För någon vecka sen kom ett uppköpsbud på Nordnet. Budet var på 37 kronor och jag funderar nu lite på vad jag skall göra med mina aktier. Aktien har handlats strax över budet sen det kom och anledningen till det sägs vara att ett ev. högre bud kan behövas för att få de 90% aktier som krävs för att kunna köpa alla aktier.

37 kronor för Nordnet ger ett p/e på nästan 22 och ett p/b på 3.4. Det får väl antas vara ok med tanke på att Nordnet inte varit någon fantastisk tillväxtmaskin och troligtvis inte kommer bli det heller. Man skall tänka på att aktiehandel är populärt så här efter 8 års i stort sett oavbruten uppgång. Samtidigt ligger räntenettot på rekordnivåer. Det finns helt klart risk för att Nordnets vinst kan sjunka rätt kraftigt.

Budet passar mig egentligen rätt bra. Nordnet är mitt  minsta innehav(0.6 % av portföljen) och jag har tröttnat lite på Nordnet sen Jan Dinkelspiel och Gunter Mårder slutade. Till råga på det har jag testat Nordnet lite själv på det senaste och jag har mina Fortumaktier i en kapitalförsäkring och mina Disney i en ISK på Nordnet. Jag är villig att erkänna att de som tycker att Nordnets hemsida är katastrofal iofs inte har rätt men iaf har en viss poäng. Jag tycker framförallt att hemsidan är något rörig och svårnavigerad.

Kanske kommer jag sälja mina aktier på börsen, eller kanske behålla dem och tacka nej till budet. Det senare mest i så fall för att det kan vara spännande att antingen stoppa uppköpet eller få se i praktiken hur tvångsinlösen går till. Hursomhelst har jag lagt in en veckolång säljorder på kursen 41 kr. Chansen är liten men det har hänt förut att aktiekurser har dragit iväg helt utan anledning. Det hände exempelvis senast i Aspiro där kursen gick helt bananas trots att ett bud hade kommit. Om det händer i Nordnet har jag ingen chans att vara på hugget och sälja utan jag förlitar mig istället på min order som ligger inne.

Jag investerar i vitt skilda saker. Utbildningar, kurser, praktik och fysisk träning för att vårda mig själv. Jag jobbar även kvar på mitt jobb till stor del eftersom jag där utvecklas och lär mig en massa varje dag. Jag investerar i prylar, kläder, inredning, resor och upplevelser för att jag själv skall må bra och ha en trevlig tillvaro. Men den investering jag tveklöst i alla fall lägger mest pengar på är aktier och i det här inlägget skall jag motivera varför.

Aktier ses ofta som en typ av investering jämsides med obligationer, guld, mark, fastigheter, skog med mera. Jag ser det inte riktigt så. Jag ser mer aktier ungefär som en ISK. Ett skal som iofs alltid kallas aktie men innanför skalet kan i stort sett vilken investering som helst rymmas.

Du kan exempelvis investera i skog genom att köpa aktier i Latvian Forest Company AB. Du får iofs inte enbart skog om du köper Latvian Forest utan även en verksamhet med personal, hyreskontrakt, försäkringskostnader och en väldigt massa andra saker. Men det är något du i stort sett tvingas till även om du köper en bit mark med skog själv också. För att skogen skall ge avkastning behöver den skötas. Gallring, averkning, jakträttigheter och återplantering måste administreras. Troligtvis behöver skogen försäkras.

Att köpa aktier i ett skogsbolag är faktiskt väldigt mycket som att köpa skog själv med skillnaden att du betalar andra för att helt och hållet ta hand om drift och administration och avstår därmed från möjligheten att göra vissa delar själv.

Så när jag köper aktier handlar det inte för mig om att investera i aktier i sig. Det handlar om att investera i tillgångar och verksamheter så som fastigheter, skog, affärskedjor, bryggerier, fabriker, kärn och vattenkraftverk o.s.v.


Jag vill investera i sådant som ger avkastning och inte spekulera i sådant som eventuellt någon annan vill betala mer för någon gång i framtiden. Därför investerar jag exempelvis inte i guld. Köper du en bit guld på säg 100 gram kommer det fortfarande bara vara en bit guld på 100 gram om hundra år. Under dessa år har du dessutom fått betala försäkring, förvaring och skydd för guldet om det skall vara en så trygg placering som namnet guld utstrålar.

