Riksbanken vill få upp inflationen till två procent. För att åstakomma det används uteslutande räntevapnet vad jag förstår. I skrivande stund är reporäntan nere på 0 % vilket innebär att banker till och med får negativ ränta om de sätter in pengar hos Riksbanken. Även Riksbanken har ju nämligen en räntespread och har en högre ränta vid utlåning än vid inlåning. Reporäntan ligger mitt emellan inlåningsräntan och utlåningsräntan.

Tanken är väl främst att fler skall låna. Eftersom penningmängderna bara räknar in tillgångar och inte skulder leder ju nämligen fler lån till större penningmängd vilket teoretiskt borde leda till inflation. Notera dock att Ingenjörens penningmängd, summan av tillgångar och skulder i SEK,  inte ökar eftersom den är konstant noll.

En annan aspekt är att det blir mindre attraktivt för internationella valutaspekulerare att sitta med SEK ju lägre räntan är. Dessa borde alltså allt annat lika sälja av SEK vid en räntesänkning. Den här effekten är dock som vågorna på havet. Det vill säga, det jämnar ut sig i längden.

De senaste åren verkar ju inte räntevapnet varit särskilt effektivt. Trots rekordlåg ränta sen länge har vi i stort sett haft nollinflation de senaste åren. Många menar att detta beror på att Riksbanken varit allt för återhållsam med att sänka räntan men jag är inte lika säker på det. Jag tror det finns annat som spelar in.

Sverige agerar i hög grad på en internationell marknad. För att vi skall uppnå inflation måste därför kronan ständigt försvagas gentemot en valutamix, bestående av alla andra valutor, så länge valutamixen inte har inflation. Men vad styr hur kronan utvecklas jämfört med andra valutor? I det långa loppet är det främst bytesbalansen. När svenska exportföretag exporterar får de ju betalt i Euro, Dollar eller liknande men måste betala de flesta kostnaderna med SEK. De måste då växla till sig SEK och driver därmed upp priset på SEK. Det omvända gäller vi import och skillnaden mellan dessa är bytesbalansen.

Sedan 1994 har Sverige haft en positiv bytesbalans(Källa) och i alla fall jag tror att det är just det som har gjort det tufft för Riksbanken att få fart på inflationen.

Som lekman inom nationalekonomi undrar jag ju då varför inte Riksbanken tar till andra medel om man nu så gärna vill ha inflation. De skulle ju exempelvis kunna utöka guld och valutareserven för att på så vis ösa ut SEK ut marknaden. Det var exempelvis så centralbanken i Schweiz gjorde för att inte låta Schweizerfrancen stiga hur mycket som helst när det var oroligt på valutamarknaden.

Någon kunnig som kan förklara?

Är vi som sparar mer än halva lönen samhällsparasiter och bovar? Hur kommer samhället påverkas om fler och fler anammar en mer minimalistisk livsstil?

Det här är frågor som jag funderar en del kring. Den allmäna uppfattningen verkar vara Ja på den första frågan och Katastrofalt på den andra. Det är väl inte så konstigt med tanke på att den som sparar och gnetar sällan är idolen inom kulturen direkt. Krösus Sork och Jakim von Anka statuerar bra exempel där. Jag tror dock inte att det är så.

För det första är det ingen vits att tänka sig ett scenario där alla helt plötsligt ändrar livsstil. Då skulle hjulen naturligtvis sluta rulla och skatteintäckterna skulle minska. Många skulle bli arbetslösa och detta skulle medföra stora utgifter för staten. Man kan lungt säga att en ond cirkel skulle uppstå med besked.

Istället bör man tänka sig ett långsammare scenario där produktionsapparaten och den offentliga budgeten har all tid i värden på sig att anpassa sig.

