I dagarna läste jag ett för mig förvånande inläggg på Bra-ekonomi-bloggen.

Skandiabanken har gjort en höststädning av fondutbudet. 10 fonder kastas ut och 6 nya fonder tas in. De kunder som har pengar i någon av de utkastade fonderna får se sina pengar 'flyttade' till en av Skandiabanken bestämd ersättningsfond. Totalt är det ett sparkapital på 3 miljarder som flyttas.

Vänta nu. Läste jag rätt där. Så om jag själv med stor omsorg valt en fond som jag tror på så flyttar Skandiabanken mina pengar - utan att fråga - till en annan fond som i de flesta fall förvaltas av ett annat företag. Tänk om man själv inte gillar ersättningsfonden bättre? Tänk om man inte gillar förvaltaren av den nya fonden? Då kan man naturligtvis inte flytta tillbaka till den gamla fonden - den finns ju inte i utbudet. Men kan man byta den nya fonden mot en en ny fond utan skatteeffekter? Är tvångsflytten befriad från skatteeffekter?

Skandiabanken gör detta för att: "Vi byter helt enkelt ut fonder som vi inte tycker levt upp till våra högt ställda förväntningar, som inte har gett tillfredställande avkastning, som är för dyra, och fonder som är mycket snarlika i sin placeringsinriktning"

1. Jaha, så man kan basera en fonds kvalitè på hur den har gått. Det var nytt för mig.

2. 4 av de 10 utbytta fonderna har bytts mot dyrare alternativ.

3. Kunder har kanske valt fondförvaltare med omsorg. Det är lite som att få sin mammas bröstmjölk tvångsutbytt mot Nestlès ersättningsprodukt med motiveringen att den är "snarlik i sitt innehåll".

Här följer en lista på de fonder som plockas bort och var pengarna flyttas för de kunder som äger fonderna:

Befintliga fonder:      Pengarna flyttas till:

Carnegie Safety 90 Sv.  Lannebo Sv. Flex.

DWS Agribusiness        Carnegie WorldWide

DWS Clean Tech          Carnegie WorldWide

Enter Select            Odin Sverige

Fidelity Emerging Asia  Skandia Asien

JP Morgan Global Cons.  Carnegie WorldWide

JP Morg  an Russia      Prosperity Russia

Old Mutual World Equity Skandia Världen

Schroder Global Emer... Acadian Emerging M.

Skandia BRIC            Skandia Tillvä...

Själv reagerar jag på att hela tre av tio fonder byts ut mot Skandias egna fonder och bland de fonder som byts ut återfinns två fonder från Old Mutual. Kan det här ha ett samband med att Old Mutual tidigare ägde Skandia. Eller var Old Mutuals fonder tillräkligt bra medans Old Mutual ägde Skandia men nu är dessa helt plötsligt inte bra längre. Det känns helt klart som att fler parametrar tagits in än de som Skandiabanken hävdar.

Värt att notera är även att om man kollar upp fonderna visar det sig att fyra av de ersatta fonderna har ersatts med dyrare alternativ. Odin Sverige har exempelvis en avgift på 2% per år medans Enter Select hade en avgift på 1.7% Den är alltså 15 % dyrare.

Det är nästan så man tror att Skandiabanken även tagit hänsyn till den provision de får av fondbolagen när de gjort sitt urval. Provisionsnivån är något jag tycker Skandiabanken borde redovisat i det här fallet.

Personligen har jag i stort sett inte några fonder med undantag för ett innehav på runt 20 kronor som är ett resultat av det här avstannade projektet. Men om jag hade haft stora delar av min portfölj i fonder och någon av dessa var bland de drabbade hade jag blivit rasande.

Till Skandiabankens försvar vill jag ändå säga att jag respekterar dem för sin strategi. Det är ingen hemlighet för någon att de i motsatts till många andra aktörer vill hålla ett litet utbud av 'bra' fonder. Det kan finnas kunder som efterfrågar detta och det finns andra alternativ för oss som föredrar ett enormt utbud och hellre väljer själva. Men samtidigt visar det här bytet på att en sådan strategi medför förfärliga konsekvenser.