Köper du en bit mark har du också bara kvar samma mark om hundra år men under dessa hundra år kan du även varje år odla potatis på marken och på så sätt få avkastning. Många drar gränsen mellan investering och spekulernig här. En investering ger avkastning, spekulation ger ingen avkastning. En investering har dock alltid en viss del spekulation inbyggt eftersom du ändå måste göra upp om ett pris med säljaren vad investeringen kan tänkas vara värd. Det spelar ingen roll hur fantastisk avkastning som en investering ger.  Det finns likväl alltid ett pris som är för högt. Ett pris där spekuleringsdelen i investeringen kan radera ut hela avkastningen även på lång sikt. Ett nödvändigt ont man inte kommer ifrån.

Jag avstår ifrån investeringar/spekulation i guld, olja, alla andra råvaror, bitcoins, valutor, konst, antikviteter och liknande till fördel för investeringar i forskning, utveckling, fabriker, byggnader, fastigheter, varumärken, affärsverksamheter, bryggerier, skog, infrastruktur, kraftverk och teknikplatformar.

Att jag gör det via skalet aktier är för att det är så fantastiskt smidigt och tidseffektivt. Istället för att själv administrera och driva mina tillgångar kan jag lägga tiden på annat och därmed ytterliggare utveckla mig själv och sprida riskerna.

Tidigare i veckan beställde jag ett Shell kreditkort och idag kom själva kortet hem i lådan.

Anledningen är att kreditkortet jag har idag(OKQ8 Visa) bara ger 0.3% bonus medans shellkortet ger 1%.

Shellkortet är ett Mastercard och det är helt utan avgifter såvida man betalar hela räkningen och har e-faktura. Bonusen skall man få insatt på kortet.

Jag kommer använda det paralellt med OKQ8-kortet en tid och om allt funkar bra så säger jag eventuellt upp mitt gamla.

Uppföljning kommer...

För någon vecka sig gjorde jag mitt höstköp och valet föll på Kopparbergs B. Dagarna efter jag köpt gick aktien ner i vanlig ordning och idag kunde jag inte låta bli att köpa lite till. Det blev 200 aktier till kursen 250 kr. Så nu har jag 900 aktier totalt.

Jag har ett kontokort och ett kreditkort. Att ha minst två betalkort tycker jag är ett måste eftersom de inte är helt tillförlitliga och att man kan bli av med ett av dem och så vidare. Särskilt om man reser en del är det här A och O.

Kreditkortet är ett Visakort från OKQ8 utan månadsavgiftavgift och med 0.3 % bonus på summan man handlar som betalas tillbaka varje kvartal. Så länge man bara handlar - inga bankomatuttag - och betalar hela fakturan vid slutet av månaden tillkommer inga avgifter för dig som konsument.

Kontokortet är ett Visakort från Forex kopplat till ett konto på Forex utan årsavgift. Detta kort har ingen bonus men det är gratis att ta ut pengar från bankomat.

Kreditkortet använder jag så fort jag handlar för att samla bonus och kontokortet använder jag för kontantuttag även om det inte händer så särskilt ofta numera. Det går nämligen att få ut kontanter även på kreditkortet genom att ta 'över beloppet' när man handlar och då får man cashback även på de pengarna. Så det är bara om det behövs ett större uttag med kort varsel som kontokortet åker fram.

På forexkontot har jag en sådär 30 000 kronor redo att plocka ut när helst jag skulle behöva. Räntan när jag startade kontot var ganska bra men nu är den nere på 0.05 % vilket inte, ens i dagens klimat, är något att hurra för.

Men det faktum att jag är kund och har konto hos Forex räddade mig tidigare i sommar när jag hittade en del gamla tjugolappar som jag missat att använda upp. Detta var när de inte längre gick att handla för men fortfarande skulle gå att sätta in på konto hos en bank. Det är ju bara det att bankerna har ju nästan aldrig kontanthantering längre. Det tog faktiskt ett par dagar innan jag kom på att det borde gå att lösa med Forex.

Väl där gick allt snabbt, lätt och kostnadsfritt. Bara att sätta in de gamla tjugolapparna på mitt konto.