Det är lätt att tro att sparade pengar försvinner in i ett stort valv för att aldrig komma till nytta för någon medans konsumtion gör att skatt betalas och andra får ta del av pengarna. Men så är inte fallet. När pengar sparas försvinner de inte. Köper man en aktie är det någon annan som säljer och denne väljer kanske att konsumera pengarna. Om man sparar på sparkonto kommer pengarna lånas ut eller placeras på annat vis. Det är även skatt på avkastningen av sparandet.

Samhället vinner inget på att det produceras och fraktas en massa prylar som vi inte behöver. Det är bara dumt och det är bättre att vi lägger den energin på annat. Däremot vinner samhället på att investeringar görs i hållbara lösningar som underlättar vardagen och det kommer göras i större utsträckning ju fler resurser som läggas på just investeringar.

Det finns även en massa samhällsvinster som skulle komma av att fler såg till att bygga upp ett rejält sparkapital. Mindre kronofogdeärenden och personliga tragedier orsakade av skulder. Mindre försäkringsverksamhet som i ett samhällsperspektiv kan ses som ren belastande administration. Mindre resursslöseri i allmänhet. Mindre miljöpåverkan. Listan kan göra lång.

Vad säger ni. Är jag ute och cyklar?

Sen jag köpte New Wave Group tidigare i höstas tittar jag helt plötsligt på andras kläder på yogapassen. En och annan har träningsbyxor från Craft och jag har även märkt att jag skälv har en Craft-mössa, två Seger-mössor, mjukisbyxor från Umbro med mera. Inte visste jag att jag var en sådan New Wave-kille innan jag läste på mer om bolaget.

Det händer även(visserligen sällan) att jag inte ens känner till staden i På spåret ens när rätt svar lästs upp. Då lägger man naturligtvis staden på minnet och det konstiga är att man ofta ser staden omnämnas i en artikel, eller hör någon nämna den ganska kort därefter. Är det en slump att man nu helt plötsligt får hör om staden två gånger med tätt mellanrum?

Det finns en fantastisk video som visar fenomenet tydligt. Ni som readn sett den kommer säkert ihåg om ni gick på den första gången och ni som inte sett den kan ju testa nu.


Jag var även tidigare i höstas på en föreläsning med Charlie Söderberg och han berättade då om svampplockning. Han hävdade att någon som aldrig plockat svamp och inte letar efter svamp kan i stort sett kliva över kantareller i skogen utan att lägga märke till dem. I motsats kan en van svampplockare till synes lukta sig till kantareller, till och med när de inte plockar. De riktigt duktiga kan se dem från bilen på motorvägen. Han menade att detta även gäller investeringar. Om man bara letar och håller utkik så kommer möjligheterna att dyka upp.

Tyvärr kan jag inte säga att jag ser lysande investeringar runt om mig bara för att jag håller noga utkik. Men jag fortsätter att hålla ögonen öppna.

Tidigare i höstas, 24 oktober närmare bestämt,  slängde min favoritsparekonom Günther Mårder ur sig en tweet om att "medianförmögenheten i Sverige är överraskande 2.4 mkr enligt Credit Suisse".

Den stora bloggaren Cornucopia? gjorde ett inlägg om saken där han raljerar över att Mårder trots att han gått på en "sk handelshögskola" borde sändas  tillbaka till "mellanstadiets skolbänk". Detta samtidigt som han nämner att Gårder förespråkat att mer ekonomiundervisning krävs i skolan och att privatekonomi borde vara ett eget ämne i grundskolan. Om man läser mellan raderna är min tolkning att Cornucopias kritik ligger främst i bristande rimlighetsbedömningsförmåga.

Rimlighetsbedömningsförmågan är vad man på en mattetenta tar till när man räknat fram att ett enliters mjölkpaket fyllt med bly skulle väga 375 kg. Eftersom ens känsla säger att man om man bara tog i skulle kunna lyfta blypaketet så kan det inte vara rimligt att det skulle väga 375 kg. För då skulle man inte orka lyfta det. Det är vid dessa tillfällen man helt enkelt räknar om talet och hittar förhoppningsvis felet.

