alternativ.

Medans en binda eller tampong förbrukas på några timmar finns det andra mensskydd som håller i tio år. Produkten heter menskopp och säljs i olika webbshoppar. Den kostar lika mycket som några månaders förbrukning av konventionellt mensskydd men en och samma kopp håller som sagt upp mot tio år.

Läs mer på Wikipedia.

Jag är uppvuxen längs en landsväg som går mellan två mellanstora städer. Det går en buss varje timme dagtid på vardagar. På nätterna går det inga bussar alls. På dagarna är det oftast i stort sett oavbruten biltrafik medans det är ganska glest på nätterna. Det handlar kanske om några minuter mellan bilarna på nätterna.

Det finns alltså en teoretisk möjlighet till mycket bättre kollektivtrafik på ovan nämnda väg om den outnyttjade kapaciteten i bilar som ändå kör användes.

Att lifta är ju inget nytt och det liftas alldeles för lite enligt min mening. Liftning har dock ett problem, det saknas incitament för förarna att plocka upp liftare eftersom det är osäkert om dessa kommer erbjuda bensinpengar.

Det behövs helt enkelt ett system som dels kopplar ihop förare med passagerare och dels hjälper till att administrera ersättning från passagerare till förare. Med dagens teknik är det här inga problem. En enkel app i mobilen löser problemet. Föraren knappar in var den skall åka och hur många platser som finns ledigt och passageraren knappar in vart den vill åka. Sen notifieras man om lämpliga matchningar. När åkturen är klar belastas passagerarens konto med en summa som går till förarens konto. Summan baseras lämpligen mestadels på sträckans längd.

Den konventionella kollektivtrafiken kan ansluta sig till samma system och sluta köra där och när nästan ingen åker. Istället kan trafiken optimeras efter behov. Slut med allt biljettkrångel med olika system i olika städer och län.

Det finns en hel del sådana här initiativ i form av webbsidor, grupper och sidor på Facebook, appar med mera. Problemet just nu är väl att det finns för många och ingen av dem slår pga lågt användarantal. Det är först när det blir riktigt många användare som en tjänst kan bli riktigt bra. Därför tror jag det är viktigt med ett öppet system där vem som helst kan bidra med serverkapacitet, klient, betalningslösning och så vidare.

I praktiken är det inte lätt att få till det här men min dröm lever. Tänk att bara kunna knalla ner till vägen och efter tre bilar stannar en som tar dig i alla fall en bit mot ditt mål. När du kör själv plockar du med folk och får därmed lägre milkostnad.

Semestern fortsätter och nu är jag hemkommen från en veckas segling längs västkusten. Jag har en känsla av att ryktet säger att segling är dyrt. Faktum är att det beror väldigt mycket på. Visst, om man skall ha största båten på smögenbryggan blir det dyrt men annars kan man exempelvis hyra en Maxi 77 för 6000 kr per vecka. Om man är fyra personer blir det 1500 kr per person. Det fina är att sen tillkomer inte så mycket mer kostander än mat, och det skall man ju ha oavsett.

Att ligga i gästhamn kostar iofs runt 200 kr natten men det är högst frivilligt. Det går lika bra att övernatta i naturhamn som är helt gratis. Dieseln är en försumbar kostnad eftersom det är en segelbåt det handlar om.

Det blir inte heller extra kostnader för diverse aktiviter. Seglingen är ju aktiviteten man mest ägnar sig åt när man är ute och seglar och sol, bad, snorkling och kvällspromenader är ju helt gratis.

I mitt fall har jag förmånen att låna min pappas båt men jag skall faktiskt bidra med en summa för lånet i år för att jag inte hann hjälpa till särkilt mycket med vårrustningen. Eftersom jag fixade båt stod seglingssälskapet för hamnavgifter på denna turen.

Det som blev dyrast var en del restaurangbesök. Men som jag sagt många gånger förut. Det är höga fasta kostander(ovanor) jag främst vill undvika. Inte impulsutgifter som ger guldkant på tillvaron. Det är den strategi som ger mest livskvalitè för pengarna enligt mig.

Att köpa presenter och julklappar är ett ständigt gissel. Om man hittar något som mottagaren behöver och uppskattar kan det vara riktigt kul men om man inte gör det är det en pina.

Helst skall det vara något som motagaren annars ändå köpt. Problemet med det är att de flesta i min bekantskapskrets i de fall redan har köpt prylen i fråga.

Då kan man alltid köpa ett presentkort men min erfarenhet är att de allt för ofta blir liggandes tills de inte gäller eller slarvas bort.

Det mest flexibla presentkortet är helt vanliga pengar men det anses ju hopplöst tråkigt.

Själv skulle jag gärna ha möjligheten att på ett enkelt sätt ge bort aktier. Kanske kan man väcka ett intresse hos någon. Utdelningsaktier passar bra här. Tänk att ge bort en gåva som kanske varje år resten av livet genererar en ny liten gåva i form av utdelning.

Jag har tagit en veckas semester och befinner mig nu på Säljerydfestivalen. Jag hjälper till en del med ljuteknik och för det får jag gratis entre och två mål mat om dagen.