Jag hade egentligen bestämt mig för att köpa Handelsbanken och jag lade en order på 272.2 för snart två veckor sedan när kursen på B-aktien bara var någon krona över det. Men jag fick dom inte trots att ordern låg en vecka. Dom bara steg och steg och jag ångrade att jag inte bara satte en lite högre limit direkt.

Det fick bli 950 Industrivärden C till kursen 115.6 istället. Jag hade 250 sedan tidigare så nu har jag 1200 aktier.

Industrivärden C handlas med en substansrabatt på nästan 20 % och största innehavet(ca 25%) är just Handelsbanken. Efter Handelsbanken kommer Sandvik, Volvo, SCA och ICA-gruppen. Jag har försökt bilda mig en uppfattning om värderingen på samtliga bolag och det är inte lätt men jag tror inte något är hiskeligt övervärderat i dagsläget.

Tidigare låg jag ca 50% plus på Industrivärden och det gör jag inte nu längre med den betydligt sämre genomsnittliga köpkurs som denna affär gav. Men det bryr jag mig inte det minsta om. Det kan tyckas självklart men jag kan erkänna att bara för något år sen hade det stuckit lite i ögonen. Det är så härligt att sitta och titta på portföljen med alla innehav som har gått upp tiotals procent.

Denna gång har jag även fått min sambo att köpa samma aktie. Mitt inköp motsvarade ca 6 % av mina tillgångar och hon köpte för motsvarande andel av hennes.

Det finns många anledningar till att ha olika konton för lön och vardaglig ekonomi och sitt sparande. Att hålla isär vardagsekonomin och sparandet.

För min del handlar det om att jag inte vill 'låna' från sparkontot i tid och otid. Jag tycker även det är kul att hålla koll på totala värderingen av sparportföljen och då blir det jobbigt om man skall plussa på exakt den summa man har på lönekontot och i plånboken varje gång. Jag vill inte heller få ett hack i saldokurvan vid större privatekonomiska utgifter.

Att jag inte vill låna från sparkontot innebär att jag måste hålla en förhållandevis stor buffert men jag har ändå valt att inte räkna med denna när jag summerar ihop mina tillgångar.

Så här gör jag. Lönen kommer in på lönekontot den 25:e. Vi det här laget har jag fått alla räkningar som skall betalas innan månadens slut. I dessa ingår även kreditkortsräkningen för inköp gjorda fram till 14:e samma månad. Gör jag fler inköp innan månadsslutet kommer dessa på nästa månads räkning. Jag har helt enkelt bra koll på vad jag kommer ha för utgifter fram till månadsskiftet.

Ok, lönen har kommit in och jag vet vilka räkningar jag har. Jag tar då mitt kontosaldo och drar ifrån de räkningar som skall betalas och ser hur mycket det blir kvar. Sen för jag över så mycket till sparkontot så att det blir 50 000 kr kvar på lönekontot. I själva verket är det lite mer komplicerat. Lönekontot består nämligen av flera kontot för att maximera räntan.

Tanken med dessa femtio tusen är att jag skall kunna klara av allt i min privatekonomi. Även exempelvis ett bilinköp. Kanske får jag då bunkra upp lite extra några månader innan dock. Om jag framöver köper ett hus eller en lägenhet kommer jag se det som en investering och därmed ta det från sparkontot.

Hur gör ni?

Här följen en kort fortsättning på gårdagens inlägg.

Ett till inlägg har kommit i debatten och det hittar ni här .

Det är kul att se att dessa inlägg har gett betydligt fler kommentarer än normalt på dessa bloggar. Sparande engagerar helt klar även deras läsare.

I min serie om vad icke-ekonomibloggar skriver om ekonomi är du nu dags för ett aktuellt 'bråk' i bloggvärlden.

Det började med att Blondinbella skrev ett inlägg om att hon kommer spara 1000 kr per månad till sitt kommande barn. Samtidigt nämner hon att hennes egna föräldrar inte sparade en krona åt henne.

