Min bästa investering - alla kategorier - är mina 1000 SCA A som jag köpte hösten 2011 när börsen gjorde en första dipp efter 2008.

Jag betalade 81 300 kr för mina 1000 aktier och de är idag av marknaden värderade till 269 300 kr. Under tiden har de delat ut  17 034 kr efter 30% skatt. Detta ger en total avkastning på 205 034 kr eller 252% av den ursprungliga investeringen. Det i sin tur innebär en årsavkastning i snitt 29.9 %. Då har jag räknat in skatt som redan är inbetald i samband med utdelningar men har inte räknat med den skatt som skulle utlösas vid en försäljning. Jag tänker inte sälja så det är inget jag bekymrar mig om.

Jag har sedan jag började logga alla transaktioner(1 jan 2010) slagit min jämförelseinvestering. Senaste redogörelsen finns här. Jag har inte räknat på det men är ganska säker på att utan SCA i portföljen hade jag istället legat med marginal under. Det ger en tankeställare att prestationen hänger på en sådan skör tråd som ett enda inköp fem år tillbaka.

Så varför köpte jag SCA? Jag har alltid fascinerats av skog. När jag rest genom landet har tankarna sprungit iväg om hur enormt mycket skog det finns i Sverige och även om den växer sakta är det en svindlande tanke hur mycket virke som kontinuerligt produceras dag ut och dag in. SCA som det ser ut idag är europas största privata skogsägare men det är ändå inte bästa investeringen om man vill ha så mycket skog som möjligt för pengarna. Detta därför att konsumentdelen av SCA med varumärken som Tork, Libero, Libresse, Tena med flera är värt så fantastiskt mycket att till och med 2.6 miljoner hektar skog kommer i skymundan. Att valet ändå föll på SCA berodde faktiskt på ett aktietips från Leif GW Persson som ansåg att SCA vid tidpunkten var kraftigt undervärderat.

Om det var undervärderat då så är det inte många som tycker att det är det idag. SCA handlas till ett p/e på 35.5 och p/b på 2.6. Detta utan någon fantastisk omsättningstillväxt och framförallt inte vinsttillväxt. Måste säga att jag inte riktigt förstår den höga värderingen men jag tänker ändå inte sälja. Jag kör på buy and hold känner mer trygg med den strategin än någonsin.

Nu skall SCA delas och då är det inte omöjligt att jag kommer köpa mer av skogs-SCA efter delningen. Förhoppningsvis blir det en mer dämpad värdering när den häftiga och roliga konsumentdelen är avknoppad.

En kul grej med att äga SCA är att det knappt går en dag utan att man ser deras produkter. Min känsla är att runt 90 % av offentliga toaletter i sverige är utrustade med pappershållare och därmed tillhörande papper från Tork. På matställen där man tar servett själv är dominansen i stort sett lika god. Till och med när jag var i USA 3 mån var min upfattning i stort sett samma. SCA-produkter var jag än vände mig.

Valet av vårens inköp föll till slut på Walt Disney Company till kursen 101.58 USD(8,1975 SEK/USD). Jag köpte 200 aktier.

Jag har blivit mer och mer ödmjuk när det gäller att välja aktier med tiden och jag har inte gjort någon djupare analys av Disney. Om man ändå inte litar på sin förmåga att slå marknaden kan man lika gärna köpa sådant som är kul. Att valet föll på Disney beror dels på att jag gillar och har stort förtroende för Magnus Andersson som driver Fundamentalanalysbloggen men faktiskt också för att min sambo alltid gillat Disney och eftersom hon skuggar mina inköp så är det roligt att hon blir delägare i det bolaget.

Sen tycker jag det är trevligt att äga bolag som har starka varumärken och som hörs och syns. Utan tvekan tror jag Disney kommer fortsätta att höras och synas ett bra tag till och de kommer säkerligen dra in bra med cash. Jag gillar även den riskspridning mot Nordamerika/hela världen som Disney ger. Det ger i mitt fall också en riskspridning branschmässigt för att jag inte har något i underhållningsbranschen sedan tidigare.

Disney är lite nertryckt värderingsmässigt pga den stora exponering mot kabel-TV som finns, men jag kan tänka mig att jag är lite mer positiv där än vad marknaden är i stort.

Här följer ett gästinlägg av twitterprofilen Analysera Mera - Recensionen skrevs redan 2013 men publiceras först nu.

Robert J. Shiller - Finance and the Good Society (Av Analysera Mera 25 december 2013) Den här boken var bättre, längre och mer genomarbetad än The Subprime Solution. Det är dock lite svårt att greppa hela syftet med boken. Jag tolkar det som att Robert vill försvara finansbranschen som ständigt smutskastas. Det handlar inte om att han vill försvara allt och alla utan att han vill bära fram positiva finansiella uppfinningar som försäkringar, pensioner, välgörenhetsfonder, finansiering kommunalt och statligt, huslån m.m. och hur vi ska förbättra oss och att hela världen ska få ta del av de uppfinningarna. Han talar om att demokratisera finansbranschen (vad det nu betyder konkret?) och informationsspridning och annat. Han är tydlig att han inte är som de gamla stora tänkarna Marx och Engels men samtidigt är han ingen ren kapitalist som Ayn Rand heller.

Det är en svår balansgång. Det är lite märkligt att han ger ut en bok av det här slaget när vi haft en av de största finanskrascherna i modern tid, fastighetskriser, EURO-kris, redovisningsfiffel som skapat nya lagar, rekordhög belåning i många länder, extrema bonusar och pensionsavtal, VD-löner och företagsledningar och styrelser som gottar sig, misslyckade börsintroduktioner och mycket annat.

