Här är tre anledningar till varför jag ser fram emot nästa börskrasch trots att jag sitter med en miljonportfölj av aktier.

Vill köpa billigt
Även om jag har en hyfsat stor aktieportfölj har jag fortfarande bara ca 50 procent aktier(ökar aktieandelen sakta med säkert) och sparar dessutom för tillfället förhållandevis stora belopp varje månad. Jag hoppas att jag är tillräckligt bra mentalt förberedd för att sätta sprätt på bra med torrt krut så fort det börjar storma lite. Om vi skulle få en sättning på omkring 40 procent och sedan en återhämtning de följande åren tror jag att jag skulle kunna klättra rejält i min milstolpstrappa.

AP7 Aktiefonds hävstång
Soffliggaralternativet i PPM inebär för de flesta en stor del AP7 Aktiefond och det har inte varit någon dum placering hittils. Inte minst beror detta på att fonden använder en hävstång som sist jag kollade låg på 50 procents belåningsgrad. Soffliggarna har därmed överpresterat de som valt aktivt rejält och alla är glada. Nu är det inte så att jag är skadeglad men det skall ändå bli mycket intressant att se hur debatten kommer vända om soffliggarna tappar betydligt mer än snittet ett år.

Andra bloggares strategier
Senaste åren är det många spar och ekonomibloggare som kört på med en ganska aktiv strategi. Det har blivit många inlägg av typen <Nu säljer jag XX för att värderingen är inte lika bra längre - vinsten blev 30% på 2 månader vilket jag är mycket nöjd med.> Kommer dessa bloggare vara lika aktiva i en nedgång? Kommer dom sälja av portföljen inför? Eller kommer vi få se inlägg av typen <Nu säljer jag XX. Värderingen är iofs låg men jag bedömer YY vara ännu billigare. Förlusten blev 30% på 2 månader.

Så när kommer nästa krasch? Ja, jag har ingen aning dessvärre men jag är rädd att det kommer dröja längre än de flesta tror. Jag tycker helt enkelt det är för många som har lyckats att förutse kraschen om den skulle komma inom de närmsta åren. Om det är något som är typiskt för en krasch så är det att den kommer när nästan alla minst anar det.

Tidigare i vår intervjuade Classier Corn mig. Nu ligger intervjun uppe och jag kommer hålla koll på kommentatorsfältet för eventuella följdfrågor.

Nu ligger första avsnittet av Superspararna uppe på Kanal 5 Play. Det var en orgie i spar, snål och snylt-tips. Man fick följa en rad personer när de berättade om sina bästa råd.

Ett av paren som deltog var helt skamlösa och stod bland annat och pumpade upp ketchup i en mugg på Mc Donnalds tills de blev ivägkörda. Tjejen i paret gick även in i en affär och frågade i delikatessdisken om hon kunde få några smakprov. Dessa stoppade hon ner i en låda för att äta senare.

Andra tips var att göra eget snus och att tanka bilen långsamt för att det tydligen lurar räkneverket något. Listan kan göras lång men jag har redan glömt det mesta.

Om man förväntar sig investeringstips eller blottade siffror på förmögenheter eller liknande blir man besviken. Det var inget av den varan.

Den här tiden på året är den jag gillar allra mest. Det är ljust och varmt, semestern närmar sig och växtligheten står i sin fulla prakt. Jag har en veckas jobb kvar innan semester och tiden rullar på bra. Som om inte det är nog värderas portföljen inklusive kassa nu för första gången till över 2 miljoner av Mr Market. I vanlig ordning är det både besvärande och glädjande. Jag vill ju köpa mer aktier ett tag till.