Detta kommenterades i ett inlägg av Mia på http://stureplan.se
Jag tolkar kommentaren som en reflektion. De som byggt upp sitt välstånd helt själva utan starthjälp är ofta mycket stolta över det och att det anses fint och statusfullt. Samtidigt släcker de själva möjligheten för deras egna barn att göra detsamma eftersom de bygger upp en fet aktieportfölj som står färdig på 18-årsdagen.

Blondinbella svarar med inlägget Att tänka som en idiot och skriver bland annat "Det här kan nog vara det vidrigaste jag läst på länge" om Mias kommentar.

Mia svarar sedan här.

Fortsättning följer eventuellt...

För ett par månader sen ansåg jag att mitt tidigare mål var avklarat. Nu har jag bestämt ett nytt och det är i samma anda som tidigare. En viss summa vid ett visst datum.

Det får bli att ha en förmögenhet på 2 miljoner årsskiftet 2014/2015. Det är omkring 14 månader dit och i dagsläget ligger portföljen på 1.67 miljoner så det krävs en ökning på i snitt ca 23 500 kr per månad för att nå målet.

Jag funderar redan på nästa mål som jag kommer ha om jag lyckas med detta. Det är lite mer spännande. Men jag kommer inte avslöja hur det ser ut nu.

Så här års har väl de flesta äpplen redan ruttnat bort och jag tror att majoriteten ute i trädgårdar runt om i landet aldrig kom till användning. Det tycker jag är tråkigt.

Även vi som inte har trädgård har möjlighet att plocka på allmänna platser. Om man är den modiga typen så kan man även knacka på hos någon som har i överflöd och fråga om man får plocka en hink. Jag skulle tro att man får ett ja till svar på första försöket och annars är det ju bara att fråga nästa.

Själv har jag inte använt äpplen särskilt mycket i maten - annat än äppelpaj tidigare - men har testat en del nytt i höst. Har haft det i sallader, kalla röror, såser och i olika varianter av Rice & Beans.

Är övertygad om att det även funkar bra i de flesta soppor, grytor, pastasåser med mera.

Nån som har något mer tips?

När jag senaste tiden har räknat kring boende har olika tankar och idèer dykt upp. En sak är klar, allas situation är unik. Jag har snöat in på att räkna på två likvärdiga bostäder men i praktiken finns ofta inte den valmöjligheten. Att köpa boende ger större valfrihet än att hyra när det gäller att välja vad man vill ha och var man vill bo. Men en del slutsatser tycker jag ändå man kan dra.

Ibland är det lätt att välja
Kan du tänka dig att bo där bostadspriserna är så pass låga att du kan köpa, och med ett lån på 85% få en månadskostnad lägre än att hyra en liknande bostad? Då säger jag köp, köp, köp. Men underskatta inte underhålls och driftskostnader. Särskilt inte när det gäller hus. Även om du inte tänker bo på orten i all evighet rekommenderar jag att köpa. Jag köpte exempelvis när jag pluggade och det är inte så himla mycket jobb att köpa och sälja som man kan tro.

Diversifiering
Det är konstigt att samma ekonomer som i ena meningen hävdar att man alltid tjänar på att äga sitt boende i andra meningen menar att man skall ha diversifiering i sitt sparande. Om man sitter med ett miljonlån på sitt boende och sen har några hundra tusen i sparande skulle jag säga att man inte har någon vidare diversifiering på sina tillgångar. Man har istället de flesta ägg i samma korg.

Dra nytta av en bra affär
Äger du ett högt värderat boende men bor billigt pga att det köptes för en mycket mindre summa för många år sedan och lånen är avbetalda? - Tänk på att avkastningen på det kapital som är bundet skulle kunna ge dig många extra kronor i månaden. Kanske bor du onödigt stort? Är det helt uteslutet att flytta till en mindre attraktiv ort? Är svaret ja p å någon av frågorna har du goda möjligheter att öka din frihet och livsskvalitè. Om du aldrig säljer eller säljer först när du är så skröplig att det is sig är orsaken kommer du aldrig skörda från den goda värdeutvecklingen.