Jag tror nog Mårder vet vad median är och även har en hyffsat rimlighetsbedömningsförmåga när det gäller privatekonomi och tweeten var nog inget annat än ett misstag i farten - vilket kan hända den bäste.

Men vad är egentligen median? Den matematiska definitionen är något i stil med det mitterska värdet i en sorterad serie av värden. Men den definitionen blir inte alla klokare av.

I fallet ovan som gällde förmögenhet kan man tänka sig följande. Antag att du ställer upp alla Sveriges medborgare på en lång rad. Du börjar med den fattigaste längst till vänster och sedan den näst fattigaste till höger om denne. Så fortsätter du ända tills du kommit till den rikaste som står längst till höger. Nu går du precis till mitten av raden och där hittar du Anna Svensson. Hon har en förmögenhet på x kr och då är medianförmögenheten just x kronor.

Spontant kan det kännas lite godtyckligt att man bara tittar på en enda förmögenhet. Det finurliga är att det är lika många som är  fattigare än Anna som det är som är rikare. Hon är alltså en äkta medelmåtta. Lika många står till vänster i ledet som det står till höger. Om medianförmögenheten i Sverige skulle vara 2.4 miljoner kronor skulle det alltså innebära att precis varannan person i Sverige skulle ha en förmögenhet på över 2.4 miljoner. Tänk dig nu att du går ut på stan och frågar folk. Skulle då i snitt varannan svara att de hade en förmögenhet på över 2.4 mkr? Nä, det tror jag inte. Det låter inte rimligt.

Jag har för vana att vela lite när det gäller att bestämma när och vad jag skall köpa, men min strategi är att köpa höst och vår, oktober och april mer specifikt och det håller jag mig till. Dock kan jag avslöja att jag funderar mer och mer på att kanske ändra strategin på den punkten men det är en annan historia.

Jag var faktiskt riktigt nära att köpa under eftermiddagen när börsen stod som lägst tidigare i oktober men det blev inte av. I så fall hade jag köpt Handelsbanken och Kungsleden eller möjligtvis Lundbergs vilka dippade förhållandevis mycket allihop. Sen satt jag där och tittade på kurserna som bara steg dag för dag. Det här med kortsiktiga kursrörelser är inte min starka sida kan man lugnt säga. Till på köpet har jag också begränsningen att jag har väldigt svårt att köpa något som stigit kraftigt de senaste dagarna. Det blir som någon slags omvänd rea och det bär emot rejält. Därför blev det varken några Handelsbanken eller Lundbergs den här gången och inga Kungsleden heller för den delen.

Av en slump kom jag istället att tänka på en aktie som jag tittat på tidigare, för några år sen. Då tyckte jag den var för dyr men en del -  skall vi kalla dem misslyckade - affärer har pressat aktien rejält och nu tycker i alla fall jag att den är betydligt mer rimligt värderad. Jag pratar om New Wave Group AB och i slutet av förra veckan köpte jag 3000 aktier till priset av 31.4 kr styck.

De 'misslyckade' affärerna jag pratar genomfördes under shoppingturen i glasriket i Småland då verksamheter som Kosta Boda och Orrefors köptes upp. Det var inga kassakor direkt men jag tror att de mest blödande verksamheterna är nedlagda och kvar sitter New Wave med starka varumärken. Även om inte glas är lika hett nu som det en gång var så kommer det alltid gå att sälja glasprodukter så länge glasprodukter används. Och det lär de göra ett bra tag till.

Men nu är det inte glas som är New Waves största produktkategori. De är främst stora på kläder och innehar varumärken som Craft, Seger och Clique. De har även någon form av licensavtal med exempelvis Speedo och Umbro men jag har inte grävt djupare inom det. Vidare är New Wave stora på arbetskläder och profilkläder. Profilkläder är typiskt reklam-T-shirts som företag köper in med mera.