När det gäller affärer så är det inte helt torrt på den fronten. Senaste helgen spenderades på Öland och där hittade jag en liten fin skalkniv(se bild ovan) för 1 kr på loppis. Jag har anledning att tro att den är av ganska bra kvalité eftersom bladet är taperat vilket innebär att det inte är jämntjockt som vilken plåtbit som helst. Nej det är tjockast inne vid handtaget och smalnar sedan successivt av ut mot spetsen. Ett riktigt fynd enligt mig. Vad skall man då med en skalkviv till undrar du kanske. Jo, jag är egen nog att skala potatis med mera med kniv. När man väl fått in snitsen är det en härlig känsla.

Vidare fick jag i veckan sålt en solpanel som jag har haft stående oanvänd något år. Hade tänkt att den skulle komma till användning med det blev inte av och jag tappade suget på det projektet. Jag fick 1800 kr och 100 kr för hemkörning. Det var jag riktigt nöjd med för jag hade inte gett mer än 1800 kr själv. Att sälja av grejer som står oanvända är något jag vill ägna mig mer åt. Det finns lite att ta av kan jag lova och jag skall försöka att ha åtminstone nånting ute på annons i stort sett hela tiden. Men på semestern är jag ut på vift så nu får det vänta lite.

På kvällarna tar jag gärna en tur med cykeln. Antingen ger jag mig ut på landsbygden och trampar mig slut eller så glider jag bara runt i stadsmiljö. Jag cyklar gärna där jag aldrig varit och ibland kan jag till och med göra som en östgöte och cykla gata upp och gata ner och glana. Bara för att få se varje liten del av staden. Det är fascinerande hur många områden som man aldrig varit i och ibland kan man hitta små guldklimpar på det här sättet. Bland annat har jag hittat två helt ok tennisplaner med nät, linjer och allt där man kan spela helt gratis.

I Kaliforniens stora vågor hade jag tyvärr sönder en kite genom att tappa ner den i vattnet. Den togs snabbt av en rejäl våg och då är det inte mycket mer man kan göra än att släppa kiten och hoppas på det bästa. Den flyter då fint in till stranden och när man själv simmat in får man domen för sin bristfällighet. I det här fallet hade min kära trotjänare från 2007 rivits sönder rätt rejält.

Min bedömning var först att skadorna borde gå att laga men det var inget jag skulle ge mig på själv. Körde iväg med den till en kitereparatör men han ville inte ta sig an den. Han tyckte den var för gammal och att skadorna var allt för stora. Det slutade med att jag köpte en ny kite.

Så vad gör man med en söndrig kite? Idag har jag i alla fall utnyttjat en liten bit av den. Dagens projekt har nämligen varit att sy mig en sjömanssäck. Av gammal hävd skall man själv sy sin sjömanssäck och gärna av ett gammalt segel som tjänat en troget under många år.

Även om det blev några missar är jag mycket nöjd med säcken. En sjömanssäck är praktisk på så vis att i förhållande till hur mycket den rymmer så tar den väldigt lite plats när den är tom. Och det är precis vad som behövs på en båt där det ofta är dåligt med plats att stuva ner diverse stora väskor. Det skall bli spännande att använda den och se om den håller in action. Det finns gott om material att göra en till förbättrad variant om den skulle visa sig för klen.

Symaskinen jag använt har jag kommit över alldeles gratis. Men den historien får vi ta en annan gång.

Kan ni tänka er något mer frestande än ett uppfriskande lagom tempererat glas flädersaft en varm sommardag. Helst skall den vara hemgjord och nästan gratis det klart och nu är det i så fall dags att ge sig ut på fläderjakt, i alla fall hör i söder.

Igår såg jag ett par plocka stora vita blomflak och funderade en sekund på vad det kunde va. Måste vara fläder tänkte jag. Den upptäckten öppnade ögonen på mig och sen dess har jag sett fläderbuskar både här och där på allmänna platser längs trottoarer och cykelbanor. Om man inte hittar något i sin omgivning kanske fruktkartan.se kan vara till hjälp.

Själv är jag inte så mycket för saft över huvud taget och har aldrig gjort flädersaft. Men en av mina minst husmoderaktiga kompisar vet jag har gjort en sats så det kan inte vara särskilt betungande.

