Jag anser mig inte ha någon aktiehandlartalang utöver det vanliga. Inte heller orkar jag göra några djupare analyser. Jag försöker inte köpa i dalar och sälja vid toppar utan köper istället regelbundet. Men varför månadssparar jag då inte bara i en indexfond? Det hade besparat en massa tid och grubbel.
I mitt fall handlar det främst om tre anledningar:
1 - Även indexfonder har avgifter
De flesta indexfonder har trots allt en avgift på minst ca 0.3 procent per år. Om man får en realavkastning på 6 procent per år äter avgiften upp 5 procent av vinsten varje år. Med ränta på ränta blir det mycket pengar till slut. När jag köper aktier betalar jag ett courtage på ca 0.05 procent och detta bara en enda gång(jag har ju som eventuellt är bekant en köp-och-behåll-strategi) beräknat på inköpspriset. Hur mycket än aktien stiger betalar jag inte mer än dessa initiala 0.05 procent.
Men Avanza zero då tänker den påläste. Visst finns Avanza zero men då är man dels låst till en mäklare. Dels vet man inte om fonden finns kvar om 10 år och om den då fortfarande är avgiftsfri. Eftersom jag handlar i vanlig depå vill jag inte komma i ett läge där jag tvingas sälja och därmed få betala reavinstskatt.
2 - Intresse
Det är helt enkelt roligare att handla med och äga aktier. Sen jag köpte SCA A ser jag deras produkter var jag än vänder mig och varje gång gör det mig lite glad att se deras framgång. Årsredovisningar är trevlig läsning och det är även betydligt roligare att läsa i media om bolag som man är delägare i.
3 - Fonder delar inte ut
Vad jag vet finns ingen svensk indexfond med utdelning. Det må vara en känslomässig aspekt men om man har som mål att någon gång leva helt eller delvis på avkastning är det väldigt smidigt om ens innehav har utdelning. Då kan man leva på utdelningen med gott samvete och lita på att kursen på innehaven stiger åtminstone i takt med inflationen.
För att kunna bedriva näringsverksamhet, enskild firma, ett litet företag eller vad man nu vill kalla det är det främst tre grundläggande funktioner som behövs.
1. F-skatt eller FA-skatt
2. Post eller bankgirokonto för inbetalningar
3. Bokföring
Om man vill starta upp en liten verksamhet som man inte riktigt vet hur mycket pengar den kommer dra in och kanske bara skicka ut några få fakturor per år kan det kännas dyrt att fixa allt det här. Det handlar inte heller om någon engångskostnad utan det är avgifter som tuggar på år efter år även om firman ligger lite halvt vilande.
Men det går faktiskt att fixa allt ovan helt gratis och har man inte så många transaktioner blir det riktigt smidigt ändå.
1. F-skatt eller FA-skatt
Så länge man inte registrerar ett skyddat firmanamn så är det gratis att ansöka om F-skatt eller FA-skatt hos bolagsverket.
2. Post eller bankgirokonto för inbetalningar
Alla banker tar betalt varje år om man vill ha ett post eller bankgirokonto i sitt eget namn. Det ligger på ca 300 - 1000 kr per år om man har få inbetalningar. Men på många nichbanker exempelvis Hoist spar betalar man in till ett bankgironummer när man sätter in pengar på sitt kostnadsfria konto. Man har ett personligt OCR och så länge detta anges kommer pengarna in på ditt konto. Man kan alltså använda ett konto på Hoist spar och ange deras bankgironummer och ditt OCR på fakturorna och sen kommer pengarna trilla in på ditt konto när kunden betalar.
Att Hoist-kredit kommer stå som betalningsmottagare kommer ingen rynka på näsan för. Det är inte ovanligt att ett finans och kreditbolag står som betalningsmottagare på fakturor. Man kan inte se var pengarna kommer ifrån så det gäller att inte ha för många transaktioner. Men man ser ju summan och datum och för många är det alldeles tillräckligt för att lista ut vem som betalt.
