I bilden ovan visas OMX SPI från september 2005 tills idag och mina inköp av aktier under den tiden. Nåja, inte riktigt tills idag, jag började med det här inlägget för några dagar sedan. Jag har använt Avananza och Gimp för att ta fram grafiken. Tack för det. Tyvärr blev bilden lite suddig när jag skalade ner den för att passa bloggmallen men tittar man noga så skall det gå att tyda allt.

Inköpen som illustreras av röda prickar är följande:

0 Nordea bank AB  200 à 84,75 SEK

1 Industriv. C   250 à 75,00 SEK

2 ABB LTD        175 à 137,9 SEK

3 Kungsleden   1 000 à 49,3 SEK

4 Axfood         170 à 216,7 SEK

5 Nordnet B      450 à 19,8 SEK

6 Securitas      300 à 75,8 SEK

7 SCA A        1 000 à 81,3 SEK

8 Fortum         600 à 16,56 EUR(8,91SEK/EUR)

9 Fortum	 750 à 14,11 EUR(8,63SEK/EUR)

10 TeliaSonera 1 904 à 43,9 SEK

11 Industriv. C  950 à 115,6 SEK

Att jag bemödat mig med att ta fram den här bilden beror framförallt på två orsaker. För det första tycker jag det är kul att se en överblick i efterhand av ren nyfikenhet. För det andra för att jag just nu funderar mycket på om jag kan dra större nytta av börsens svängningar, vad skall jag ha för strategi framöver när min nuvarande inte är applicerbar längre?

Bortsett från inköpet av Nordea i början av 2006 är det ganska tomt på inköp fram till hösten 2009. Det berodde inte på någon brist på likvida medel utan snarare på att mitt spar och investeringsintresse inte riktigt blommat ut. Sen gick det ganska snabbt att definiera min nuvarande strategi - att successivt öka andelen aktier genom att ha två inköpsperioder per år och inte sälja. Senast köpte jag för omkring 7 % av portföljvärdet och nu ligger jag på ca 50 % aktier. Men man kan inte successivt öka andelen aktier i all evighet. Därför funderar jag redan nu på vad nästa steg blir.

Det jag skulle vilja åstadkomma framöver är att köpa tätare i svackorna och glesare på topparna. Tidigare har jag tänkt få den effekten genom att alltid hålla en fix andel likvida medel. När börsen då dippar kommer andelen likvida medel öka och inköp måste till för att återställa balansen. Nackdelen med det är att om det skall bli någon skillnad att tala om måste man ligga med ganska mycket likvider - kanske runt 30 %. Eftersom jag i stort tror att börsen avkastar bättre än räntemarknaden känns det inte helt rätt.

Så skall man kanske ta till belåning? Tidigare har jag inte alls förstått de som tar till belåning men har på senare tid börjat överväga den saken. Kanske kan man konstruera en liknande strategi fast där man i snitt ligger  med nästan 100 % i aktier men med hjälp av belåning ändå kan köpa tätare i svackorna. En tanke skulle kunna vara att ha två regler.
1. Aldrig mer än x %(kanske 10%) likvid.
2. Aldrig tillåta att aktieportföljens totala värdering går under x %(kanske 90%) av ett tidigare lokalt max. Om så belåning krävs för att köpa till aktier när det rasar.

Nackdelen med belåning är naturligtvis risken. Det låter väldigt bra i dagens läge när många företag delar ut mer än vad man betalar i ränta. Men vem vet om det kommer ett läge med stigande räntor och fallande börser. Då är det inte säkert det är lika roligt.

Varför inte bara köpa när det är bra pris i förhållande till värde kanske du undrar. Orsaken är att jag inte riktigt sätter så stor tillit till mina färdigheter inom det området ännu. Min strategi skall inte kräva att jag känner av börsklimatet på ett korrekt sätt. Jag vill ha en mekanisk strategi som är lätt att följa utan att blanda in min känslor.

