I jakten på billiga fritidsintressen placerar sig kitesurfing allt bättre i mitt tycke. Utrustningen kostar dryga 10-tusen men sen när man väl har den är ju vinden gratis. De mesta av mina grejer köpte jag 2008 och de håller i fortfarande.

Man kan åka både sommar som vinter, på vatten som is och snö. På bräda, skridskor eller skidor.

Igår kom 'grekvärmen' till Skåne och jag fick till och med ut flickvännen till stranden. Det blev en riktigt härlig dag där vinden räckte precis för att surfa och var inte starkare än att det var behagligt varmt på stranden. Stranden i Ljunghusen är ljus och finkornig och ger vattnet en turkos kulör. Att där surfa omkring på en surfbräda med hjälp av en lätt bris är inte mycket som slår.

Jag tycker valnötsträd är väldigt underskattade här i Sverige. Hästkastanj finns till leda men de är inte mycket att ha. Tänk om alla de var valnötsträd istället.

Bara för några år sen visste jag inte ens att valnötsträd klarade sig i Sverige men så flyttade jag till ett hyreshus med ett flertal i trädgården och nu plockar jag så mycket jag bara kan fram mot hösten. Tyvärr är dom inte helt lätta a skörda. De flesta nötter sitter högt upp och fåglar roffar åt sig för fulla muggar de med. Men det brukar ändå bli några liter valnötter varje höst.

Jag skall göra mitt bästa att sprida valnötsträd och försökte så några egenskördade nötter i höstas eftersom jag läst att det var lättast att få färska nötter att gro. Men inte ett enda av dessa runt 7 nötter grodde. Valnöt skall klara sig i bra lägen i odlingszon 1-3. Bäst är att ta nötter av ett träd som växt i Sverige, då vet man att det är en art som klarar klimatet.

Men jag kunde inte låta bli att försöka igen ett halvår senare. Att så torkade nötter på våren verkar vara bättre. Av tre sådda grodde alla tre. Se bilden ovan!

Nästa svårighet blir att få träden att överleva vintern. Funderar på att plantera ut dem till hösten. Täcka med kvistar och gamla löv när det börjar bli kallt och hoppas på det bästa.

Researchen till det här inlägget begränsas till en Googling och högt upp i söklistan kom en artikel från di.se Cecilia Aronsson. "Bästa stop-loss-strategierna i sommar"

Det luriga med artikeln är att den egentligen inte någonstans säger att stop-loss är bra. Men man kan bland annat läsa:

"att lämna portföljen obevakad kan få dyra konsekvenser ifall börsen rasar medan du är bortkopplad i solen"

"Stop-loss innebär att ägaren väljer en kurs där aktierna ska säljas. När kursen når dit utlöses säljordern automatiskt, som en slags fallskärm"

Claes Hemberg från Avanza är även citerad:

"Om fler hade haft stop-loss kopplat till sin depå hade många kunnat begränsa sina förluster när börsen rasade i maj"

Det låter så himla bra. Aktiesparande med fallskärm. Man kan tryggt ligga och jäsa i solen medans portföljen är förlustsäkrad med stop-loss funktion hos Avanza. Men faktum är att stop-loss är urbota dumt och det inser man om man tänker efter vad det faktiskt innebär och vad det får för effekter.

1. Den typ av stop-loss som mäklarna använder är inte säker. En aktiekurskurva är inte en kontinuerlig linje. Den är uppbyggd av enskilda affärer och vid negativa nyheter kan mycket väl kurvan göra ett rejält hopp. Den kan hoppa förbi din stop-loss nivå och då kan aktierna säljas en bra bit under den nivå som angivits. Skall man verkligen vara säker på att inte sälja under en viss nivå måste man istället exempelvis köpa en sälj-option. Men det kommer ju då till en kostnad.

2. Vikten av stop-loss ökar tydligen enligt förespråkarna ju högre risk en investering har. Eftersom risk är mycket komplex att beräkna och även kräver en manuell analys i varje enskilt fall används i dessa sammanhang voalitet som ett mått på risk istället. Man skall alltså ha stop-loss på aktier som svänger mycket upp och ner. Då kan man ge sig den på att kursen nån gång kommer falla tillbaka tillfälligt. Vill man då verkligen sälja till ett pris som oftast ligger under det man köpt för?

3. Ibland får man lätt intrycket att ekonomer är korkade när de exempelvis pratar gott om stop-loss. Men notera Claes Hembergs försiktighet ovan. Han säger bara många hade begränsat sina förluster om stop-loss används. Det är ju alltid väldigt lätt att ge goda råd med facit i hand. I det här fallet är det snarare så att de som rekommenderar stop-loss gör det antingen för att de av någon anledning begränsas av yttre faktorer(ex försäkringar som måste hålla en viss kapitaltäckning), är korkade eller så gynnas den egna penningpungen av att stop-loss används i form av fler finansiella transaktioner. I fallet Hemberg lär det vara det sistnämnda.