Här bemödar sig besökarna att tända eldarna även på dagen trots sommarvärme och strålande sol. Runt dessa sitter de sen och hänger, spelar trummor, röker och dricker. Även bastun och de flesta matvagnarna drivs med ved. Dessutom värms allt vatten till disk och tvätt med ved det med. Detta i kombination med att de flest festivalbesökran röker gör att en irriterande rök ligger tät både här och där.

Hundar och barn springer lösa omkring och de flesta går barfota. Toaletterna är av modellen utedass där lukten är vass och flugorna flertaliga och dörrarna består av hängande trasmattor så man för knacka för att veta om det är upptaget.

Nätterna i tältet är rätt så svala och dagarna varma. Min frukost består av avokado, bröd, oliver, digestivekex och vatten. Till lunch och middag bjuds olika vegitariska röror av rotfrukter, bönor, linser och grönsaker. Till detta ris, bulgur med mera.

Kan tyckas vara en pina att vara här med jag gillar det enkla livet starkt. Härligt att ta det riktigt lungt en tid, nu är det snart funktionärsmöte och där tänkte jag vara med idag, igår glömde jag. Men det är ingen som klagar för det.

I tisdags var jag på seminarium eller säljmöte som jag kallar det med Kapitalgruppen som jag skrivit om tidigare.

Det var en liten grupp på åtta personer vilket jag tycker var trevligt. Seminarieledaren var inte anställd utav Kapitalgruppen utan var inhyrd och pratade inte särskilt mycket om Kapitalgruppen faktiskt. Istället dundrade han på om pension, grundpension, ppm, tjänstepension, privat pension i bra fart. Han pratade mycket om olika fällor och som vanligt lärde jag mig en hel del trots att jag är ganska insatt sen tidigare. Han förklarade även att Kapitalgruppen och liknande företag tjänar pengar genom provision på de produkter de rekommenderar sina kunder om det blir affär.

Han verkade kunnig även om jag inte höll med om allt. Han tyckte exempelvis att man skulle söka trygg hamn när det blåser på de finansiella marknaderna. Min strategi är motsatt på den fronten, jag vill ge mig ut i stormen när få andra vågar.

Vidare tyckte han att generationsanpassad risk som jag tidigare sågat var en bra idè.

Efter mötet fick man fylla i en blankett där man angav om man var intresserad av vidare rådgivning eller inte. Inget tjat där inte. Sen blev det en utsökt god sparrissoppa till oss vegetarianer och en räkmacka till övriga.

Min akilleshäl är tjänstepensionen och jag fyllde faktiskt i att jag kunde tänka mig ett möte senare i höst. Jag planerade att senare kräva att bara tjänstepensionen diskuterades. Jag har nämligen pinsamt dålig koll på den. Varje gång jag tänkt läsa på bättre har jag bara blivit förbannad på alla avgifter och bristande valfrihet att jag inte orkat. Där skulle det vara skönt att förklara för någon som hade koll vad jag är ute efter och sen få ett förslag på handlingsplan.

Dagen efter ringde en herre från Kapitalgruppen och ville boka in ett kostnadsfritt rådgivningsmöte men jag bad honom återkomma i slutet av augusti. Det fanns inget utrymme för missuppfattning i det samtalet vill jag lova men ändå fick jag bekräftelse på ett inbokat möte hemma hos mig i början på september. Det gjorde mig riktigt irriterad och jag tänker avboka och säga att jag tappat förtroendet och inte är intresserad längre.

Så gick det med det. Men soppan var god.

Senare idag skall jag till ett säljmöte med Kapitalgruppen. Mat på Grand hotell r utlovat vilket innebär att jag i alla fall kommer spara in kostnaden för en måltid.

Lovar att återkomma med en rapport efter mötet.

Fler seriestrippar på http://www.bonton.se/. Rekommenderas varmt.

Nu är det snart dags för mig att bege mig hemåt och jag skall försöka ge mig på att beskriva arbetsklimatet i Silicon Valley.

Det är inte helt lätt eftersom jag mestadels bara sett min egen lilla grupp hos min arbetsgivare.

Silicon Valley lockar talanger från hela världen. Flest kommer från China, Indien och Japan samt övriga Asien och Europa. En vild gissning är att långt över hälften av de som jobbar i IT-branschen här inte är födda i USA. Därför vet jag inte om man kan kalla det jag kommer beskriva för amerikansk arbetskultur. Å andra sidan är ju USA just så. En blandning av personer från hela världen med olika ursprung.

Kalifornien var först koloniserat av spansktalande som kom från Mexikohållet. De kom bra överens med Indianerna och det var först under guldruschen när landbrytarna kom frän öst som det blev stridigheter med ursprungsbefolkningen. Spanjorernas arv lever kvar i form av namn på städer och vägar. Ex. San Fransisco, San Mateo och Santa Cruz. Den berömda 'stadsgatagata' som går ända från San Francisco till San Jose heter El Camino Real. Det är också fortfarande en stor del av befolkningen som är spansktalande och myndigheter erbjuder service på spanska och även mandarin.