Nå vad säger den enorma läsarkretsen? Några synpunkter och idéer?

Sjunde AP-fonden, AP7 såfa, soffliggarfonden... Begreppen är många runt statens erbjudande i PPM.

Själv har jag läst på de senaste dagarna och skall dela med mig av min bild av begreppen:

Sjunde AP-fonden
Sjunde AP-fonden är en myndighet som tillhandahåller två fonder, AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond. 2012 hade myndigheten 18 anställda och hade ett överskott på ca 64 miljoner kronor.

AP7 Såfa
AP7 Såfa är en åldersanpassad portfölj som är valbar i PPM. Portföljen består av två fonder - gissa vilka - AP7 Aktiefond och AP7 Räntefond. Fördelningen mellan dessa bestäms av din ålder. Upp till 56 år är det 100 % aktiefonden som gäller och efter det trappas andelen aktiefond gradvis ner för att sluta på 35% aktiefond och 65% räntefond vid åldern 75.

Personligen är jag skeptisk till risknedtrappningen vid stigande ålder, vilket jag utvecklat i ett inlägg  tidigare.

AP7 Offensiv, AP7 Balanserad, AP7 Försiktig
Är fondportföljer som alla är valbara i PPM och består av 75, 50 resp 25% AP7 Aktiefond och resten  AP7 räntefond. En omplacering sker varje år för att återupprätta balansen. Det känns lite som att gå över ån för vatten att kombinera en aktiefond med hävstång med en räntefond. Men jag gillar att det sker en ombalansering varje år vilket kommer ge effekten att aktier köps när de står lägre och tvärt om.

AP7 Aktiefond
En global aktiefond med spridning på olika branscher men har också etiska riktlinjer vilket gör att en del företag är uteslutna. Vid utgången av 2012 var största innehaven Apple, Exxon Mobil, General Elictic, Nestle. Exempel på några uteslutna bolag pga de etiska riktlinjerna är Boeing, BP, Deutche Telecom.

En intressant sak med fonden är att den har en hävstång och lånar upp ca 50% av de insatta medlen för att få ett ännu större kapital att jobba med på aktiemarknaden. Dock skall hävstången "normalt motsvara 50% av fondkapitalet". Jag tolkar det som att ca 50 % kall hållas oavsett börsklimat. Det innebär att vid en eventuell börskrasch måste en hel del aktier säljas av för att inte lånen skall bli för stora i förhållande till fondkapitalet. Utan att ha räknat på det så tror jag att det förtar lite av effekten med hävstången.

Avgiften är 0.14% vilket får anses vara billigt i sammanhanget.

AP7 Räntefond
Räntefond som huvudsakligen placerar i svenska statsobligationer. Avgiften är 0.08% vilket också är billigt jämfört med andra alternativ.

Måste säga att jag i stort är imponerad av soffliggaralternativen. Det är låga avgifter och enkla i sin struktur utan att förlita sig på aktiv förvaltning. Man får del i många av värdens företag och svenska räntepapper och inget tjafs med spekulation i ädelmetaller, råvaror, hedgefonder eller valutor.

Jag var nog ute och cyklade i mitt förra inlägg.

Att räkna ut pe för en samling bolag kan inte göras genom att ta medelvärdet av de enskilda bolagens pe. För att få det rätt får man istället summera alla företags resultat och värderingar och utifrån det beräkna ett slutgiltigt pe. Gör man så kommer aktier med negativt pe bidra till att kollektivets pe ökar. Om man bara beräknar genomsnitt av enskilda pe får det motsatt effekt - företag med förlust kommer dra ner kollektivets pe vilket blir helt missvisande.

Men faktum ett kvarstår. Pe är ett trubbigt nyckeltal där engångsposter har stor effekt. Man tänker sig att med ett stort antal bolag så tar dessa engångsposter ut varandra men jag är alltid försiktig med sådan slutsatser.