Den senaste helgen blev ju med hjälp av nationaldagen en långhelg för oss kontorsråttor. Då passade jag på att läsa Rich Dad Poor Dad av Robert T. Kiyosaki.

Jag ger boken tre cyklar av fem. Den innehöll mycket matnyttigt men även en del mindre givande avsnitt.

Många sidor ägnades åt att berätta om hans fantastiska affärer. Han gjorde bland annat en affär där han utan en krona på fickan budade på en fastighet för att sedan lyckas sälja vidare affären till någon annan innan han behövde betala. Detta på grund av att han visste att fastigheten var värd mer än vad den såldes för. Den här typen av berättelser tycker jag inte är så himla givande. Det är väl inget nytt att om man råkar komma över något billigt och vet att det går att sälja för mer så kan man gaska lätt tjäna pengar. Det svåra är är att skaffa sig den här kunskapen och det beskriver Robert Kiyosaki bara på väldigt hög nivå. Han menar att det handlar om att lära sig redovisning och ekonomi. Att man inte skall slita på ett jobb dag ut och dag in för då ser man inte alla möjligheter som står rakt framför näsan. Man skall använda sig av advokater och mäklare och betala dem rikligt. Kurser och seminarium är inte heller något man skall snåla på.

Vidare menar Robert Kiyosaki att du inte skall jobba för pengar utan pengarna skall jobba för dig. Jobba skall man däremot göra för att lära sig. Själv sa han upp sig från ett bra jobb för att börja sälja kopiatorer - just för att lära sig sälja. När han var en av toppsäljarna på det jobbet hoppade han på nästa tåg. Det viktigaste att lära sig är att bli ekonomiskt läs och skrivkunnig som Robert kallar det. Men även om man blivit det finns risk att man inte blir ekonomiskt oberoende och det beror i så fall på rädsla, cynisk inställning, lättja, dåliga vanor eller arrogans. Samtidigt skriver han på ett ställe att om man inte har självdisciplin så är det ingen ide att man fortsätter läsa.

Titeln anspelar på att boken till stora delar består av lärdomar från hans egen pappa - 'Poor Dad' - och hans kompis pappa - Rich Dad. Poor Dad är högt utbildad och har bra lön men ser sitt stora hus i fina området som sin bästa investering trots alla utgifter som det drar med sig. Han lånar till det mesta vitt och brett och kommer därför aldrig riktigt ikapp. Rich Dad är utan utbildning och bor enkelt, har gammal bil och driver diverse företag. Han börjar tidigt undervisa Robert och hans kompis på ett demonstrativt sätt genom praktiska moment.

Robert får lära sig en egen definition av begreppet tillgång. En tillgång är något som genererar pengar. En bil eller villa är alltså inte några tillgångar eftersom de kostar pengar. Man skall köpa uteslutande tillgångar för det man tjänar för att sedan betala sina utgifter med det som tillgångarna avkastar. Det handlar om att betala sig själv först som upprepas så många gånger i klassikern Den rikaste mannen i Babylon. Just det här drar Robert till sin spets och menar att han prompt betalar sig själv enligt plan även om det innebär att pengarna inte kommer räcka månaden ut på grund av det. Det faktum att pengarna inte kommer räcka skall nämligen sporra till att få in ännu mer pengar på andra sätt och man tvingas därför till att använda sin kreativitet och sitt ekonomiska IQ.

Jag tror ni börjar förstå hur jag menar med att boken bygger lite väl mycket på allmänna goda råd som skall ge utdelning i längden men som låter lite galna och riskfyllda.

I den kommande helgen skall jag dock praktisera några av råden. Jag skall nämligen jobba gratis, alltså inte för pengar utan för att lära mig. Det blir som ljudtekniker på en festival, jag får dock mat och husrum så det blir en billig helg i alla fall. Jag ser även mycket fram emot den - det är för mig kul jobb och jag får allt praktiskt serverat i en trevlig miljö!