Tacka vet jag Günther Mårder på Nordnet. Han säljer sig inte lika lätt vad jag sett hittills.

Jag har funderat en del kring om det finns någon trevlig hobby som är riktigt billig. Kanske till och med så att den genererade ett litet överskott. Min förhoppning är att jag skall skriva fler inlägg inom området framöver och först ut blir ämnet kryddodling.

I mitt fall är odlingen högst begränsad eftersom jag bor i lägenhet. Lägenheten har iofs balkong men den är i norrläge. Fönster finns mot väst, norr och ost.
När man läser om att odla grönsaker, kryddor eller örter ses det oftast som självklart att man odlar utomhus, i växthus eller på balkong.

Men jag har nu kommit till skott och tänkte prova lite odling inomhus i fönstret som är riktat mot väster. Basilika blev först ut men jag har även köpt på mig dillfrön och persiljefrön. En påse basilikafrön kostade 14.90, dill och persilja kostade bara 2.90 styck. Jag tror att ca halva påsen basilika gick åt till min rejäla kruka med 28 cm i diameter och då sådde jag tätt.

Hittills har det fallit väl ut. Fröna grodde fint och jag har skördat 3 gånger. Två mindre och en rejäl skörd. På basilika tar man med fördel topparna alldeles ovanför ett bladpar. Sedan skjuter nya skott. Jag bedömer att jag redan nu skördat ungefär motsvarande den mängd man får ut genom att köpa en kruka för 14.90 i affären. Det skall bli spännande att se hur länge plantorna klarar sig och hur mycket de ger totalt.

Just basilika gör sig absolut bäst färsk i mitt tycke. Att ha färsk basilika till tomat och mozzarellasalladen eller tomatbruschettan är en klass för sig jämför med torkad.

Jag har tidigare skrivit en rad inlägg om hur pengar skapas, penningmängd med mera här, här, här och här.

Nu skall jag dra ihop säcken genom att definiera en penningmängd som komplement till M0,M1,M2 och andra redan definierade penningmängder. Jag kallar den Ingenjörens penningmängd. I det svenska systemet är den konstant noll.

Kort definition
Summan av alla pengar minus alla skulder.

Lång definition anpassat för Sverige
Tänk dig att alla företag, stiftelser föreningar med mera avvecklades. De skänkte eventuella tillgångar i SEK till dess ägare, förmånstagare eller medlemmar. Om de hade skulder fick de tas över på samma sätt av ägare, förmånstagare eller kunder. Staten avvecklades på samma sätt och nu är det bara banker och privatpersoner kvar. Alla banker fusionerades till en.

De privatpersoner som hade en nettoförmögenhet letade nu upp någon som hade nettoskuld och skänkte sina pengar till den. När saldot stod på precis noll hoppade man i östersjön och drunknade. Guld, bil, hus eller annan valuta än SEK kunde man lämna därhän. Enda målet vara att hitta någon skuldsatt och skänka likvida medel till tills man hade exakt noll. De som hade skulder letade upp någon som ville skänka.

Riksbanken sänkte guldreserven i Skagerak och valutareserven skickade man till månen. De medel i SEK man hade delades ut till de privatpersoner som var kvar.

Privatpersonerna fortsatte febrilt att försöka lösa sina skulder med hjälp av gåvor eller skänka de tillgångar som fanns.

Den enda banken skänkte sina SEK till privatpersoner och höll nu bara reda på hur mycket var och en hade.

Till sist fanns bara en person kvar. Hur mycket hade nu denna person? Stormrik eller urfattig? Svaret är varken eller faktiskt. Han hade precis 0. Summan av alla tillgångar i SEK och skulder i SEK är nämligen konstant noll. Ingenjörens penningmängd.

Att man kan se vad andra har för lön i taxeringskalendern vet alla som tittat på Karl-Bertil Johnsson jul. Men oftast när man blir nyfiken på vad någon tjänar har man inte den där taxeringskalendern till hands.

Sedan länge har man även kunna köpa uppgifterna på olika web och sms-tjänster.

Men nu har Ratsit även lanserat en gratistjänst som kallas Löneranking™. Där kan man se vilken placering någon har. Den som tjänar mest har alltså placering 1 och den som tjänar näst mest har placering 2 och så vidare. De visar även hur många procent av svenskarna som tjänar mindre. Själv låg jag på plats 824448 och 89,9 procent av svenska befolkningen har deklarerat en mindre inkomst av tjänst än jag.