Med det facit skulle jag hellre inta en position bakom Andreas Cervenka som har en lite mörk negativ grundton när han på ett roligt vis beskriver allvarliga fiaskon inom ekonomin på den högsta nivån när han skriver om nationalekonomi och finansiell ekonomi och politik för Svenska Dagbladet.
Självklart håller jag med Shiller om att lån till mindre företag och deras uppfinningar och annat är viktigt och att finans stundtals har ett smutsigt rykte som det inte alltid förtjänar.

Shiller säger själv att titeln på hans bok väcker känslor eftersom "Finance seems to be working against the good society". Ibland upplever jag att Shiller vill ha mer lagar, regleringar, perfekt information och styrning av olika organisationer men ibland vill han ha en marknadsekonomi med fri konkurrens. Ja lite konstigt är det allt. Det känns som att Robert Shiller stundtals är en vänsterekonom och stundtals en ekonom starkt åt höger. Han hänvisar dock till Keynes som en av eller troligtvis den störste genom tiderna så han vill nog markera att han kan inspireras och ta det bästa ifrån olika stora tänkare.

Robert är även väldigt kunnig inom internationella förhållanden, historia, psykologi m.m. och han hänvisar till stora tänkare oavsett tidsperioder, land och forskningsinriktning. Han beskriver att de problemen som finns i börsbolagen även fanns bland kommunisternas ledare. Därför vill han tydligt markera ett avstånd till de alternativa "lösningarna" för samhället.

Han beskriver de vanligaste jobben inom finansbranschen och både vad de ska göra, vad de gör, vad de inte borde göra m.m. (CEO, Investment Bankers, Bankers, Traders, Insurers, Market Designers, Regulators, Accountants, Auditors, Educators, Derivates Providers med flera). De första 18 ! kapitlen beskriver "Roles and Responsibilities" medans resten av boken behandlar ämnen som Debt, Risk Taking, Bubbles, Leverage, Problems with Philanthropy, The Dispersal of Ownership of Capital.
Avslutningen är Finance, Power och Human Values.

Förutom de kapitel om Trustees and Nonprofit Managers och Philanthropists tycker jag inte boken tillför så mycket. De kapitlen innehåller heller inget nytt eller intressant men det är bra att de har en plats i en bok av det här slaget åtminstone. Trots att Shiller undervisar mycket, reser mycket och definitivt har koll på samhället så tänker han stundtals med en hjärna som endast går att ha om man har det bra själv ekonomiskt, statusmässigt m.m.

Väldigt svårt för "vanliga" arbetare att kunna relatera till en mängd saker som han nämner. Det är som standarden för de med hans bakgrund är att studera på ett fint universitet, sedan kan de välja och vraka bland jobben, få en lön på 1 miljon dollar om året och gärna bonus i form av aktieoptioner på det. Det är ju inte så de flesta i världen har det...Men har man gått på Yale kanske verkligheten ser ut på det viset. Så det är viktigare att de med pengar och makt läser boken än att jag gör det.

Jag har tidigare läst en hel del böcker av stora tänkare som Keynes med flera och jag tycker inte Shiller är i närheten oavsett om han nu kan titulera sig Nobelprisvinnare. Han har dock rätt om allt i boken som rör det han kallar "Dealmakers". Att ekonomer, chefer, jurister med flera är de som lyckats tjäna mest och inte uppfinnare eller andra mer kreativa personer. De kreativa som väl tjänar mycket är de som har stora imperier inom nöjesbranschen.

I Israel finns det en lawyer (om det är juristutbildad eller advokat vet jag inte) per 169 människor, I USA 1 på 273, i Japan 1 per 4197, och i Kina 1 per 8082, så per capita har Israel cirka 50X jurister i förhållande till Kina. Om det är bra eller dåligt att ha många jurister är en annan intressant frågeställning. Hur värdeskapande är det med all byråkrati, stämningar och överklaganden och papper fram och tillbaka ? Åtminstone sådan intressant kuriosa som man ofta hittar i Shillers böcker.

Förlåt, men nu kommer tredje inlägget på rad om min flytt av Fortum till kapitalförsäkring.

Ibland blir jag bra trött på mig själv. Eftersom jag läser så mycket spar och ekonomibloggar tror jag mig ibland ha koll på vissa saker utan att jag egentligen har kollat upp det. Min bild har varit att Kapitalförsäkring är det givna valet för utländska innehav pga av källskatten. Därför körde jag på kapitalförsäkringsspåret vilket kostade mig dryga tusenlappen i courtage och växlingsavgifter. Dessutom fås skatten bara ev. tillbaks och då först långt efter att man betalat den.

Redan samma vecka som flytten gjordes hörde jag sen på PrataPengar-podden där Josefine Gunnarsdottir, jurist på Aktiespararna, sa att så länge källskatten är mindre än ISK-skatten och man inte har underskott av kapital så kan den kvittas mot ISK-skatten. Eftersom jag har allt annat än underskott av kapital och dessutom en ganska saftig ISK-skatt från min 2-milles ISK så hade jag alltså med facit i hand helt enkelt kunnat flytta in mina Fortum-aktier i min befintliga ISK(till en avgift på 39 kr) på Skandiabanken och sluppit hela Kapitalförsäkringen som jag skapade på Nordnet. Puh.

Nu har jag flyttat mitt innehav i Fortum från min värdepappersdepå hos Skandiabanken till en nystartad kapitalförsäkring på Nordnet. För att jag ville sälja för så lik kurs som möjligt som jag sedan köpte för förde jag över pengar till Nordnet innan flytten gjordes. Sedan loggade jag in på både Skandiabanken och Nordnet och sålde i stort sett samtidigt som jag köpte.