New Wave har levererat förhållandevis stabila vinster senaste åren, dock inte helt utan hack i kurvan. Aktien handlas till ett p/e-tal på omkring 12 och jag tror de har lärt sig en läxa med de inte helt lysande förvärven. Därmed tror jag att de åtminstone kommer kunna leverera liknande vinster framöver och det scenariot skulle jag vara helt nöjd med. Med ett p/e-tal på 12 behöver jag ingen tillväxt för att vara nöjd.

När det gäller balansräkningen har jag svårt att göra en bedömning. Enligt börsdata handlas New Wave idag till ungefär sitt egna kapital men eftersom detta egna kapital till största delen består av goodwill och varumärken så är det inte helt trivialt att avgöra om det är så attraktivt som det ser ut. P/B är alltså omkring 1 för New Wave vilket kan jämföras med ca 9 för branschen de agerar i.

Till sist skall vi prata lite om Torsten Jansson. Torsten är grundare, VD, styrelseledamot och största ägare. Han äger 31.6 % av aktierna och kontrollerar hela 81 % av rösterna. Efter Torsten kommer Lanebo Microcap, Avanza Pension, Fjärde AP-fonden och en rad andra fonder i ägarlistan. Torsten har visat affärssinne genom att bygga upp företaget och jag tror hans sinne för affärer kommer ge resultat framöver också. Det är helt klart så att det är Torsten som bestämmer i New Wave och hans egen penningpung påverkas i allra högsta grad av allt som sker i koncernen. Det här är något jag gillar skarpt. Det är en sak att leka med andras pengar och en annan sak att leka med sina egna.

Jag kommer att tänka på när Warren Buffet köpte in sig i Sanborn’s. Detta var en net-net där verksamheten gick mycket knackigt, dock hade Sanborn’s en rejäl aktieportfölj vilken höll verksamheten rullande. Med tryggheten som aktieportföljen gav satt styrelsen(som inte hade några egna större aktieinnehav) mest och rökte cigarr på styrelsemötena vilket retade Buffet till vansinne - “That’s my money paying for those cigars,”. Det slutade med att Buffet köpte upp så mycket aktier att han kunde driva igenom att aktieportföljen skulle delas ut till aktieägarna och sen röktes det inga fler cigarrer på de styrelsemötena. Hursomhelst, något liknande hade aldrig hänt i New Wave.

I torsdags skrev jag ett inlägg där jag tittade på mina aktier i Finansinspektionens blankningslista.

Här kommer en sammanställning för alla emittent som förekommer i listan. Datan nedan är baserad för den information som fanns tillgänglig igår, 17 oktober.