Bland oss som följer ekonominyheter från media och bloggar är det ingen nyhet att börsen anses historiskt högt värderad. Det motiveras ofta genom att det pe(P/E, Price/Earnings) för hela börsen är historiskt högt. Inte minst togs detta upp i senaste och 10:e avsnittet av Sparpodden med Gunther Mårder och Jan Dienkelspiel. Vill minnas att de sa att genomsnittligt pe för stockholmsbörsen nu ligger på 18 medans en mer normal värdering ger ett pe på 15.

Men är genomsnittligt pe verkligen ett bra nyckeltal för att avgöra börsens värdering?

Jag gick in på Börsdatas screener och sorterade alla bolag efter pe. I topp låg då Lundin Petroleum med ett pe på hela 2601 och i botten återfanns Ericsson B med ett pe på - 217. Redan här börjar jag fundera på det enorma spannet. Pe är definitivt något man måste ta hänsyn till med försiktighet och framförallt ta reda på varför det ligger på den nivå det ligger. I Ericsson fall tror jag det låga pe talet handlar om avvecklingen av ST-Ericsson som tidigare var en hyfsad post i deras balansräkning.

Att titta på genomsnittligt pe blir då som att gå ut på stan och fråga folk om något de inte har en aning om och sen se det genomsnittliga svaret som en sanning.

Vidare kan man se att i grova drag har ca en tredjedel av bolagen negativt pe. Det ger en absurd effekt. En stor andel bolag med negativt pe drar ner genomsnittligt pe. Ett genomsnittligt lågt pe kan alltså tolkas på två sätt:
1. Värderingarna är låga i förhållande till vinsterna.
2. Andelen företag som går med förlust är stor.

Spontant tänker man ju sig att lågt pe indekerar nån slags kassako där vinsterna snart återbetalar investeringen. När det gäller genomsnittligt på kan det dock lika gärna bero på att många företag inte gör vinst över huvud taget som att börsen är en kassako.

Funderar på om jag är överkänslig? Skall man se genomsnittligt pe som en bra indikator på börsens värdering eller inte?

Hmm. Kan det här bero på hur man räknar? Skall räkna lite ikväll...

Lovade i tidigare inlägg att komplettera med en lista. Nu har jag vaskat fram alla innehav i fonden som jag har 70 procent av mina PPM-pengar placerade i, 'Seligson & Co Global Top 25 Brands'.

Här följer hela listan:

GOOGLE INC-CL A             7,68 %

MICROSOFT CORP              6,77 %

PROCTER & GAMBLE CO/THE     6,07 %

MCDONALD'S CORP             5,66 %

COCA-COLA CO/THE            5,41 %

NOKIA OYJ                   4,84 %

SONY CORP                   4,76 %

NIKE INC -CL B              4,00 %

AMERICAN EXPRESS CO         3,79 %

WALT DISNEY CO/THE          3,61 %

HENNES & MAURITZ AB-B SHS   3,49 %

BAYERISCHE MOTOREN WERKE AG 3,40 %

MONDELEZ INTERNATIONAL INC  3,33 %

L'OREAL	 		    3,32 %

KERING                      3,30 %

TIFFANY & CO                3,30 %

BURBERRY GROUP PLC          3,28 %

PEPSICO INC                 3,13 %

COLGATE-PALMOLIVE CO        3,10 %

DANONE                      3,02 %

KELLOGG CO                  2,95 %

NESTLE SA-REG               2,93 %

UNILEVER NV-CVA             2,78 %

YUM! BRANDS INC             2,38 %

NINTENDO CO LTD             2,25 %

Kassa                       1,45 %

Min portfölj består mestadels av svenska företag. Flera av dem är globala vilket ger en global exponering men största marknaden är ändå Sverige. Därför försöker jag få en mer global exponering i PPM. Där är man ju ändå tvungen att välja fonder vilka öppnar stora möjligheter att investera i den marknad man vill.