Jag sålde för 13.26 Euro per aktie och köpte för 13.27 Euro per aktie. En förlust på 0.01 Euro per aktie alltså eftersom jag hade 1350 aktier blev det 13.5 Euro. Cirka 125 kronor. Den kostnaden samt courtage som landade på 412 kr totalt hade jag räknat med. Jag hade dock glömt valutaväxlingen. När jag sålde fick jag en kurs 9,21 och när jag köpte fick jag en kurs på 9.25. Bankerna har ju inga valutaväxlingsavgifter men däremot har de olika kurs beroende på vilket håll man växlar vilket i praktiken är en avgift. I det här fallet har jag räknat ut att det landade på 733 kr.

Men jag ångrar ändå inte flytten. Redan på utdelningen som kom i dagarna har jag tjänat in alla kostnader.

En lärdom är att de dolda växlingsavgifterna inte är att förringa och det är en av anledningarna till att jag främst investerar i svenska aktier. Men allt går inte att hitta i Sverige och då kan annat väga över. Om man köper och säljer aktier noterade utomlands tycker jag absolut man skall försöka skapa konton i de valutor man handlar i så att ett köp eller sälj inte automatiskt innebär växling till SEK.

Jag har tidigare redogjort för hur jag tänker när det gäller att flytta befintliga innehav till ISK. I korthet flyttar jag innehav som handlas under inköpspris om de delar ut så mycket att skatten på utdelningen blir större än ISK-skatten.

Det gäller just nu för mina 1350 Fortum som jag har i värdepappersdepå hos Skandiabanken. Eftersom Fortum är noterad i Helsingfors så kommer jag dock inte ifrån 15% källskatt även om jag flyttar dem till ISK. Därmed har man goda chanser att göra det i Kapitalförsäkring. Därför får det bli en Kapitalförsäkring för mina Fortum och jag har valt att starta den på Nordnet.

Att jag valde bort Skandiabanken den här gången trots att jag normalt handlar hos dem beror dels på det saftiga courtaget(199 kr eller 0.25% för nordiska aktier utanför sverige) samt att de inte kunde ge något besked om de ens skulle försöka dra av för den finska källskatten och återföra den till mig.

På Nordnet lovar de iallafall att göra så gott de kan med skatten även om det inte garanterar något. Courtaget hamnar i mitt fall på 99 kr fast(alla nordiska aktier).

Att valet föll på Nordnet och inte någon annan prispressare beror främst på att jag är aktieägare i Nordnet och det skall bli kul att testa deras tjänster lite lätt. Jag har inte ens kollat om courtaget hade blivit lägre på Avanza men jag tror inte det är någon större skillnad.

Jag har vid det här laget hunnit skapa konto och kapitalförsäkring på Nordnet och satt in 170 000 kr. Allt gick mycket smidigt. Jag har inte sålt mina Fortum än(återkommer till det). Anledningen till att jag sätter in pengar först och först sen säljer är att jag senast jag flyttade aktier bittert fick erfara att jag inte kunde ta ut pengarna ur depån direkt efter försäljningen. Det tog faktiskt några dagar innan jag fick ut dem och eftersom aktier man sålt eller bestämt sig för att köpa alltid stiger förlorade jag några kronor på den flytten.

När jag bestämde mig för att flytta Fortum låg kursen på omkring 11.5 Euro och sen dess har den naturligtvis stigit - till 13 Euro. Nu spelar det inte så stor roll för det är fortfarande under mitt inköpspris men det är alltid trevligt om kursen är så låg som möjligt vid en flytt för då kanske man får skatteutrymme att flytta även något som gått upp pga av kvittningsreglerna.

Nu blir det spännande att se hur det utvecklar sig och jag har bestämt mig för att avvakta något. Trenden är ju ner som experterna skriver på Twitter och därför borde den tappa snart igen. Om den börjar närma sig mitt inköpspris(ca 14 Euro) får det dock vara slutlekt. Då flyttar jag fort som sjutton.

Bilden visar min aktieportfölj i dagsläget. Sorteringen är baserad på avkastningen, där SCA A har avkastat bäst hittills och Handelsbanken A sämst.

Och nedan följer en lista på samtliga investeringar, utan snågon särskild sortering.

                  Fördelning(%)  Avk.(%)

Aktier                     56.7     11.4

Hennes & Mauritz B          5.4    -14.8

Industriv. C                6.3     11.5

Nordea Bank                 0.7      5.7

TeliaSonera                 3.1      0.5

ABB Ltd                     1.0      3.3

Kungsleden                  2.9      6.3

Axfood                      4.0     24.1

Securitas B                 1.5     13.8

Nordnet B                   0.6     14.8

SCA A                       9.8     32.0

Fortum                      7.3      5.4

Castellum                   4.0     10.8

New Wave B                  3.7      1.7

Handelsbanken A             6.3    -26.2

 

Ränta                      26.4      1.9

Hoist                       0.0      1.8

Skandiabanken(Kassa)        1.3      0.1

Akelius, räntekonto 12      2.0      3.5

SparkontoPlus Fast 5 år     3.9      3.3

SparkontoFlex              19.2      1.5

SparkontoSuperFlex          0.1      1.0



Råvaror                     0.2      3.3

Guld                        0.2      3.3



Preferensaktier            16.7     -3.8

Akelius Pref               16.7     -3.8



Totalt                               5.2

Värdet ligger totalt på drygt 2.5 miljoner.