3. Bokföring
Att Bokföra i ett kalkylblad på datorn är inte okej enligt god bokföringsed men att bokföra på papper går bra. Anledningen är att man inte skall kunna fiffla med siffrorna i efterhand. Om skatteverket begär in bokföringen och bläcket på pappret knappt torkat vet de att här är det något lurt. Men det är inte så himla mycket jobb att bokföra på papper om transaktionerna är få. Och man kan hålla en kopia i ett kalkylprogram i datorn för att få hjälp med summeringar och kontrollberäkningar.
Nu vet du hur man kan fixa enskilda firman helt utan kostnader eller i alla fall med mycket låga kostnader. Hepp.
Nu är snart hösten här och de senaste åren har intresset för att plocka frukt och nötter växt sig större. Det blir bara kallare och kallare, mörkare och mörkare men det finns även fördelar med hösten. Vackra färgsprudlande dagar och just skördetid av frukt och nötter. En och annan höstkuling är inte heller fel för oss kite-surfare.
Igår köpte jag en fruktplockare och en till den passande teleskopstång som kan justeras från 2.2 till 4 meters längd. Då hoppas jag kunna plocka på upp mot 6 meters höjd. Den gick på 678 kr och jag kan erkänna att det sved lite eftersom det är ännu en pryl som jag egentligen inte behöver.
Det finns billigare varianter men denna var den längsta jag hittade och skall jag ändå köpa en så vill jag ha en som är så lång som möjligt för att maximera nyttan med den.
Så vad skall jag plocka? Jag har ingen egen trädgård men på bakgården till det hyreshus jag bor i finns det gott om valnötsträd. Jag har även hittat en del valnötsträd på allmän mark i närområdet. Annars är det mest äpplen och päron som också finns i parker i närheten. Det blir nog även ett plock av äkta kastanj. Inte så väldigt gott enligt mig men ändå blir jag sugen på dem en gång per höst.
Nu när jag har en portfölj på drygt en och en halv miljon och aktiedelen utgör mindre än hälften av värdet är det frestande att köpa någon krydda för en mindre summa, kanske 10 tusen kr.
Kanske ta rygg på bloggaren Fritz the cat som enligt egen utsago gjort vinster på över 100% varje år de senaste åren. Eller kanske köpa en post i Northland Resources när det blåser som värst.
Men egentligen tycker jag inte det är någon bra idé och hittills har jag lyckats hålla mig ifrån frestelsen.
En investering blir inte bättre för att man investerar fem tusen istället för hundra tusen. Summan som satsat påverkar inte investeringens kvalité. Den som tror något annat ha inte fattat mycket. Om man inte vågar satsa rejält är man inte tillräckligt säker på sin sak och bör därför avstå. Antingen tror man på en investering eller så gör man det inte.
Att krydda portföljen är som att spela på lotto. "Om man skulle vinna är vinsten så stor och förlorar man är förlusten så liten". Men problemet är att begrepp som "liten" och "stor" hör inte hemma bland investeringsberäkningar. De är alldeles för luddiga. Om man istället räknat på lottot med riktiga siffror hade man insett att i längden så förlorar du alltid på att spela det. Och den beräkningen påverkas inte av huruvida du spelar för 100 kr eller 1 miljon kr.
Krydda i portföljen är för populistiska ekonomijournalister och sådana som inte vet vad de håller på med.
Den uppmärksamme har noterat att jag har lite guld i portföljen trots att jag tidigare sågat guld som investering.
Anledningen är att jag har ett par guldhalsband. Ett fick jag när jag föddes eller vid dop och ett fick jag på min 18-årsdag. Jag bär dem sällan nu mera och har egentligen ingen större nytta av dem men att sälja känns inte bra.
Bestämde mig för att väga dem och ta upp värdet i portföljen dels som en kul grej och dels för att automatiskt få något slags jämförelseindex. Eftersom guldet ingår i portföljen påverkar det ju också portföljen men det är marginellt för att det står för under 1 procent av totala värdet.
Jag brukar ha någon form av mål på kortare sikt som jag strävar efter och följer upp. Senast jag satte detta var i september 2012(http://sparatilltusen.appspot.com/?post=62).
Målet var att ha en och en halv miljon vid årsskiftet 2013/2014. I dagsläget ligger portföljvärdet på ca 1.57 miljoner och jag anser därmed att målet är uppnått i förtid. Visst finns en risk att det faller tillbaka men med min spartakt skall det rasa rejält för att inte lyckas hålla undan.