I PPM valde jag för två år sedan 'Seligson & Co Global Top 25 Brands'. Jag ville ha en billig global indexfond och gick in på Morningstar och plockade den billigaste som hade 5 stjärnor. I PPM är avgiften 0.3%

Jag lät dock 30 procent vara kvar i fonden jag hade rubbet i sen tidigare, 'SPP Aktiefond Sverige'.

Top 25 Brands har jag nu haft i två år och under den tiden har den gått som tåget. Den har gått upp i snitt 19 % per år. Den har till och med gått bättre än soffliggaralternativet AP7 Offensiv som har visat sig vara ett riktigt bra (icke)val.

Nåja slut på struntsnacket om utveckling under en kort tidsperiod. Här har ni största innehaven i Top-brands. Är lite förvånad att inte Apple är med på listan. Hittade bara de 10 största innehaven nu på morgonen men skall leta upp hela listan senare.

GOOGLE INC-CL A         6,8 %

MICROSOFT CORP          6,6 %

PROCTER & GAMBLE CO/THE 6,0 %

MCDONALD'S CORP         6,0 %

SONY CORP               5,6 %

COCA-COLA CO/THE        5,5 %

NOKIA OYJ               4,4 %

NIKE INC -CL B	        4,1 %

BURBERRY GROUP PLC	3,6 %

AMERICAN EXPRESS CO	3,6 %

Det är rätt ofta jag hör något i stil med: - Mina amerikanska aktier har gått riktigt bra men tyvärr har ju dollarn rasat senaste tiden så värdet i kronor har stått still.

Tänk dig nu en investerare som har investerat i ett index som följer äggpiserna på en marknadsplats i Zimbabwe när inflationen var som störts.

Investeraren: - Jag träffade precis rätt med min ägginvestering i Zimbabwe, äggpriserna har gått upp flera tusen procent. Men tyvärr har Zimbabwiska dollar tappat rejält mot kronan så i kronor har det gått i stort sett jämt ut.

Det jag vill ha sagt med det här är att ett företags värde är oberoende av hur den valuta går som aktien är noterad i.

För att veta vilken valutarisk man tar med ett innehav måste man istället titta på verksamhetens utgifter och inkomster. Vilka valutor dessa poster handlas i och hur tröga nivåerna är.

Köper man exempelvis aktier i ett gruvbolag som till största delen säljer på export samtidigt som största delen av utgifterna är löner i svenska kronor. Då tar man en valutarisk trots att aktien är noterad i svenska kronor på stockholmsbörsen. Lönerna är trögrörliga och företaget kan inte sänka lönerna bara för att kronan går starkt. För råvaran som säljs gäller dock spotpris vilket justeras dagligen.

I dagarna läste jag ett för mig förvånande inläggg på Bra-ekonomi-bloggen.

Skandiabanken har gjort en höststädning av fondutbudet. 10 fonder kastas ut och 6 nya fonder tas in. De kunder som har pengar i någon av de utkastade fonderna får se sina pengar 'flyttade' till en av Skandiabanken bestämd ersättningsfond. Totalt är det ett sparkapital på 3 miljarder som flyttas.

Vänta nu. Läste jag rätt där. Så om jag själv med stor omsorg valt en fond som jag tror på så flyttar Skandiabanken mina pengar - utan att fråga - till en annan fond som i de flesta fall förvaltas av ett annat företag. Tänk om man själv inte gillar ersättningsfonden bättre? Tänk om man inte gillar förvaltaren av den nya fonden? Då kan man naturligtvis inte flytta tillbaka till den gamla fonden - den finns ju inte i utbudet. Men kan man byta den nya fonden mot en en ny fond utan skatteeffekter? Är tvångsflytten befriad från skatteeffekter?