Men i IT-branschen är det 100 % engelska som gäller och det är ju tur för mig det. Så till några reflektioner i punktform.

Personal
Det är inte lätt att rekrytera här om man inte är en av de mest absolut populära arbetsgivarna. Amerikaner har en tendens att överskatta sig själv och pratar gärna vitt och brett om allt de kan. Bara under min korta tid här har personer fått sluta som inte hållit måttet. Och där glider vi över till en annan skillnad. Här får man lön varannan vecka och alltid på en fredag. Det är inte ovanligt att man skall vara ute ur kontoret 15 minuter efter att man fått besked om uppsägning. Detta eftersom arbetsgivaren är rädda för sabotage. Det kan gälla även när någon slutar på eget initiativ. Framförallt om det kommer negativa nyheter från företaget kan anställda helt enkelt bara sticka där ifrån utan någon överlämning.

Teknik
I Sverige finns en förkärlek att utveckla saker från grunden för då får man det precis som man vill ha det och man vet att det blir bra. Här är mer fokus på att få något gjort så fort det bara går, gärna med produkter och tjänster från hyllan. Vidare är det mer trial and error. Ut med produkten till kunderna för att få feedback istället för att lägga enorma resurser på test och analys.

Organisation
Har inte så mycket att säga här. Jag jobbar ju med teknik. Men det är mer av en befordringskultur här. I Sverige skall ju alla tjänster läggas ut så att alla kan söka men här funkar det inte så. Cheferna frågar den de vill ha helt enkelt och man pratar även vitt och brett om att man just blivit befordrad om man blivit det.

Allmänt på jobbet
Jag upplever det som att fler sitter och pratar eller surfar med privata grejer. Det är inte ovanligt att man hör en timslång konversation om helt privata grejer i kontorslandskapet. Å andra sidan är det ingen som tar fikapaus. Utan de flesta sitter på sin plats hela dan. Det kan vara ganska tomt på kontoret och det är mer jobb hemifrån. Läsk finns gratis i kylen men det var inget jag utnyttjade i någon större omfattning. Matlåda är vanligt och den äts vid det egna skrivbordet. Själv har jag inte kört med matlåda och jag tror jag hade saknat det sociala att luncha med kollegorna om jag gjort det. På kontoret i Sverige får vi matlådehunkar äta matlåda tillsammans med de normala i lunchrestaurangen.

Klädsel
Mark Zuckerberg har gjort en grej av att alltid gå klädd i likadana jeans och likadan T-shirt. Även om ingenjörer och tekniker nog ganska länge varit motvilliga till att ta på slipsen så tror jag ändå att Mark har haft en viss effekt åtminstone på mellanchefer och icke-tekniker på teknikcentrerade arbetsplatser. Här får man helt enkelt ha på sig vad helst man vill. Gränsen går väl någonstans vid om man skulle lukta riktigt illa men det hade nog gått an det med om bara personen i fråga hade varit tillräckligt duktig. Nu är det dock inte så att denna frihet utnyttjas till att gå runt i basketlinnen och rosa tights direkt. De allra flesta har jeans eller shorts på underkroppen och T-shirt eller skjorta på överkroppen. En del amerikaner tycker jag klär sig riktigt trist. Det var en lite mellanäldre herre på jobbet som envisades med att alltid gå i brun-orange-gula-gröna toner och matchade dessutom alltid färgen på byxorna och tröjan rakt av. Så hade han bruna kostymbyxor drog han på sig en brun stickad tröja med krage. Det var alltså tydligt att han var aktiv i sitt klädval men gick ändå alltid i kostymbyxor och den typen finstickad tröja med skjortkrage. En annan förklarade stolt hur han med jämna mellanrum åkte till Target och köpte fyra par likadana jeans och sen klarade han sig ett bra tag.

Toaletterna
En kul detalj är att toaletten på kontoret är av krogmodell med pissoarer i det gemensamma rummet och bås där avskärmningarna inte är högre än att en reslig svensk ser in om man går tillräckligt nära. De går inte heller närmare golvet än att man ser kalsongerna på den som sitter på plats om man hukar sig något. Ljudisoleringen är obefintlig, det märks särskilt när ingen står och tvättar händerna för tillfället och man hade kunnat höra en fjäder falla. När det är upptaget på alla pissoarer ställer sig amerikanarna vid en toalett istället och stänger inte till båsdörren under besöket.

Facebooks kontor
Måste även passa på att berätta lite om Facebooks kontor vilket jag hade förmånen att besöka. Kontoret består av flera byggnader och området är nästan lite som en liten stad med restauranger, glassbarer, barer, pizzerrior hamburgeställen med mera i markplan. Alltsammans är gratis så länge man kommit innanför spärrarna. Det är en mysig stämning på stadens gator men som en kontrast till det är det en industriell stil på själva kontoren. Betonggolv och naket tak med ventilationstrummor och elledningar. Men ändå trevligt och jag hade inte haft något emot att jobba på ett sånt ställe.