Avkastningen är effektiv årsränta antingen sedan 1 jan. 2010 eller sedan investeringen gjordes. Alla siffror är inklusive utdelningar efter skatt och omkostnader.

Guldet består av ett guldhalsband som jag tog in i portföljen för skoj skull och för att få en automatisk jämförelse mot guld.

Läs också Portfölj 17 jan 2015

På grund av tillgång och efterfrågan och en del annat skiljer sig priser mycket åt på samma varar beroende på var man är och vad klockan är. En öl som man kan köpa för femton spänn på systemet kan mycket väl gå på 4 gånger mer på krogen. Just ölexemplet är inte det bästa då man i det fallet även köper en helhetsupplevelse med service och omgivning. Men det finns bättre exempel så som nötter på tåget eller i hotellobbyn. Igår  strax efter midnatt köpte jag cashewnötter till det fina priset av 39 kronor för 70 gram i just en hotellobby.

Jag hade lika gärna kunnat köpa ett storpack på Lidl och tagit med kan man tycka. Men problemet med det är att det helt enkelt inte lika bekvämt samt att man då äter betydligt mer vilket i sin tur leder till att man inte uppskattar nötterna lika mycket när man väl äter dem.

Därför har jag kapitulerat på den punkten och köper ganska ofta produkter till saftiga priser bara för bekvämlighetens skull.

Men nu när jag sitter i samma hotellobby och skriver kan jag inte annat än förundras över att folk som passerar köper 40 gram chips för 17 kr klockan 17 på eftermiddagen mitt i city i en mellanstor svenska stad. Det här är alltså personer som kommer utifrån och troligtvis passerat en rad bättre butiker att köpa chips i men ändå köper det i hotellobbyn.

Jag har tidigare tidigare definierat milstolpar i form av en milstolpstrappa som jag ser fram emot.

Förra året klättrade jag up på steg två - att fasta kostnader täcks av kapitalinkomster. År 2015 låg jga fortfarande på steg två men jag närmar mig helt klart steg 3 - att utgifterna täcks av kapitalinkomster.

Sä här såg det ut i snitt per månad för 2015. All siffror efter ev. skatt.

Inkomster:                  33 226 kr



Sparat:                     26 458 kr



Utgifter:                    6 767 kr



  - varav fasta kostnader:ca 3 000 kr



  - varav hyra:              2 400 kr



Kapitalinkomster:            6 236 kr

När ni ser min utgiftsnivå på 6 767 kr per månad kanske ni förstår att jag tidigare skrivit att jag inte riktigt förstår att det inte går åt mer pengar. Visst är jag snål med mycket men slösar rätt mycket också. Siffran är något dopad av att jag har telefon, mobilt internet och dator från jobbet. Jag håller dessutom inte på med avskrivning och annat tjafs med exempelvis bilen och år 2015 var ett år utan större inköp av kapitalvaror(bortsett från aktier) så en viss dopning finns även där.

Inkomsten blev med mina mått god, mycket på grund av att jag hade dubbel inkomst under en månad på grund av att jag tog ut sparad semester men jobbade på annat håll. En tjänsteresa samt skatteåterbäring härstammande från tidigare utlandstjänstgöring bidrog också.

Det ser rätt bra ut för 2016 också även om ett bilinköp nog snart blir av om jag känner mig själv rätt. Men nu när jag är så nära att komma upp på steg 3 är det inte omöjligt att jag anstränger mig lite extra och det är dessutom ett måste om jag skall klara mitt nuvarande mål.

Här följer resultatet för 2015. Allt som anges är inklusive utdelningar och efter skatt.

Jag använder Avanza Zero placerad i en ISK som referensinvestering. Under 2015 gick Avanza Zero inget vidare då det var småbolagens år på svenska börsen och Avanza Zero innehåller ju mest storbolag.

Under 2015 har jag haft en avkastning på 6.6 % för aktieportföljen, 1.2 % för ränteportföljen och -4.9 % för preferensaktieportföljen. Totalt blev avkastningen 3.0 % Avanza Zero gick upp 1.93 % efter skatt.

I tabellen nedan visas en flerårsöversikt för min aktieportfölj och min referensinvestering.

Allt utom årtal nedan i procent.

År       AZ ISK-skatt Referens  Sparatilltusen

2010  24.59  0.837    23.55     33.33

2011 -11.62  0.75    -12.28     -6

2012  16.34  0.495    15.76      8.9

2013  25.58  0.447    25.02     32.5

2014  14.04  0.627    13.32     12.6

2015   2.21   0.27     1.93      6.6

				

Medel:                11.22     14.66

Ackumulerat:          81.18    117.07

Det känns bra att jag slog min referensinvestering igen och i tabellen kan man se att under den senaste femårsperioden har jag alltså också slagit "index". Nästan så att man kan börja bli lite kaxig?

Läs också: Resultat 2014

Det finns många aspekter att ta hänsyn till när det gäller att förvalta pengar åt vänner och familj. Skall man ens göra det? Hur skall man placera? Hur gör man i praktiken? Med mera, med mera.

I det här inlägget kommer jag begränsa mig till hur man verkställer de placeringsbeslut man tar i praktiken.

Förvaltandet åt andra är något som i mitt fall sakta krupit sig på under många år och inledningsvis var det mer fråga om att svara på frågor och ge tips. Jag märkte rätt snabbt att tipsen man gav sällan följdes. Om jag rekommenderade att sälja en fond och istället köpa en annan så blev det inte verkställt. Det kunde gå år utan att det hände något och när jag frågade varför så blev svaret att det inte blivit av men att inom kort skall det hända grejer. Men samma visa återupprepade sig år efter år.