Skandiabanken gör detta för att: "Vi byter helt enkelt ut fonder som vi inte tycker levt upp till våra högt ställda förväntningar, som inte har gett tillfredställande avkastning, som är för dyra, och fonder som är mycket snarlika i sin placeringsinriktning"

1. Jaha, så man kan basera en fonds kvalitè på hur den har gått. Det var nytt för mig.

2. 4 av de 10 utbytta fonderna har bytts mot dyrare alternativ.

3. Kunder har kanske valt fondförvaltare med omsorg. Det är lite som att få sin mammas bröstmjölk tvångsutbytt mot Nestlès ersättningsprodukt med motiveringen att den är "snarlik i sitt innehåll".

Här följer en lista på de fonder som plockas bort och var pengarna flyttas för de kunder som äger fonderna:

Befintliga fonder:      Pengarna flyttas till:

Carnegie Safety 90 Sv.  Lannebo Sv. Flex.

DWS Agribusiness        Carnegie WorldWide

DWS Clean Tech          Carnegie WorldWide

Enter Select            Odin Sverige

Fidelity Emerging Asia  Skandia Asien

JP Morgan Global Cons.  Carnegie WorldWide

JP Morg  an Russia      Prosperity Russia

Old Mutual World Equity Skandia Världen

Schroder Global Emer... Acadian Emerging M.

Skandia BRIC            Skandia Tillvä...

Själv reagerar jag på att hela tre av tio fonder byts ut mot Skandias egna fonder och bland de fonder som byts ut återfinns två fonder från Old Mutual. Kan det här ha ett samband med att Old Mutual tidigare ägde Skandia. Eller var Old Mutuals fonder tillräkligt bra medans Old Mutual ägde Skandia men nu är dessa helt plötsligt inte bra längre. Det känns helt klart som att fler parametrar tagits in än de som Skandiabanken hävdar.

Värt att notera är även att om man kollar upp fonderna visar det sig att fyra av de ersatta fonderna har ersatts med dyrare alternativ. Odin Sverige har exempelvis en avgift på 2% per år medans Enter Select hade en avgift på 1.7% Den är alltså 15 % dyrare.

Det är nästan så man tror att Skandiabanken även tagit hänsyn till den provision de får av fondbolagen när de gjort sitt urval. Provisionsnivån är något jag tycker Skandiabanken borde redovisat i det här fallet.

Personligen har jag i stort sett inte några fonder med undantag för ett innehav på runt 20 kronor som är ett resultat av det här avstannade projektet. Men om jag hade haft stora delar av min portfölj i fonder och någon av dessa var bland de drabbade hade jag blivit rasande.

Till Skandiabankens försvar vill jag ändå säga att jag respekterar dem för sin strategi. Det är ingen hemlighet för någon att de i motsatts till många andra aktörer vill hålla ett litet utbud av 'bra' fonder. Det kan finnas kunder som efterfrågar detta och det finns andra alternativ för oss som föredrar ett enormt utbud och hellre väljer själva. Men samtidigt visar det här bytet på att en sådan strategi medför förfärliga konsekvenser.

Jag hade egentligen bestämt mig för att köpa Handelsbanken och jag lade en order på 272.2 för snart två veckor sedan när kursen på B-aktien bara var någon krona över det. Men jag fick dom inte trots att ordern låg en vecka. Dom bara steg och steg och jag ångrade att jag inte bara satte en lite högre limit direkt.

Det fick bli 950 Industrivärden C till kursen 115.6 istället. Jag hade 250 sedan tidigare så nu har jag 1200 aktier.

Industrivärden C handlas med en substansrabatt på nästan 20 % och största innehavet(ca 25%) är just Handelsbanken. Efter Handelsbanken kommer Sandvik, Volvo, SCA och ICA-gruppen. Jag har försökt bilda mig en uppfattning om värderingen på samtliga bolag och det är inte lätt men jag tror inte något är hiskeligt övervärderat i dagsläget.