Nu är det snart dags för mig att bege mig hemåt och jag skall försöka ge mig på att beskriva arbetsklimatet i Silicon Valley.

Det är inte helt lätt eftersom jag mestadels bara sett min egen lilla grupp hos min arbetsgivare.

Silicon Valley lockar talanger från hela världen. Flest kommer från China, Indien och Japan samt övriga Asien och Europa. En vild gissning är att långt över hälften av de som jobbar i IT-branschen här inte är födda i USA. Därför vet jag inte om man kan kalla det jag kommer beskriva för amerikansk arbetskultur. Å andra sidan är ju USA just så. En blandning av personer från hela världen med olika ursprung.

Kalifornien var först koloniserat av spansktalande som kom från Mexikohållet. De kom bra överens med Indianerna och det var först under guldruschen när landbrytarna kom frän öst som det blev stridigheter med ursprungsbefolkningen. Spanjorernas arv lever kvar i form av namn på städer och vägar. Ex. San Fransisco, San Mateo och Santa Cruz. Den berömda 'stadsgatagata' som går ända från San Francisco till San Jose heter El Camino Real. Det är också fortfarande en stor del av befolkningen som är spansktalande och myndigheter erbjuder service på spanska och även mandarin.

Men i IT-branschen är det 100 % engelska som gäller och det är ju tur för mig det. Så till några reflektioner i punktform.

Personal
Det är inte lätt att rekrytera här om man inte är en av de mest absolut populära arbetsgivarna. Amerikaner har en tendens att överskatta sig själv och pratar gärna vitt och brett om allt de kan. Bara under min korta tid här har personer fått sluta som inte hållit måttet. Och där glider vi över till en annan skillnad. Här får man lön varannan vecka och alltid på en fredag. Det är inte ovanligt att man skall vara ute ur kontoret 15 minuter efter att man fått besked om uppsägning. Detta eftersom arbetsgivaren är rädda för sabotage. Det kan gälla även när någon slutar på eget initiativ. Framförallt om det kommer negativa nyheter från företaget kan anställda helt enkelt bara sticka där ifrån utan någon överlämning.

Teknik
I Sverige finns en förkärlek att utveckla saker från grunden för då får man det precis som man vill ha det och man vet att det blir bra. Här är mer fokus på att få något gjort så fort det bara går, gärna med produkter och tjänster från hyllan. Vidare är det mer trial and error. Ut med produkten till kunderna för att få feedback istället för att lägga enorma resurser på test och analys.

Organisation
Har inte så mycket att säga här. Jag jobbar ju med teknik. Men det är mer av en befordringskultur här. I Sverige skall ju alla tjänster läggas ut så att alla kan söka men här funkar det inte så. Cheferna frågar den de vill ha helt enkelt och man pratar även vitt och brett om att man just blivit befordrad om man blivit det.

Allmänt på jobbet
Jag upplever det som att fler sitter och pratar eller surfar med privata grejer. Det är inte ovanligt att man hör en timslång konversation om helt privata grejer i kontorslandskapet. Å andra sidan är det ingen som tar fikapaus. Utan de flesta sitter på sin plats hela dan. Det kan vara ganska tomt på kontoret och det är mer jobb hemifrån. Läsk finns gratis i kylen men det var inget jag utnyttjade i någon större omfattning. Matlåda är vanligt och den äts vid det egna skrivbordet. Själv har jag inte kört med matlåda och jag tror jag hade saknat det sociala att luncha med kollegorna om jag gjort det. På kontoret i Sverige får vi matlådehunkar äta matlåda tillsammans med de normala i lunchrestaurangen.