Skall man förvalta åt andra är alltså min erfarenhet att det funkar väldigt dåligt att ge direktiv som den man hjälper själv skall verkställa. Det som då återstår är att jag på något vis verkställer besluten. Nackdelen med det är att man då får mer eller mindre kontroll över klientens tillgångar. Om det mystiskt utan förklaring skulle göras ett uttag eller överföring som klienten inte vill kännas vid skulle man genast bli misstänkt.

Men det finns en medelväg som jag tycker funkar ganska bra. Jag passar på att ta hand om förvaltningen när jag ändå är på besök och gör helt enkelt affären jag rekommenderar direkt. När jag bestämt vad som skall utföras loggar jag in på klientens konto på min egen dator med hjälp av Mobilt BankId. Sen utförs helt enkelt transaktionerna, köpen, försäljningarna eller vad det nu är. Det fiffiga med det är att jag aldrig behöver se pinkoden som klienten skriver in. Jag har alltså bara access under en begränsad tid och inte där emellan. Det funkar även bra via chatt eller telefon. Jag väljer Mobilt BankId som inloggningsmetod och fyller sedan in klientens personnummer. Klienten plockar sen upp sin telefon eller surfplatta och skriver in pinkoden på sitt håll.

Helt smärtfritt är det dock inte. Det tar någon dag att föra över pengar mellan olika banker eller att sälja fonder så ofta får man inte gjort det man vill vid ett enda tillfälle. Ofta blir det bara första steget och sen får man fortsätta några dagar senare. Men i det stora hela tycker jag det funkar helt ok.

Som de flesta andra orkar inte heller jag med att se över försäkringar och abonnemang en gång om året - eller vad nu privatekonomerna förespråkar. Men min internetleverantör har haft den dåliga smaken att göra en rad prishöjningar senaste åren och för någon månad sen tog jag äntligen tag i det.

Jag kollade upp alternativ och det visade sig att det fanns motsvarande tjänster till något bättre pris. Men nu är det så att vi har ADSL-uppkoppling och då är det en del strul att byta leverantör eftersom modem skall skickas och tas emot och det är inte säkert det funkar direkt efter byte med mera med mera. Därför dröjde det rätt länge, men till slut kom jag till skott och ringde kundtjänst för att säga upp abonnemanget.

Den trevliga killen i kundtjänsten frågade varför jag ville säga upp abonnemanget. Jag svarade som det var att jag tyckte det blivit för dyrt. Han kontrade då genast med att erbjuda rabatt på 70 kr per månad i ett år framöver. Med rabatten inräknad blev nu mitt nuvarande abonnemang billigare än det jag hade tänkt teckna efter uppsägningen och då var det inte mycket att fundera över. Jag stannade kvar som kund och slapp därmed allt potentiellt strul och kom undan med ett enkelt samtal.

Det kan alltså löna sig att ringa och utan omsvep begära uppsägning. Jag har till och med funderat på att köra med den taktiken även om jag egentligen inte orkar med ett byte just för tillfället. Om kundtjänstmedarbetaren skulle godta uppsägningen utan följdfrågor får man väl snabbt som attan hosta upp att man precis ångrade sig och be om ursäkt för att man störde. Jag tror den taktiken fungerar bättre än att bara ringa och be om rabatt rakt av.

Akelius preferensaktie har värderats ner rätt kraftigt på senaste. Jag har köpt alla mina tidigare aktier för 320 kr vilket ger en direktavkastning på 6,25 % men den senaste tiden har kursen varit nere och nosat på 300 vilket ger en direktavkastning på 6.66 %.

Jag tror kräftgången främst har två orsaker. Dels har de internationella marknadsräntorna stigit på senaste och dels fick Akelius en kreditrating från Standard & Poor's på BBB-.

För någon vecka sen kunde jag därför inte låta bli att trycka på köpknappen och jag köpte 460 aktier till kursen 308.5. Naturligtvis lyckades jag inte pricka botten och kursen sjönk ytterligare efter mitt köp men har nu hämtat sig något.

Totalt har jag nu 1500 Akeliuspreffar och jag tror inte risken är så hög som direktavkastningen vill antyda. BBB- är inte ett så dåligt kredibetyg som det låter.

Igår förmiddag köpte jag 450 HM till kursen 337.3 kr. Sedan tidigare hade jag 50 stycken så nu har jag 500.

Någon närmare beskrivning av HM behövs väl ej antar jag. Jag köpte inte HM för att jag tror jag är bättre på aktievärdering än majoriteten som handlar med HM utan för mig är det ett sätt att närma mig index. Jag tycker nämligen allt jag vill åt ser dyrt ut i dagsläget och tanken har slagit mig att vid sådana tillfällen köpa indexfond istället för enskilda aktier.

Men jag tycker fonder är så tråkiga och dessutom går de inte att låna ut till blankare. Därför låter jag istället min egen portfölj närma sig index genom inköp av indextunga bolag som är underrepresenterade i min egen portfölj.

Affären försämrade mitt GAV på HM ganska kraftigt. Men det bekommer mig inte och det är väldigt skönt att ha kommit över den psykologiska spärren. Jag har lidit av den tidigare men känner mig nu botad.

Du kan lätt kolla om du själv lider av fenomenet. Tycker du det ser bättre ut i depån med innehav som gått upp flera hundra procent jämfört med innehav som bara gått upp 6 % som är fallet för mina HM just nu? Svarar du ja så har du lite att jobba på.

Nu när de flesta utdelningarna från svenska aktier ramlat in i depån och börsen nästan står i topp är det säkert en och annan som inte vill återinvestera direkt utan istället vänta lite.