- Det här inlägget är inte sponsrat utan bara skrivet i all välmening som ett tips till er läsare -

Höstens val av aktie blev Kopparbergs B och igår köpte jag 700 aktier till en snittkurs av 273.40 kr. Det var första gången som jag fick vara med om att vara 'kursdrivande'. När jag la min order på 700 aktier och limit på 275 låg väl kursen på så där 271. Ordern resulterade i affärer med hela 5 andra aktörer på olika kurser från omkring 271 upp till 274.5.

Kopparbergs har varit en favorit i ekonomiblogg och Tvitter-världen ganska länge och det känns ju helt klart lite som att jag är sist på bollen. Samtidigt är ekonomiblogg och twitter-kretsen ganska liten i det stora hela och Kopparbergs har inte så värst många ägare hos Avanza. Tråden om Kopparbergs på flashback är i stort sett helt död och likviditeten i aktien är för dålig för att fondbolagen skall kunna gå in. Jag tror även att en fantastisk historik ibland kan ligga en aktie i fatet eftersom man tror man missat tåget.

Kopparbergs handlas till p/e 24 enligt Börsdata och jag tycker inte det är så farligt med tanke på dagens räntenivå och den tillväxt bolaget visar upp. Att den inte handlas till högre multiplar tror jag kan bero mycket på det att fondbolagen inte kan gå in samtidigt som småspararne tycker aktien ser dyr ut för att den varit mycket billigare tidigare.

Kopparbergs har flera megatrender med sig och kan de bara hålla sin marknadsandel så är jag övertygad om att det blir en hyffsad affär för mig. Jordens medelklass ökar vilket innebär att fler kan kosta på sig restaurangbesök och cider/öl där hemma. Den västerländska livsstilen sprider sig vilket leder till högre alkoholkonsumption. Samtidigt får medelklassen mer och mer pengar att röra sig med och då tror jag Kopparbergs i alla fall utomlands kan ses som ett hippt och exotiskt alternativ.

Min bästa investering - alla kategorier - är mina 1000 SCA A som jag köpte hösten 2011 när börsen gjorde en första dipp efter 2008.

Jag betalade 81 300 kr för mina 1000 aktier och de är idag av marknaden värderade till 269 300 kr. Under tiden har de delat ut  17 034 kr efter 30% skatt. Detta ger en total avkastning på 205 034 kr eller 252% av den ursprungliga investeringen. Det i sin tur innebär en årsavkastning i snitt 29.9 %. Då har jag räknat in skatt som redan är inbetald i samband med utdelningar men har inte räknat med den skatt som skulle utlösas vid en försäljning. Jag tänker inte sälja så det är inget jag bekymrar mig om.

Jag har sedan jag började logga alla transaktioner(1 jan 2010) slagit min jämförelseinvestering. Senaste redogörelsen finns här. Jag har inte räknat på det men är ganska säker på att utan SCA i portföljen hade jag istället legat med marginal under. Det ger en tankeställare att prestationen hänger på en sådan skör tråd som ett enda inköp fem år tillbaka.

Så varför köpte jag SCA? Jag har alltid fascinerats av skog. När jag rest genom landet har tankarna sprungit iväg om hur enormt mycket skog det finns i Sverige och även om den växer sakta är det en svindlande tanke hur mycket virke som kontinuerligt produceras dag ut och dag in. SCA som det ser ut idag är europas största privata skogsägare men det är ändå inte bästa investeringen om man vill ha så mycket skog som möjligt för pengarna. Detta därför att konsumentdelen av SCA med varumärken som Tork, Libero, Libresse, Tena med flera är värt så fantastiskt mycket att till och med 2.6 miljoner hektar skog kommer i skymundan. Att valet ändå föll på SCA berodde faktiskt på ett aktietips från Leif GW Persson som ansåg att SCA vid tidpunkten var kraftigt undervärderat.

Om det var undervärderat då så är det inte många som tycker att det är det idag. SCA handlas till ett p/e på 35.5 och p/b på 2.6. Detta utan någon fantastisk omsättningstillväxt och framförallt inte vinsttillväxt. Måste säga att jag inte riktigt förstår den höga värderingen men jag tänker ändå inte sälja. Jag kör på buy and hold känner mer trygg med den strategin än någonsin.