Tidigare låg jag ca 50% plus på Industrivärden och det gör jag inte nu längre med den betydligt sämre genomsnittliga köpkurs som denna affär gav. Men det bryr jag mig inte det minsta om. Det kan tyckas självklart men jag kan erkänna att bara för något år sen hade det stuckit lite i ögonen. Det är så härligt att sitta och titta på portföljen med alla innehav som har gått upp tiotals procent.

Denna gång har jag även fått min sambo att köpa samma aktie. Mitt inköp motsvarade ca 6 % av mina tillgångar och hon köpte för motsvarande andel av hennes.

Det finns många anledningar till att ha olika konton för lön och vardaglig ekonomi och sitt sparande. Att hålla isär vardagsekonomin och sparandet.

För min del handlar det om att jag inte vill 'låna' från sparkontot i tid och otid. Jag tycker även det är kul att hålla koll på totala värderingen av sparportföljen och då blir det jobbigt om man skall plussa på exakt den summa man har på lönekontot och i plånboken varje gång. Jag vill inte heller få ett hack i saldokurvan vid större privatekonomiska utgifter.

Att jag inte vill låna från sparkontot innebär att jag måste hålla en förhållandevis stor buffert men jag har ändå valt att inte räkna med denna när jag summerar ihop mina tillgångar.

Så här gör jag. Lönen kommer in på lönekontot den 25:e. Vi det här laget har jag fått alla räkningar som skall betalas innan månadens slut. I dessa ingår även kreditkortsräkningen för inköp gjorda fram till 14:e samma månad. Gör jag fler inköp innan månadsslutet kommer dessa på nästa månads räkning. Jag har helt enkelt bra koll på vad jag kommer ha för utgifter fram till månadsskiftet.

Ok, lönen har kommit in och jag vet vilka räkningar jag har. Jag tar då mitt kontosaldo och drar ifrån de räkningar som skall betalas och ser hur mycket det blir kvar. Sen för jag över så mycket till sparkontot så att det blir 50 000 kr kvar på lönekontot. I själva verket är det lite mer komplicerat. Lönekontot består nämligen av flera kontot för att maximera räntan.

Tanken med dessa femtio tusen är att jag skall kunna klara av allt i min privatekonomi. Även exempelvis ett bilinköp. Kanske får jag då bunkra upp lite extra några månader innan dock. Om jag framöver köper ett hus eller en lägenhet kommer jag se det som en investering och därmed ta det från sparkontot.

Hur gör ni?

Killen som satte standarden för sparbloggar har idag gjort ett inlägg efter dryga 3 års uppehåll. Jag rekomenderar alla att läsa hans blogg från början till slut. miljonar.blogspot.se

I inlägget nedan listade jag några milstolpar. Året 2012 såg det ut såhär för mig i snitt per månad:

Lön - 27 049
Sparat - 17 416
Utgifter - 9 633
Kapitalinkomster - 2 421
Hyra - 2 400
Fasta kostnader - 2 899

* Alla belopp i kr/mån och efter skatt.

Jag står alltså på steg 1 där min hyra täcks av kapitalinkomster och är på god väg mot steg 2 - att alla fasta kostnader täcks av kapitalinkomster.

Under 10 000 kr / mån i utgifter kan tyckas väldigt lite. Men då skall man tänka på att min ekonomi är 'dopad' med allt från mycket medvetna val till att vara lyckligt lottad.
- Bor på cykelavstånd till jobbet
- Billig men mycket trevlig lägenhet
- Ej rökare, snusare, alkholist eller gottegris
- Gym/yoga-kort betalt av jobbet
- Telefon och abbonemang betalt av jobbet
- Inget CSN-lån
- Inget behov av att flasha med senaste statusprylarna
- Inga glasögon, mediciner m.m.

Faktum är att ca hälften av utgifterna är ren lyxkonsumtion och nöje. Solsemester i Egypten, skidresa, restaurangbesök, segling, kite-surfing, 30-årsfest, festivalbesök, konserter, yoga, tennis med mera.