Vad det nya målet blir har jag inte riktigt bestämt. Skall fundera på det några veckor eller kanske månader.
Mitt tidigare mål(http://sparatilltusen.appspot.com/?post=14) att bli miljonär till årsskiftet 2011/2012 klarade jag också. Sedan dess har portföljvärdet ökat 545 863 kr(27 293 kr/mån). Av dessa är 8 118 kr/mån avkastning och sparande står för resterande 19 175 kr/mån. Totalavkastningen har under perioden varit 8.1 % efter skatt vilket jag inte tror jag klarar hålla på längre sikt.
Det är inga dåliga siffror och jag hade inte väntat mig en sådan utveckling för några år sedan. Visst har jag satsat på att hålla ner kostnader men jag tycker inte att jag snålat. Jag har trots allt bil, en aktiv fritid, åker på utlandsresor med mera.
Här är ett sevärt tal av Warren Buffett från 1999.
Redan när han testar micken visar han sin kvickhet och självdistans. Istället för det konventionella "Testing, one, two, one, two" kör han "Testing, one million, two millon". Sedan rullar det bara på. Han avråder starkt från lån, särskilt de med höga räntor. Man skall vara en av dem som tar ränta istället för en av dem som betalar ränta.
Han redogör även att man inte blir lyckligare av ett hus som är värt 20 gånger mer. Att man i längden kommer förlora pengar om man försöker köpa och sälja aktier med mera med mera.
Som jag tjatat om många gånger tidigare är det de fasta kostnaderna som är viktigast att hålla ner för att uppnå ett sparsamt leverne.
En kostnad som är att betrakta som fast är utgiften för mensskydd. Bindor och tamponger går åt i jämn takt och kronorna tickar. Men det finns alternativ.
Medans en binda eller tampong förbrukas på några timmar finns det andra mensskydd som håller i tio år. Produkten heter menskopp och säljs i olika webbshoppar. Den kostar lika mycket som några månaders förbrukning av konventionellt mensskydd men en och samma kopp håller som sagt upp mot tio år.
Jag är uppvuxen längs en landsväg som går mellan två mellanstora städer. Det går en buss varje timme dagtid på vardagar. På nätterna går det inga bussar alls. På dagarna är det oftast i stort sett oavbruten biltrafik medans det är ganska glest på nätterna. Det handlar kanske om några minuter mellan bilarna på nätterna.
Det finns alltså en teoretisk möjlighet till mycket bättre kollektivtrafik på ovan nämnda väg om den outnyttjade kapaciteten i bilar som ändå kör användes.
Att lifta är ju inget nytt och det liftas alldeles för lite enligt min mening. Liftning har dock ett problem, det saknas incitament för förarna att plocka upp liftare eftersom det är osäkert om dessa kommer erbjuda bensinpengar.
Det behövs helt enkelt ett system som dels kopplar ihop förare med passagerare och dels hjälper till att administrera ersättning från passagerare till förare. Med dagens teknik är det här inga problem. En enkel app i mobilen löser problemet. Föraren knappar in var den skall åka och hur många platser som finns ledigt och passageraren knappar in vart den vill åka. Sen notifieras man om lämpliga matchningar. När åkturen är klar belastas passagerarens konto med en summa som går till förarens konto. Summan baseras lämpligen mestadels på sträckans längd.
Den konventionella kollektivtrafiken kan ansluta sig till samma system och sluta köra där och när nästan ingen åker. Istället kan trafiken optimeras efter behov. Slut med allt biljettkrångel med olika system i olika städer och län.
Det finns en hel del sådana här initiativ i form av webbsidor, grupper och sidor på Facebook, appar med mera. Problemet just nu är väl att det finns för många och ingen av dem slår pga lågt användarantal. Det är först när det blir riktigt många användare som en tjänst kan bli riktigt bra. Därför tror jag det är viktigt med ett öppet system där vem som helst kan bidra med serverkapacitet, klient, betalningslösning och så vidare.
I praktiken är det inte lätt att få till det här men min dröm lever. Tänk att bara kunna knalla ner till vägen och efter tre bilar stannar en som tar dig i alla fall en bit mot ditt mål. När du kör själv plockar du med folk och får därmed lägre milkostnad.