Nu skall SCA delas och då är det inte omöjligt att jag kommer köpa mer av skogs-SCA efter delningen. Förhoppningsvis blir det en mer dämpad värdering när den häftiga och roliga konsumentdelen är avknoppad.

En kul grej med att äga SCA är att det knappt går en dag utan att man ser deras produkter. Min känsla är att runt 90 % av offentliga toaletter i sverige är utrustade med pappershållare och därmed tillhörande papper från Tork. På matställen där man tar servett själv är dominansen i stort sett lika god. Till och med när jag var i USA 3 mån var min upfattning i stort sett samma. SCA-produkter var jag än vände mig.

Valet av vårens inköp föll till slut på Walt Disney Company till kursen 101.58 USD(8,1975 SEK/USD). Jag köpte 200 aktier.

Jag har blivit mer och mer ödmjuk när det gäller att välja aktier med tiden och jag har inte gjort någon djupare analys av Disney. Om man ändå inte litar på sin förmåga att slå marknaden kan man lika gärna köpa sådant som är kul. Att valet föll på Disney beror dels på att jag gillar och har stort förtroende för Magnus Andersson som driver Fundamentalanalysbloggen men faktiskt också för att min sambo alltid gillat Disney och eftersom hon skuggar mina inköp så är det roligt att hon blir delägare i det bolaget.

Sen tycker jag det är trevligt att äga bolag som har starka varumärken och som hörs och syns. Utan tvekan tror jag Disney kommer fortsätta att höras och synas ett bra tag till och de kommer säkerligen dra in bra med cash. Jag gillar även den riskspridning mot Nordamerika/hela världen som Disney ger. Det ger i mitt fall också en riskspridning branschmässigt för att jag inte har något i underhållningsbranschen sedan tidigare.

Disney är lite nertryckt värderingsmässigt pga den stora exponering mot kabel-TV som finns, men jag kan tänka mig att jag är lite mer positiv där än vad marknaden är i stort.

Här följer ett gästinlägg av twitterprofilen Analysera Mera - Recensionen skrevs redan 2013 men publiceras först nu.

Robert J. Shiller - Finance and the Good Society (Av Analysera Mera 25 december 2013) Den här boken var bättre, längre och mer genomarbetad än The Subprime Solution. Det är dock lite svårt att greppa hela syftet med boken. Jag tolkar det som att Robert vill försvara finansbranschen som ständigt smutskastas. Det handlar inte om att han vill försvara allt och alla utan att han vill bära fram positiva finansiella uppfinningar som försäkringar, pensioner, välgörenhetsfonder, finansiering kommunalt och statligt, huslån m.m. och hur vi ska förbättra oss och att hela världen ska få ta del av de uppfinningarna. Han talar om att demokratisera finansbranschen (vad det nu betyder konkret?) och informationsspridning och annat. Han är tydlig att han inte är som de gamla stora tänkarna Marx och Engels men samtidigt är han ingen ren kapitalist som Ayn Rand heller.

Det är en svår balansgång. Det är lite märkligt att han ger ut en bok av det här slaget när vi haft en av de största finanskrascherna i modern tid, fastighetskriser, EURO-kris, redovisningsfiffel som skapat nya lagar, rekordhög belåning i många länder, extrema bonusar och pensionsavtal, VD-löner och företagsledningar och styrelser som gottar sig, misslyckade börsintroduktioner och mycket annat.

Med det facit skulle jag hellre inta en position bakom Andreas Cervenka som har en lite mörk negativ grundton när han på ett roligt vis beskriver allvarliga fiaskon inom ekonomin på den högsta nivån när han skriver om nationalekonomi och finansiell ekonomi och politik för Svenska Dagbladet.
Självklart håller jag med Shiller om att lån till mindre företag och deras uppfinningar och annat är viktigt och att finans stundtals har ett smutsigt rykte som det inte alltid förtjänar.

Shiller säger själv att titeln på hans bok väcker känslor eftersom "Finance seems to be working against the good society". Ibland upplever jag att Shiller vill ha mer lagar, regleringar, perfekt information och styrning av olika organisationer men ibland vill han ha en marknadsekonomi med fri konkurrens. Ja lite konstigt är det allt. Det känns som att Robert Shiller stundtals är en vänsterekonom och stundtals en ekonom starkt åt höger. Han hänvisar dock till Keynes som en av eller troligtvis den störste genom tiderna så han vill nog markera att han kan inspireras och ta det bästa ifrån olika stora tänkare.