Om man söker på några olika personer där man har ett hum av vad de tjänar får man ganska snart en bra uppfattning om vad olika procent motsvarar.

Skulle tro att de siffror man ser nu bygger på 2011 års deklaration. Man ser även liknande rankinglistor för län, kommun och postort.

Testa själv här.

Tillägg 4 nov 2013: Tjänsten är inte gratis längre. Men det var kul så länge det varade.

Optioner är kanske inte något som man förknippar med en långsiktig värdeinvesterare men det finns en typ av position i optionshandel som faktiskt kan passa.

En option är en uppgörelse mellan en köpare och säljare att eventuellt göra en affär av ett specifikt värdepapper till ett bestämt pris på ett bestämt datum. Det är alltid köparen som bestämmer om affären blir av och betalar en avgift för det.

Det finns två typer och optioner, köp och sälj. Vidare finns det två positioner, antingen ger man ut(säljer) eller så köper man. Därmed blir det fyra olika positioner man kan tänkas ta.

Köpa köp-option:
Här köper man sig möjligheten att på ett bestämt datum köpa ett värdepapper till ett förutbestämt pris. Denna är intressant om man spekulerar i en uppgång men inte är säker. Går värdepappret upp väldigt mycket kan man tjäna mycket pengar i förhållande till insatsen. Om värdepappret går ner väljer man att inte utnyttja möjligheten och förlorar då bara avgiften. Inget för en värdeinvesterare som inte spekulerar i kortsiktiga kursrörelser alltså.

Köpa sälj-option:
Här köper man sig möjligheten att på ett bestämt datum sälja ett värdepapper till ett förutbestämt pris. Jag brukar kalla denna för äkta stop-loss. Om man innehar ett värdepapper så kan man köpa en sälj-option och på så vis försäkra sig mot att värdepappret faller. Den passar även om man vill spekulera i en kursnedgång. Man riskerar bara avgiften. Inget för en värdeinvesterare som inte spekulerar i kortsiktiga kursrörelser alltså.

Ge ut köp-option:
Här säljer man möjligheten att köpa ett värdepapper till ett förutbestämt pris. Intressant om man är ganska säker på nedgång. Går värdepappret ner kommer inte köparen utnyttja optionen och man kasserar därmed in avgiften. Inget för en värdeinvesterare som inte spekulerar i kortsiktiga kursrörelser.

Ge ut sälj-option:
Här säljer man möjligheten att sälja ett värdepapper till ett förutbestämt pris. Denna är mycket intressant om man vill äga ett värdepapper som man för tillfället tycker är för dyr. Man kan då ge ut en sälj-option och sätta det pris man anser värdepappret är köpvärt för. Om värdepappret går ner får man köpa till det priset man valt och dessutom kassera in avgiften. Om värdepappret inte går ner kasserar man ändå in avgiften och tjänar en liten slant. Det här är intressant för en långsiktig investerare. Man kan utnyttja marknadens svängningar till att köpa värdepapper till priser man tycker är långsiktigt fördelaktiga och samtidigt kassera in säkra avgifter.

Skandiabanken har precis döpt om sina depå-kategorier och "det skulle bli billigare för alla kundkategorier"(källa) samt att "Vår förhoppning är att det ska bli enklare och mer lönsamt för dig som kund att göra affärer"(källa).

Att det blivit billigare för alla kundkategorier stämmer inte riktigt. Det lägsta courtage man kan få är nu 0,044 % med depåkategori Premium, innan var det 0,025% om hade depåkategori Aktiv. Båda dessa var och är utan övriga kostnader.

Att det blivit enklare kan jag inte riktigt heller hålla med om. Jag märker ingen större skillnad på själva handeln men en sak har i alla fall inte blivit enklale och det är prissättningen. Tidigare fanns tre courtagenivåer och tre minimicourtage för handel på stockholmsbörsen. 0.1, 0.055 och 0.025 procent respektive 69, 79 och 99 kr i minimicourtage. Här kan man läsa mer om de gamla nivåerna

Numer är det hela 6 olika courtagenivåer(0.25, 0.15, 0.055, 0.050, 0.047 och 0.044 %) dessutom är det hela 7 olika minimicourtage(8, 18, 69, 60, 64, 68 och 70 kr). Vad man får betala beror på vilken lista man handlar på, vilken depåkategori man väljer och hur mycket portföljen är värd. Inte nog med det, i depåkategori Plus gäller minimicourtaget upp till affärer på 250 tusen kr trots att courtaget är angivet till 0.15 %. En affär på 250 tusen ger alltså courtaget 69 kr medans en på 251 tusen ger drygt 376 kr. Men om man är smart går man då istället över till kategori Premium som ger lägre courtage på affärer i de nivåerna.