Klädsel
Mark Zuckerberg har gjort en grej av att alltid gå klädd i likadana jeans och likadan T-shirt. Även om ingenjörer och tekniker nog ganska länge varit motvilliga till att ta på slipsen så tror jag ändå att Mark har haft en viss effekt åtminstone på mellanchefer och icke-tekniker på teknikcentrerade arbetsplatser. Här får man helt enkelt ha på sig vad helst man vill. Gränsen går väl någonstans vid om man skulle lukta riktigt illa men det hade nog gått an det med om bara personen i fråga hade varit tillräckligt duktig. Nu är det dock inte så att denna frihet utnyttjas till att gå runt i basketlinnen och rosa tights direkt. De allra flesta har jeans eller shorts på underkroppen och T-shirt eller skjorta på överkroppen. En del amerikaner tycker jag klär sig riktigt trist. Det var en lite mellanäldre herre på jobbet som envisades med att alltid gå i brun-orange-gula-gröna toner och matchade dessutom alltid färgen på byxorna och tröjan rakt av. Så hade han bruna kostymbyxor drog han på sig en brun stickad tröja med krage. Det var alltså tydligt att han var aktiv i sitt klädval men gick ändå alltid i kostymbyxor och den typen finstickad tröja med skjortkrage. En annan förklarade stolt hur han med jämna mellanrum åkte till Target och köpte fyra par likadana jeans och sen klarade han sig ett bra tag.

Toaletterna
En kul detalj är att toaletten på kontoret är av krogmodell med pissoarer i det gemensamma rummet och bås där avskärmningarna inte är högre än att en reslig svensk ser in om man går tillräckligt nära. De går inte heller närmare golvet än att man ser kalsongerna på den som sitter på plats om man hukar sig något. Ljudisoleringen är obefintlig, det märks särskilt när ingen står och tvättar händerna för tillfället och man hade kunnat höra en fjäder falla. När det är upptaget på alla pissoarer ställer sig amerikanarna vid en toalett istället och stänger inte till båsdörren under besöket.

Facebooks kontor
Måste även passa på att berätta lite om Facebooks kontor vilket jag hade förmånen att besöka. Kontoret består av flera byggnader och området är nästan lite som en liten stad med restauranger, glassbarer, barer, pizzerrior hamburgeställen med mera i markplan. Alltsammans är gratis så länge man kommit innanför spärrarna. Det är en mysig stämning på stadens gator men som en kontrast till det är det en industriell stil på själva kontoren. Betonggolv och naket tak med ventilationstrummor och elledningar. Men ändå trevligt och jag hade inte haft något emot att jobba på ett sånt ställe.

Nu är jag lite sugen på att veta hur många av mina läsare som har lån på sin bil. Men oavsett skall ni få läsa en sågning a là Sparatilltusen.

- En bil är såpass stort inköp att man måste låna och det gör alla andra jag känner också.

Nej du måste inte låna. Det faktum att du tar ett lån för att köpa bilen gör att allt sammans blir dyrare än om du inte lånat. Ränta är ingenting annat än en överföring av pengar från de som har till de som inte har. Och lånar du till bil så ställer du dig frivilligt i gruppen som inte har. Det är billigare att köpa en skrotbil som man kör slut på varje år än att köpa en nyare Peugeot, Renault eller Citroën. Själv har jag en Mazda från -98 som jag köpte för sju och ett halvt år sen för 45 000 och det är en summa som du kan spara ihop till snabbt om du har marginalerna att ens ha en bil. Att nästan alla lånar till bil gör det inte rätt. Det är som att försöka övertyga en Japansk sashimikock att börja använda slöa knivar med argumentet att nästan alla svenskar använder slöa knivar dagligen.

- Bilar är mitt största intresse och jag vill ha både komfort och kräm när jag trycker på gasen.