Var inte rädd för att flytta.
Gemensamt för de flesta med ekonomiska besvär är att de ser boende och andra räkningar som en slags skatt som inte går att påverka. Men det går faktiskt att flytta. Bo så nära jobbet som möjligt, gärna med cykelavstånd. Går inte det kanske man till och med kan byta jobb? Bo inte heller onödigt stort.

Hyrfällan
Om man hyr bostad gäller det att man lägger undan den summa som man annars hade amorterat i fallet med en annan boendeform. Det gäller att ha möjligheten till att växla över till att äga sitt boende om det skulle visa sig bli mer fördelaktigt längre fram. Såvida man investerar pengarna bra kan det bli en bra strategi. Det kan också bli en dålig affär om bostadspriserna fortsätter att gå starkt.

Att bo i Stockholms innerstad livet ut
Om enda alternativet för mig var att bo i Stockholms innerstad. Och om jag även planerade att göra så livet ut hade det inte varit mycket att välja på. Ett bostadsköp hade varit oundvikligt. Men under tiden hade jag ställt mig i kö för hyresrätter och hållit ögonen öppna. Det är just vid riktigt attraktiva lägen som en hyresrätt verkligen kan vara billigare på grund av att dess hyra är reglerad medans köppriserna bestäms av fria marknaden. Att efter 30 års köande få en billig hyresrätt med attraktivt läge skulle kunna sätta bra guldkant på tillvaron om man sitter på ett stort bundet kapital i sitt nuvarande boende.

Jag fortsätter att räkna på skillnaden mellan bostadsrätt och hyresrätt. Senast tittade jag på ett scenario där 85% av inköpet finansierades av banken.

Den här gången tänkte jag använda samma exempel men istället inte låna en krona.

Scenariot är detsamma:
Bostadsrätt: 3 200 + 300 kr /månad + insats på 1 miljon kr.

Hyresrätt: 5 000 kr / månad.

Vid valet av bostadsrätten får vi en lägre månadskostnad men en miljon måste investeras. I det här fallet när inget lån tas blir månadskostnaden 1 500 kr(5 000 - 3 200 - 300)lägre för bostadsrätten.

Därmed kan vi se investeringen som en investering i ett bostadsprisindex som delar ut 1 500 kr per månad(skattefritt). 1 500 efter skatt motsvarar 1 500 / 0.7 =  2143 kr före 30% skatt. Det blir ca 25 700 kr per år. Alltså 2.57 % av miljoninvesteringen.

I det här fallet blir det ingen hävstång eftersom det är samma belopp som investeras som ligger och "jobbar".

I vanlig ordning måste den fiktiva investeringen i bostadsprisindexet med en utdelning på ca 2.57 % per år ställas mot andra möjliga investeringar man kan göra på ex börsen.

På kontoret där jag jobbar finns det en personalrestaurang på bottenplan. Det är ordnat så att vi matlådemurvlar får äta tillsammans med vanligt folk i samma restaurang.

De som köper i restaurangen lastar på sin mat själva och kan således ta för sig så mycket de önskar beroende på rådande hunger. Medans vi med matlåda som ofta packat denna kvällen innan i stort sett alltid äter upp hela lådan är det mer regel än undantag att de som köpt lämnar både lite och mycket kvar på tallriken. Det här tycker jag är ett otyg och det irriterar mig mycket. Förstår inte hur man kan med att plocka på sig ett berg av mat och sen inte äta upp. Det går dessutom fint att ta en andra omgång om man skull vilja men det är väl för jobbigt antar jag.

Själv går jag ett steg längre. Att inte äta upp när man serverar sig själv eller om det är buffè tycker jag är ytterst pinsamt men jag gör även det yttersta för att rensa rent på tallriken även när någon annan lagt upp portionen. Äkta sparsamhet sträcker sig utanför den egna plånboken.

Ett annat avskyvärt fenomen står de som tar två eller till och med tre glas på brickan för. Det finns tre dryckesstationer i restaurangen och jag klassar det som höjden av lathet att inte kunna besvära sig med att resa sig och hämta påfyllning. Jag skulle kunna sätta samtliga mina aktier i Nordnet på att de som dagligen tar två glas inte någonsin har gjort samma sak hemma.

Skärpning på er som känner er träffade.