Skalla man då plocka ut likviderna ur sin ISK i avvaktan på köp?

Anledningen till att man vill plocka ut likvider ur sin ISK trots att man vet att man skall sätta in dem igen är att räntan man numera får på likvider ofta är lägre än vad schablonavkastningen som skatten i ISK räknas på. Det innebär att det kan vara bättre att ha likviderna utanför och betala 30% skatt på räntan istället för att betala schablonskatten på hela beloppet.

För att ta reda på det här behöver man förstå hur skatten på ISK egentligen räknas ut. De flesta nöjer sig med att veta att skatten är en låg procentsats av hela kapitalet. Men om man tittar på hur skatten faktiskt räknas ut, som jag har gjort i ett tidigare inlägg, så ser man att det i praktiken är två saker man skattar för. Man skattar för insättningar och man skattar för att ha pengar i ISKn över ett kvartalsskifte. Skatten på båda dessa är lika stor och för 2015 är den 0.9 * 0.3 * 0.25 = 0.0675 % av hela beloppet.

För enkelhets skull antar jag nedan att man får samma ränta i som utanför sin ISK men denna räntan är lägre än schabllonavkastningen i ISK. Under 2015 innebär det i praktiken att man har en ränta som är lägre än 0.9 %.

För att veta om du bör ta ut pengarna ur din ISK måste du veta när du tänkt sätta in dem igen.

1.
Om du skall sätta in pengarna igen samma kvartal...

... är det bättre att låta pengarna ligga kvar i ISKn. Annars kommer du dels få skatta för att pengarna ligger i ISKn över ett kvartalsskifte och dels för en insättning.

2.
Om du skall sätta in pengarna nästa kvartal...

... kvittar det hur du gör. Du slipper iofs skatten för ett kvartalsskifte men skatten på din insättning blir precis lika stor.

3.
Om du sätter in pengarna tidigast om två kvartal...

... tjänar du på att plocka ut dem. Skatten på en insättning är lika stor som för ett kvartalsskifte så det räcker att du slipper skatten för två kvartalsskiften för att du skall kompensera för insättningsskatten.

Eftersom jag har stor exponering mot Sverige i mitt privata sparande försöker jag få lite global exponering i PPM och tjänstepensionen.

Nu har jag gått ett steg längre. Tidigare hade jag 30% SPP Aktiefond Sverige och 70% Seligson & Co Global Top 25 Brands.

Nu har jag precis skiftat om till 100% Seligson & Co Global Top 25 Brands.

Det har gått fantastiskt för Sverige och svenska företag och även om jag inte direkt tror på att det kommer gå sämre framöver så ser jag det inte som helt uteslutet.

De flesta vet att skatten på ISK är ett schablonbelopp på hela kapitalet men alla verkar inte riktigt veta hur skatten räknas ut exakt. Nu skall jag försöka förklara hur det ligger till. Nedan räknar jag som det är nu, regeringen har ju som eventuellt är bekant föreslagit förändringar. Men dom väntar vi med tills de eventuellt gäller.

För att beräkna skatten behöver vi först en del siffror vilka skatten baseras på:
- Insättningar** kvartal 1,2,3 och 4.
- Marknadsvärde** vid ingången* av kvartal 1,2,3 och 4
- Statslåneräntan 30:e nov året innan(2,09 för taxeringssåret 2014, för 2015 gäller 0.9 vilket var den ränta som gällde 30:e nov 2014).

* I praktiken är det enklare att tänka sig utgången av föregående kvartal. Har man aktier så är det stängningskursen sista handelsdagen i föregående kvartal som räknas.

** Marknadsvärde och insättningar är som det låter. Man kan tänka sig en ISK som en flaska. Allt innehåll i flaskan oavsett art(kassa, aktier, fond med mera) räknas med i marknadsvärdet. För att något skall komma in i flaskan måste det passera öppningen och allt som passerar in där(oavsett art) räknas som insättning. Notera att skatten är helt oberoende av uttag. Man kan alltså inte kvitta insättningar mot uttag. Om det som är i flaskan ger avkastning stannar det fortfarande i flaskan så länge du inte avsiktligt väljer att fiska upp och ta ut delar av eller hela innehållet.

Vi kan nu helt sonika plussa ihop alla insättningar och alla marknadsvärden och dela med fyra. Nu har vi fått fram vad man kallar kapitalunderlag och det är detta kapitalunderlag som skall beskattas på samma nivå som om det hade avkastat som statslåneräntan. Skatten på statslåneräntan är 30 % av densamma vilket blir 0.627 % av kapitalunderlaget för 2014.

Här följer ett exempel för 2014:

Kvartal            jan-mar apr-jun jul-sep nov-dec

Marknadsvärde(SEK)  25 000  27 800  26 700  31 200	

Insättningar(SEK)        0   1 000   1 000       0	

Summan av alla insättningar och marknadsvärden blir:

25 000 + 27 800 +26 700 +31 200 + 1 000 + 1 000 =

112 700

Denna skall delas med fyra för att få fram kapitalunderlaget:

112 700 / 4 = 28 175

Statslåneräntan 30:nov 2013 var 2.09 %, 30% av den  ger schablonskatten:

2.09 * 30 / 100 = 0.627 %

För att beräkna skatten multipliceras kapitalunderlaget med schablonskatten:

28 175 * 0.627 / 100 = 177 SEK

Skatten i exemplet blir alltså 177 kronor.