För mig blir det billigare jämfört med innan. För affärer på runt 100 tusen blir nu courtaget 64 kr om man har en portfölj på strax över en halv miljon. Dessa affärer kostade 79 kronor tidigare. För att få detta pris väljer man depåkategori Premium. Jag har inte kollat runt så mycket men är ganska säker på att det priset står sig väl. När man når en portfölj på en miljon sjunker minimumcourtaget till 60 kr.

En styrka med Skandiabanken är att dessa nivåer gäller oavsett om man har vanlig depå, kapitalförsäkring eller investeringssparkonto.

Men att handla utomlands är fortfarande dyrt på Skandiabanken jämfört med nätmäklarna. Minimumcourtaget är där 199 kr för nordiska aktier och 499 kr för utomnordiska dessutom måste man ringa och lägga ordern.

Sitter man framför datorn största delen på jobbet och dessutom en hel del hemma också är det skönt att som omväxling läsa lite på papper. Därför beställer jag ibland årsredovisningar i bolag som väcker mitt intresse.

Ett sådant bolag är investmentbolaget L E Lundbergföretagen AB. Som lekman är det nog svårt att hitta en ledning att ha större förtroende för. Fredrik Lundberg äger 53,4 % procent av aktierna och har hela 89,6 % av rösterna. Hans två döttrar äger tillsammans 15 % av aktierna. Varje felsteg drabbar helt enkelt Lundbergs egen plånbok hårt.

I årsredovisningen gillade jag delen där portföljbolagen beskrivs bäst. Jag fick bland annat lära mig att Hufvudstaden äger varumärket NK. Lundbergs äger 45,3 % av rösterna i Hufvudstaden och har 88,1 %. Hufvudstaden är ett riktigt guldägg men naturligtvis ständigt högt värderat. Men via Lundbergs har man en chans att komma in något billigare med tanke på substansrabatten och att Lundbergs som investmentbolag kan dras med av en börskrash mer än Huvudstaden gör.

Jag fick även lära mig att Holmen äger vattenkraft och har en produktion på drygt 1 TWh per år och räcker till cirka 35 % av den egna förbrukningen. Holmen har också betydande skogsinnehav.

Lundbergs har även en i sammanhanget mindre post i problemföretaget Husqvarna. Man kan ju hoppas att i alla fall någon avstår från att köpa Lundbergs pga det till glädje för oss andra som vill köpa in oss men förnärvarande tycker aktien är för dyr.

Vidare ser jag att Lundbergs är största aktieägare i Industrivärden som jag har i min portfölj. I övrigt är det mindre smickrande storägare i Industrivärden. Pensionsstiftelser och fonder. Tjänstemän som leker med andras pengar helt enkelt.

Sammanfattningsvis skall man satsa på Lundbergs om man vill investera sina pengar i attraktiva men dyra fastigheter, skog, pappersbruk, vattenkraft kryddat med lite bank(Handelsbanken), industri och bygg(Skanska). Skulle sitta riktigt fint i min egen portfölj men jag tyckte TeliaSonera var mer prisvärt senast jag köpte.

Idag kom utdelningen från Fortum in på kontot och eftersom det är min första utdelning från en aktie noterad i Finland var jag naturligtvis nyfiken på hur det skulle bli med den finländska källskatten.

Somliga av er kanske vet att jag kör vanlig depå rakt av. Ingen kapitalförsäkring eller investeringssparkonto. Det är alltså 30 % skatt på utdelningar som gäller. Om man har aktier noterade på utländska börser vill dessutom ofta skatteverket i landet där börsen finns ha källskatt. Denna skall man kunna dra av för att på så sätt få totalt 30 % skatt i slutändan. Jag hade läst på och förväntat mig att det var något man var tvungen att själv göra i deklarationen och därmed få vänta ett bra tag på att få tillbaka pengarna.

Men det visade sig att Skandiabanken där jag har min depå har fixat detta redan nu. Det har dragits totalt 30%. Varken mer eller mindre. Skönt.

Hur det blir om man har kapitalförsäkring eller investeringssparkonto vet jag inte och bryr mig inte heller om. En bloggkompis påstår att det med investeringssparkonto skall kompenseras med hjälp av en sänkning av procentsatsen för kommunalskatten på lönen efter att ha ringt och frågat skatteverket. Det tycker jag låter som ett kreativt trick som en enskild kundtjänstmedarbetare tagit till för att bli av men en jobbig kund med svåra frågor :)