Ok, du får lägga hur mycket pengar du vill på bilen men du kommer få ännu mer bil för pengarna om du inte lånar. Om du lånar göder du bara en fet direktör som lever gott på dina surt förvärvade pengar utan att lyfta ett finger. Jag har sagt det förut och säger det igen. Man blir inte lycklig av att ha det bra. Man blir lycklig av att tro att man kommer få det bättre. Köp en billigare, äldre och slitnare bil. Kanske en med några rejäla bucklor och solblekt lack och dröm om vad du skall köpa härnäst så fort du fått ihop pengarna istället. Så får du behålla hela räntekostnaden själv och får därmed mer bil för pengarna.

- Det blir billigare att köpa en ny bil för den behöver inte åka skytteltrafik till verkstan.

Jag vågar påstå att det här är en sanning med modifikation. Mina bilar som har tagit mig fram i 10 år. Först en Toyota Celica från -91 och sen en Mazda 626 från -98 har under dessa 10 år varit färre gånger på verkstan än vad en bekants Renault Clio var under ett år i mitten på 2000-talet. Lär dig byta däck, olja, bromsbelägg och köp en bil baserat på bilprovningens statistik och det kommer gå fint. Dessutom kan man ju knappt fixa med en ny bil själv eftersom garantin går förlorad om man inte lämnar in den på verkstad för svindyr service enligt serviceschemat och dessutom är serviceintervallen tätare på en ny bil än på en gammal.

Som ni kanske anar har jag ingen jättekoll på räntenivån på billån eftersom jag aldrig ens varit i närheten att fundera på det. Men en snabb googling gav att effektiv ränta på nästan 6% är vad man får av Forex. Lita inte på den ränta som skrivs ut om det inte står effektiv ränta före och får du lägre ränta hos en bilhandlare kan du räkna med att du blir blåst på mellanskillnaden på annat sätt. Gör det enkelt för dig och låna inte till bil om du inte är en sjärnförvaltare som de senaste fem åren åtminståne slagit index med en sådär 3 procentenheter per år de senaste fem åren.

Nu har alla mina utdelningar ramlat in för 2014 och jag ser det som mycket osannolikt att jag skulle köpa någon utdelare i höst som delar ut efter det. Därför kan jag redan nu redovisa utdelningarna för 2014.

Aktie | Före skatt | Efter skatt | Yield on cost(%)

H&M B          475	     333              7.50

Fortum      13 422         9 395              7.46

Axfood       2 550         1 785              6.92

TeliaSonera  6 000         4 200              6.55

SCA A        4 750         3 325              5.84

Industriv, C 6 600         6 188              5.13

ABB            908           636              4.89

Nordea Bank    768           538              4.48

Nordnet B      382           268              4.29

Securitas B    900           900              3.96

Kungsleden   1 250           875              2.54



Totalt       38006        28 444              5.92



Alla summor i SEK.

Skattesituationen är lite blandad eftersom jag både har ISK och värdepappersdepå. För vissa innehav blir det än värre eftersom delar av dem ligger i VP och resten i ISK. Jag redovisar även 'Yield on cost' trots att jag tycker det är ett lite skenheligt mått. Det tar ju inte hänsyn till hur länge man haft innehavet. HM ligger i topp men det är också det äldsta innehavet näst efter en liten del av TeliaSonera. HM köpte jag i mars år 2000 och då är inte ett Yield on cost på 7.5 % så himla imponerande med tanke på att HM ofta är prissatt som en tillväxtaktie. Då imponerar Fortum, Axfood, TeliaSonera och SCA A desto mer. Större delen av dessa innehav har inhandlats de fyra senaste åren.

Kungsledens låga utdelning är förhoppningsvis tillfällig då de bunkrar pengar till skatteskulder för tillfället.

Vissa delar ut och andra växer och det enligt mig bästa sättet att utvärdera utvecklingen är med totalavkastning som tar hänsyn till både utdelningar och kursutveckling. Det har jag senast gjort i ett inlägg här.

Förra årets sammanfattning av utdelningar hittar ni här och jag kan glatt konstatera att den totala summan efter skatt stigit från 16 522 kr till 28 444 kr. Det går fort när man har roligt!