Elekta AB                  21.79

Eniro AB                   14.54

SSAB AB                    10.60

Oriflame Cosmetics S.A.    10.25

Axis Communcations AB       7.17

Arcam AB                    6.68

Medivir AB                  6.25

Electrolux AB               4.39

MTG AB                      4.27

Sandvik AB                  5.13

Swedish Match AB            3.21

CDON Group AB               3.13

JM AB                       3.04

Active Biotech AB           2.80

Boliden AB                  2.77

SKF AB                      2.75

Seamless Distribution AB    2.61

Securitas AB                2.50

Tele2 AB                    2.33

Lundin Petroleum AB         2.11

Husqvarna AB                1.93

Ratos AB                    1.83

Getinge AB                  2.35

Vostok Nafta Investment Ltd 1.69

Alfa Laval AB               2.22

Kungsleden AB               1.53

Nobia AB                    1.50

Skanska AB                  1.47

Haldex AB                   1.42

Sanitec Corporation         1.76

Axfood AB                   1.12

Volvo AB                    1.06

Atlas Copco AB              0.98

Hexagon AB                  0.96

Billerudkorsnas AB          0.94

Millicom S.A.               0.93

Meda AB                     0.89

Industrivärden AB           0.83

Net Insight AB              0.76

Avanza AB                   0.71

SAS AB                      0.66

Holmen AB                   0.65

Transmode AB                0.60

Mekonomen AB                0.53

Trelleborg AB               0.51

Com Hem Holding AB          0.50

Hyresfastighetsfonden       0.49

SAAB AB                     0.49

SCA AB                      0.48

Swedish Orphan B. AB        0.48

NCC AB                      0.48

Trelleborg AB               0.48

New Wave Group AB           0.46

Fingerprint Cards AB        0.46

Clas Ohlson AB              0.46

Alliance Oil Company Ltd    0.44

H&M AB                      0.43

Intrum Justitia AB          0.38

BE Group                    0.32

Episurf Medical             0.25

Black Earth Farming         0.20

Cortus Energy AB            0.04

Den uppmärksamme undrar nu varför vissa ligger under 0.5 procent när det bara är blankningar över 0.5 procent som behöver rapporteras in.

Så här är det. Allt över 0.5 måste rapporteras. Efter det så skall alla förändringar över 0.1 procentenheter rapporteras även om detta innebär att man då kommer under 0.5 procent totalt.

För några dagar sedan laddade jag ner Finansinspektionens publicerade blankningar i excelformat. Det jag fick hem var en lista med nästan 2000 rader av blankningshändelser. Det jag var sugen på att se var i ungefär hur stor omfattning som mina egna innehav är blankade. Listan består inte bara av aktiva blankningspositioner utan varje rad representerar en händelse. Det kan vara att någon antingen tagit, ökat, minskat eller stängt en blankningsposition. Det gör att man inte i en handvändning kan få en bild av vilka emittent som är mest blankade och vilka som är minst blankade just nu.

Men informationen finns och det handlar bara om att omarbeta den. Efter någon timmes huvudkliande över macros och diverse utökning av exceldokumentet så har jag nu fått fram den information jag vill ha.

Det finns en del begränsningar. Innehavare behöver bara rapportera till Finansinspektionen om positionen de tagit motsvarar över 0.5% av emittentets börsvärde. För exempelvis Elekta som i skrivande stund har ett börsvärde på drygt 24 363 miljoner kronor så måste man blanka aktier till ett värde av drygt en miljard för att behöva rapportera in. Det kan alltså vara så att en aktie är betydligt mer blankad än vad listan antyder. Dock kan man vara ganska säker på att listan ger ett blankningsminimum. Man vet att en aktie är blankad minst så mycket som listan antyder även om det mycket väl kan vara ännu mer.

Så till resultatet. Här följer en tabell över hur stor del av mina innehav som är blankade:

Emittent         Blankningsgrad i % av börsvärde

Securitas        2.5

Kungsleden       1.53

Axfood           1.12

Industrivärden   0.83

SCA              0.48

H&M              0.43

ABB              0

Castellum        0

Fortum	         -

Nordea           0

Nordnet          0

TeliaSonera      0

Bland mina innehav hittar vi Securitas i topp följt av Kungsleden och Axfood. Spontant har jag lite svårt att förstå att Securitas ligger där. Värderingen är inte skyhög vad jag vet och inte är det väl något bolag i kris direkt. Men visst de har höga fasta kostnader i form av personal och konkurrensen är mördande. Men det gäller ju alla konkurrenter med och jag tror att Securitas kommer fortsätta kunna roffa åt sig en del av kakan.

Kungsleden känns som en mer naturlig kandidat och det är väl ingen nyhet för någon att det varit en illa omtyckt aktie den senaste tiden.

När det gäller Axfood måste det vara värderingen som spökar. Jag tror inte jag läst nån gång att Axfood skulle vara ett illa skött bolag eller liknande. De har i och för sig inte bäst skalfördelar i branschen på grund av dess storlek men det har ju inte hindrat Axfood hittills i alla fall.