Jag känner inte alls att jag behöver vända på kronorna mer än mina bekanta. Snarare tvärt om.

Vid sidan av mitt mål har jag även ställt upp en del milstolpar. Jag vet inte om jag någonsin kommer passera alla men så länge min nuvarande hobby - att spara och investera - håller i sig kommer jag sakta gå upp för trappan.

1. Hyran täcks av kapitalinkomster
- En första milstolpe. Den kan ses som att man betalat av sitt boende trots att man bor i hyresrätt.

2. Fasta kostnader täcks av kapitalinkomster

3. Nuvarande utgiftsnivå täcks av kapitalinkomster
- Kan tyckas vara slutgiltiga målet, men jag tror inte det riktigt räcker för att exempelvis sluta jobba. Haken ligger i att så länge man sparar mycket så ligger utgifterna förhållandevis lågt. Det kan vara helt ok, särskilt när man jobbar och inte har så mycket tid att göra av med pengar och samtidigt gläds åt en stadigt växande pengabinge. Men utan motivationen som den växande pengabingen ger och med betydligt mer tid att göra av med pengar på tror jag inte det är lika roligt att leva kostnadseffektivt.

4. Kapitalinkomsterna lika stora som summan som sparas.
- Såvida man sparar mer än 50 procent av sin inkomst är detta en trevlig milstolpe att passera.

5. Kapitalinkomsterna lika stora som lönen
- Nu snackar vi. Vid det här laget lär sparmotivationen tryta och man kan absolut sluta jobba om man känner för det.

* Alla nivåer ovan är efter skatt.

** Med kapitalinkomster menar jag räntor + utdelningar. Ev. kursuppgångar räknas inte in utan ser till att kapitalet inte tappar sitt värde av inflationen.


I nästa inlägg skall jag redovisa var i trappan jag ligger med 2012 års nivåer.

Nu skall jag titta på sista avsnittet av
dokumentären om Jan Stenbeck. Den finns uppe på SVT play ett tag till.

Rekommenderas varmt.

Tillägg 4 nov 2013: Avsnittet finns inte på SVT längre.

Man skulle kunna tro att jag i dagarna filar på budgeten för 2013. Så är dock inte fallet. Jag har nämligen ingen budget. Jag vill ha friheten att köpa det jag känner för när jag vill. Jag väger istället varje inköp vid varje tillfälle, är det värt pengarna eller inte.

I slutet på varje månad ser jag hur stort utrymme som finns till sparande just den månaden.

Att veta hur ens portfölj och dess innehav har utvecklats är inte så enkelt som man kan tro.

För mitt privata aktiesparande använder jag Skandiabanken och där kan man för varje värdepapper naturligtvis se en rad olika siffror. De som är mest intressanta är anskaffningsvärdet, marknadsvärdet och totala utvecklingen i procent. Men det räcker inte. Med dessa siffror återstår en hel del räkning för att exempelvis se vilken som gått bäst av två aktier.

Det beror i stort på två orsaker:
1. Utdelningar räknas inte med.
2. Ingen hänsyn tas till hur lång tid man innehaft ett värdepapper. Om ett papper stigit 10 % på tio år är det en utveckling, om ett papper stigit 10% på ett år är det en annan.

På pensionsmyndighetens hemsida är situationen betydligt bättre. För min PPM-portfölj kan jag se "Snitt per år sedan start", vilket i mitt fall är 5 %. Perfekt. Även för mina enskilda fonder kan jag se "Snitt/år" i procent. Mycket bra.

Via min tjänstepension ITP1 har jag en del fonder hos Länsförsäkringar och där kan man bara se värdeförändring i kronor. Inte bra.

Jag har även tittat på Privata affärers tjänst för portföljövervakning. Den är mycket lik det jag redan har på Skandiabanken.