En tanke slog mig en gång. Den handlade om jämställdheten i stora börsnoterade bolags styrelser. Dessa styrelsers består i skrivande stund till största delen av medlemmar födda på 1940 och 50-talet. På den här tiden var inte jämställdheten något att hänga i granen. De flesta mammor var hemmafruar medans papporna jobbade. De kvinnor som arbetade gjorde det i kvinnodominerade yrken med mera. Utan att ha kollat upp fakta något vidare så är jag ganska säker på att könsfördelningen på utbildningar så som ekonom, jurist och ingenjör var rejält skev. Fler killar än tjejer.

I detta klimat växte alltså våra nuvarande styrelsemedlemmar upp och blev inte bara kulturellt hjärntvättade utan  de ägnade sig också åt olika saker i inledningen av livet. Medans en del av de killar som hade möjlighet pluggade började deras kvinnliga jämnåriga sin karriär som hemmafruar eller kanske med ett jobb i vården eller liknande. Det här var naturligtvis inte bra på något sätt men det var så det var och inget vi kan göra något åt nu.

Det jag vill konstatera är att bland 40 och 50-talister så har betydligt fler män fått styrelseförberedande erfarenheter jämfört med kvinnor. Jag säger inte att traditionellt kvinnliga sysslor är okvalificerade på något sätt. Men när det gäller att sitta i en styrelse så väger oftast kunskaper så som teknik, redovisning, ekonomi, juridik med mera tyngre än matlagning om ni förstår vad jag menar.

Att med denna bakgrund kvotera in kvinnor i styrelserna i dagsläget anser jag därmed är helt fel. Kvotering har så många baksidor. Det faktum att man vid könskvotering låter kön vara en merit i vissa fall men en nackdel i andra - alltså raka motsatsen till äkta jämställdhet - är bara en av de uppenbara problemen. Att inkvoterade medlemmar riskerar bli en b-grupp är en annan.

Vissa saker måste få ta tid. Att kräva 50/50 i dagsläget skulle vara som att tvinga ut kvinnor på forna slagfält och skjuta dem där med hänvisning till att könsbalansen av ihjälskjutna på slagfält är skev och måste tillrättaläggas.

Det är mycket som varit fel i gamla tider men ibland kan vi helt enkelt inte göra någonting åt det. Det vi istället skall koncentrera oss på är att dagens barn och ungdomar får bättre förutsättningar. Att ingen särbehandlas på grund av kön eller något annat ovidkommande.

Så hur ser det ut i dagens styrelser? Det är väl allmänt känt att det är fler män än kvinnor. Dock tycker jag, som ni kanske anar, att det inte är något bra metod att räkna på kvinnor och män rakt av med tanke på det jag tar upp ovan. Undra hur det skulle se ut om enbart tittar på medlemmar födda efter 1980? Dessa har åtminstone inte blivit - när det gäller jämställdhet - lika illa behandlade som de som växte upp tidigare.

Jag bestämde mig för att göra en liten undersökning på bolagen i min portfölj(ABB, Axfood, Castellum, Fortum, H&M, Industrivärden, New Wave, Nordea, Nordnet, SCA, Securitas och TeliaSonera).

Jag började titta efter styrelsemedlemmar födda -80 eller senare. Där gick jag dock bet, inte en enda medlem var så ung. Jag fick modifiera till -70 eller senare och resultatet lyder som följer:

ABB - Inga

Axfood - 1 man

Castellum - Inga

Fortum - Inga

H&M - 1 kvinna

Industrivärden - Inga

New Wave - Inga

Nordea - Inga

Nordnet - 1 kvinna

SCA - 1 man

Securitas - 1 kvinna

TeliaSonera - Inga

Alltså, i sparatilltusenportföljen finns det 5 styrelsemedlemmar födda 1970 eller senare. 2 män och 3 kvinnor. Därmed är jag nöjd på jämställdhetspunkten vad gäller styrelserna.

Vi har fantastiskt mycket att jobba på när det gäller jämställdhet fortfarande. Jag blir nästan gråtfärdig om jag tittar i en barnklädavdelning men det har i alla fall gått framåt på en del håll. Och när det gäller styrelsejämställdheten i de bolag jag investerat i har jag inte dåligt samvete.

Det skulle vara kul om någon som är betydligt mer påläst på jämställdhet ville bemöta min argumentation ovan. Kanske nån bloggare från exempelvis Jämlikhet, Könsfreden, Jämställdhetsfeministerns blogg, Fanny Åström, Lady Dahmer eller Unga Feminister.

Under min studietid deltog några kompisar i en aktietävling. Det gick minst sagt dåligt och efter någon vecka hade de gjort en rejäl förlust. -Men nu satsar vi på sämstapriset istället, sa en av kompisarna. Det var nämligen inte bara pris till den som fick sina pengar att växa mest utan även pris till den som presterade sämst. De konstaterade dock snabbt att det var minst lika svårt att prestera dåligt som att prestera bra.

Men spontant så känns det ändå logiskt att den som lyckas välja överpresterande aktier borde även kunna hitta underpresterande.

Men så enkelt är det inte. Det är riktigt lurigt att blanka en aktie och ingenting jag kommer ägna mig åt i första taget. Anledningen är främst att marknaden kan handla upp vilken skitaktie som helst till hissnande nivåer och den kan stanna där en längre tid. Det finns inget som sätter stop på den fronten.

När man köper en aktie och kan tänka sig att vara långsiktig gäller det omvända. Om man köper in sig i ett bra bolag som tjänar pengar och har en rekorderlig ledning kommer värdet att visa sig förr eller senare. Utan undantag. Pengarna kan ju inte försvinna någonstans. Om marknaden skulle handla ner aktien så blir utdelningen procentuellt högre och detta brukar sätta en slags botten. Om detta inte hjälper och aktien handlas ner än mer så väljer naturligtvis en bra ledning att köpa tillbaka egna aktier och dopar på så sätt kursen. Det är mycket lönsamt om priset på aktien är lågt i förhållandet till värdet på företaget.