Det är intressant att se vad de här jättarna har för syn på ens innehav men jag tycker även det är intressant att se att det faktiskt finns en efterfrågan på att låna aktier även bland innehaven i min portfölj. För att blanka en aktie måste man ju som bekant låna den. Och jag skulle gärna börja låna ut mina aktier till blankare - jag måste bara flytta mina innehav först. För Skandiabanken - där jag har min depå - erbjuder inte utlåning av aktier till blankare.

Jag gjorde även en sammanställning av samtliga emittent i listan och den skall jag bjuda på i nästa inlägg som kommer upp om någon dag, vecka eller när helst andan faller på!

Jag har 1000 aktier i Kungsleden och då får man lika många teckningsrätter. 3 teckningsrätter behövs sedan för att köpa en ny aktie för 35 kronor. Jag har bestämt mig för att inte sälja teckningsrätterna utan kommer köpa 333 nya aktier. Kommer alltså bara kunna utnyttja 3*333 = 999 teckningsrätter.

Kan erkänna att jag klickade på sälj för den teckningsrätt som jag får över men avbröt när jag såg att det skulle bli courtage på en sån affär :)

Jag tycker man får rätt mycket fastigheter för pengarna i Kungsleden för tillfället och det är inte omöjligt att även mitt höstinköp blir i just Kungsleden. Dock gillar jag inte riktigt nyemissionen. Hade hellre sett en inställd utdelning och en mer successiv utökning av beståndet än en nyemission. Men man kan ju inte få allt.

Jag tecknade totalt 2800 preferensaktier från Akelius. Nu har jag fått besked om att jag fått 640 via Skandiabanken och jag har även fått en räkning på att betala 400 hundra stycken från Swedbank. Så 1040 blev det. Alla till kursen 320 kr.

Även om jag hade hoppats på fler är jag ganska nöjd. Det skall bli spännande att se hur kursen går när aktierna från emissionen börjar dyka upp i depåerna ut i stugorna.

Redan vid förra emissionen var jag sugen på Akelius preferensaktie men jag hade mycket att stå i då och det blev inte av helt enkelt. Jag grämde mig över det och nu var jag därför desto bättre på hugget. Eftersom jag redan är kund hos Akelius spar har jag förtur till 400 aktier. Utöver dessa har jag tecknat 2 400 stycken. Totalt 2 800 aktier alltså vilket innebär att jag behöver punga ut med 2 800 * 320 = 896 000 kronor. Nu lär intresset vara stort och jag tror inte att jag blir tilldelad så mycket som jag tecknat. På tisdag eftermiddag hoppas jag få besked och det skall bli mycket spännande.

Med mina mått ser jag den här affären som kortsiktig. Mer om det senare. Först skall vi prata lite risker. Jag ser främst två risker med Akelius pref.

1. Att Akelius får svårt att betala ut utdelningen eller till och med brakar ihop. Tyvärr räcker det att marknaden tror på en försämring av kreditvärdigheten framöver för att kursen skall drabbas.

2. Att räntorna och inflationen sticker iväg. En preferensaktie är inte inflationsskyddad på grund av att utdelningen är bestämd i absoluta belopp i förhand.

Första risken är jag beredd att ta för den förhållandevis höga utdelningen. Men på sikt vill jag inte ha nästan halva portföljen i en preferensaktie på grund av punkt nummer två. Därför kommer jag sälja av i alla fall en större del av innehavet inom ett år.

Så varför är Akelius pref. attraktiv på kort sikt? Aktien handlades på omkring 355 kronor innan den nya emissionen annonserades. Nu sker emissionen till kursen 320 kronor och aktien handlas på dryga 330. Jag tror att aktien återigen kommer klättra upp mot 350 och därmed lägga sig i nivå med andra preffar som exempelvis den från Balder. Det är nog en och annan som tänker som jag och kommer sälja av ganska snabbt efter emissionen. Det kan hålla tillbaka kursen men det kan inte hålla på hur länge som helst och på ett års sikt tror jag de flesta klippare sålt av.