Så hur göra? Jag vill ju ha bra koll inte bara på PPM utan även min privata pengabinge. Jag har helt enkelt utvecklat mitt eget verktyg i Java. Jag lägger manuellt in när en affär görs och när utdelning ges. Sen räknar verktyget ut en rad nyckeltal, exempelvis "Snitt/år", eller effektiv årsränta som jag hellre kallar det. Allt från courtage till utdelningar räknas med. Sen kan jag direkt se vilket av mina innehav som gett mest oberoende om det beror på generösa utdelningar eller bra kursutveckling. En aktie jag haft i 3 år kan utan problem jämföras med en jag haft i 10 år eftersom effektiva årsräntan räknas ut.

Under senaste året har jag gjort en rad förändringar vad gäller kort och lönekonto.
- Bytt lönekonto till Forex för bättre ränta
- Bytt Skandiabankens kontokort med 240 kr i årsavgift till Forexs kostnadsfria.
- Skaffat OKQ8-kreditkort med räntefri kredit och köpbonus.

Nu börjar det visa sig i plånboken :) Vid årskiftet ramlade det in 330 kr efter skatt i ränta från forex, detta skall jämföras med mitt gamla lönekonto där räntan nu är 0. Under året har jag handlat för 52 659 kr på kreditkortet vilket ger en bonus i kontanter på 520 kr. Totalt blir det 330 + 240 + 520 = 1090 kr.

Inte mycket att bråka om kan tyckas men det här är löpande kostnader/inkomster som rullar på dag ut och dag in. Med en avkastning på 4 % efter skatt krävs 27 250 kr för att avkasta 1090 kr per år.

Under 2012 har min aktieportfölj utvecklats med 8.9 % efter skatt. Min ränteportfölj har stigit med 2.6 % efter skatt.

Totalt blir det 4.6 % vilket jag är nöjd med.

Jag har full historik sedan 1 jan 2010 och sedan dess har aktieportföljen utvecklats med en årseffektiv ränta på 7.3 % efter skatt vilket motsvarar en uppgång på 23,5 % efter skatt.

Det är dags att sammanfatta 2012 och jag kommer dela upp det på flera inlägg.

Jag börjar med att lista de affärer jag gjort under året. Det är inte fler än 3 stycken och i linje med min strategi att regelbundet köpa aktier och binda till fast ränta.

1. I april köpte jag Fortum till kursen 16.56 euro.
2. I april band jag pengar i två år till räntan 3.85 % hos Bluestep.
3. I oktober köpte jag ytterliggare fortumaktier till kursen 14.11 euro.

Att jag inte är mycket för inköp av plojgrejer, designföremål som inte faller i smaken och onödiga prylar i allmänhet är nog ingen nyhet.

Den varan får man dock se mycket av i de två julklappslekar jag deltagit i under julhelgen. I den första köpte skulle man köpa två paket för minst 30 kr vardera, jag två paket à 3 Elkbrew starköl. Eftersom man i leken kunde påverka vad man fick visste jag att de skulle gå till någon som kunde tänka sig en öl och var därmed presenter som gick åt och uppskattades redan samma kväll. Själv kom jag hem med en minimal mexikasnk kokbok med recept som man lika gärna kan kolla upp på nätet.

Till den andra leken skulle man handla en klapp för 100 kr. Jag hade tänkt köpa en parmesanost men glömde tyvärr det och slog därför istället in en hundralapp. Själv fick jag en tekopp men bytte till mig en liten skål med tillhörande special-sked-gaffel avsedd för oliver och liknande. Inte mycket att ha enligt mig. Och det är redan sprängfyllt i köksskåpen där hemma.

Men bättre investeringar är på gång. Igår hyrde vi ett mini-spa med bastu, relax-stolar och två pooler och idag bär det iväg på skidresa till Branäs i nora Värmland. Det är bättre än onödiga prylar det.