Därmed inte sagt att man alltid tjänar pengar på att köpa in sig i bolag. Man kan ju köpa in sig i ett dåligt. Men om man har rätt i sin analys, är långsiktig och köpet visar sig vara i ett bra bolag som tjänar pengar och har en bra ledning då kan inte Mr Market ställa till det för än hur gärna han än vill.

Jag hörde en gång en historia om ett experiment som utförts med apor. I korthet och fritt ur minnet gick experimentet ut på att ett tiotal apor placerades i en bur med en stege mitt i.

På toppen av stegen fanns en klase bananer. Så fort en apa försökte klättra upp i stegen sprutades kallt vatten över hela buren utom just där stegen stod. Alla apor utom den som klättrat upp mot bananerna fick därmed en kalldusch. Det ledde till att så fort en apa började klättra blev den hindrad av de övriga aporna och ganska snart inträffade detta bara någon närmade sig stegen. Nu byter man plötsligt ut en av aporna och denne får lära sig den hårda vägen vad som gäller i buren. Närmar du dig tornet får du stryk. Ytterligare en apa byts ut och samma sak utspelar sig. Vid det här laget blir det aldrig några kallduschar eftersom aporna är så snabba på att läxa upp den apa som eventuellt börjar närma sig stegen. Aporna fortsätter att ersättas en efter en i lagom takt och till slut är alla utbytta och ingen av dem som befinner sig i buren har någonsin varken sett eller upplevt kallduschen. Det intressanta nu är att alla apor skyddar fortfarande stegen som sitt eget barn. Trots att ingen rimligen kan veta varför.

Poängen med historian är att påvisa att ibland bara alla gör något eller vet något utan att någonsin ha funderat på varför. Det är så jag upplever svensk bostadsdebatt just nu. Framförallt i Stockholm anses det vara bostadsbrist och den universella lösningen på allas läppar är att enda medicinen som hjälper är bostadsbyggande. Byggregler skall förenklas och till och med miljöpartister vill driva på byggandet. Iofs genom att lägga ner Bromma flygplats för att bygga där.

Trots att det låter så förbannat bra vågar jag bestämt påstå att det är helt uteslutet att det skulle gå att bygga sig bort från bostadsbristen i Stockholm.

Innan jag ger mig in på argument för min sak skall jag be att få definiera ett mått på bostadsbrist. Att mäta nivån av bostadsbrist kan göras komplicerat och även ganska enkelt. Ett enkelt sätt är att helt enkelt titta på prisnivån för de bostäder som kan köpas på fria marknaden för pengar. Det måttet kommer jag använda mig av och för att förenkla ytterligare kommer jag helt enkelt prata om prisnivån fortsättningsvis - när jag menar bostadsbristen. Jag kommer alltså argumentera för att prisnivån inte kommer sjunka av ökat bostadsbyggande och därmed kommer inte bostadsbristen minska heller.

Argument nummer 1. Nybyggda bostäder blir aldrig billigare än befintliga bostäder. Ni kan vara säkra på att alla led i kedjan - såväl markägare som entreprenörer som mäklare och till och med de som hanterar byggloven på kommunen kommer att kräma ut så mycket det bara går. I slutändan kommer det resultera i att bostäderna kommer säljas för precis så mycket som köparna är beredda att betala och det är lite mer än befintliga bostäder eftersom det finns ett mervärde i att ha det nytt och fräscht, långt till nästa renovering med mera.

Argument nummer 2. Man får inte glömma att det är den urbana miljön i sig som lockar i Stockholm. Visst är det vackert med allt vatten och slottet och det där men det är 'storstadslivet' som lockar de flesta. Att bygga mer förstärker bara den effekten. Om en påskbrasa brinner bra för att man hällt på bensin så kommer det inte brinna sämre för att man häller på ännu mer bensin. Det kommer snarare brinna mer. Ni som fortfarande inte är övertygade. Ge mig ett exempel på en stad som har blivit billigare för att det har byggts mycket och staden därmed blivit större.

Argument nummer 3. Stockholm är staden i Sverige som kan jämföras med allsvenskan i fotboll. Det är där det är mest attraktivt att hålla till. Det finns ett så stort underlag ut i landet med personer som funderar på att flytta till Stockholm men hindras av bland annat höga bostadspriser att de normala marknadsreglerna med tillgång och efterfrågan sätts ur spel. Om man så hade dubblat antal lag i allsvenskan så hade det ändå inte varit någon större skillnad när det gäller svårigheten att fylla platserna. Samma sak gäller på bostadsmarknaden. Priserna i Stockholm bestäms snarare av löneläge och kostnader för att leva förutom boendekostnaden. Det kommer alltid finnas sådana som är beredda att lägga allt som blir över på boende och det är dessa som sätter prisnivån.

Tro nu inte att jag är emot byggande eller att jag inte tror att priserna kan sjunka. Jag säger bara att priserna kommer inte sjunka på grund av att man bygger allt annat lika. Själv förstår jag inte riktigt varför man exempelvis inte kan få till ett bygge av ett riktigt höghus med några hundra våningar centralt i Stockholm. Plats kan ordnas genom att riva något mindre tilltalande och så hemskt är det väl ändå inte med ett höghus bara det är snyggt. Titta på Turning Torso i Malmö. Vad är problemet där?