Robert är även väldigt kunnig inom internationella förhållanden, historia, psykologi m.m. och han hänvisar till stora tänkare oavsett tidsperioder, land och forskningsinriktning. Han beskriver att de problemen som finns i börsbolagen även fanns bland kommunisternas ledare. Därför vill han tydligt markera ett avstånd till de alternativa "lösningarna" för samhället.

Han beskriver de vanligaste jobben inom finansbranschen och både vad de ska göra, vad de gör, vad de inte borde göra m.m. (CEO, Investment Bankers, Bankers, Traders, Insurers, Market Designers, Regulators, Accountants, Auditors, Educators, Derivates Providers med flera). De första 18 ! kapitlen beskriver "Roles and Responsibilities" medans resten av boken behandlar ämnen som Debt, Risk Taking, Bubbles, Leverage, Problems with Philanthropy, The Dispersal of Ownership of Capital.
Avslutningen är Finance, Power och Human Values.

Förutom de kapitel om Trustees and Nonprofit Managers och Philanthropists tycker jag inte boken tillför så mycket. De kapitlen innehåller heller inget nytt eller intressant men det är bra att de har en plats i en bok av det här slaget åtminstone. Trots att Shiller undervisar mycket, reser mycket och definitivt har koll på samhället så tänker han stundtals med en hjärna som endast går att ha om man har det bra själv ekonomiskt, statusmässigt m.m.

Väldigt svårt för "vanliga" arbetare att kunna relatera till en mängd saker som han nämner. Det är som standarden för de med hans bakgrund är att studera på ett fint universitet, sedan kan de välja och vraka bland jobben, få en lön på 1 miljon dollar om året och gärna bonus i form av aktieoptioner på det. Det är ju inte så de flesta i världen har det...Men har man gått på Yale kanske verkligheten ser ut på det viset. Så det är viktigare att de med pengar och makt läser boken än att jag gör det.

Jag har tidigare läst en hel del böcker av stora tänkare som Keynes med flera och jag tycker inte Shiller är i närheten oavsett om han nu kan titulera sig Nobelprisvinnare. Han har dock rätt om allt i boken som rör det han kallar "Dealmakers". Att ekonomer, chefer, jurister med flera är de som lyckats tjäna mest och inte uppfinnare eller andra mer kreativa personer. De kreativa som väl tjänar mycket är de som har stora imperier inom nöjesbranschen.

I Israel finns det en lawyer (om det är juristutbildad eller advokat vet jag inte) per 169 människor, I USA 1 på 273, i Japan 1 per 4197, och i Kina 1 per 8082, så per capita har Israel cirka 50X jurister i förhållande till Kina. Om det är bra eller dåligt att ha många jurister är en annan intressant frågeställning. Hur värdeskapande är det med all byråkrati, stämningar och överklaganden och papper fram och tillbaka ? Åtminstone sådan intressant kuriosa som man ofta hittar i Shillers böcker.

Förlåt, men nu kommer tredje inlägget på rad om min flytt av Fortum till kapitalförsäkring.

Ibland blir jag bra trött på mig själv. Eftersom jag läser så mycket spar och ekonomibloggar tror jag mig ibland ha koll på vissa saker utan att jag egentligen har kollat upp det. Min bild har varit att Kapitalförsäkring är det givna valet för utländska innehav pga av källskatten. Därför körde jag på kapitalförsäkringsspåret vilket kostade mig dryga tusenlappen i courtage och växlingsavgifter. Dessutom fås skatten bara ev. tillbaks och då först långt efter att man betalat den.

Redan samma vecka som flytten gjordes hörde jag sen på PrataPengar-podden där Josefine Gunnarsdottir, jurist på Aktiespararna, sa att så länge källskatten är mindre än ISK-skatten och man inte har underskott av kapital så kan den kvittas mot ISK-skatten. Eftersom jag har allt annat än underskott av kapital och dessutom en ganska saftig ISK-skatt från min 2-milles ISK så hade jag alltså med facit i hand helt enkelt kunnat flytta in mina Fortum-aktier i min befintliga ISK(till en avgift på 39 kr) på Skandiabanken och sluppit hela Kapitalförsäkringen som jag skapade på Nordnet. Puh.